Två segrar senaste åtta, läge att vara orolig?
Dåliga resultat har försatt alla kring Lightning i en ovan situation. Är det läge att vara orolig? Eller har vi alla goda skäl till att ta ett djupt andetag och bara låta saker ha sin gång?
Jag blev aldrig någon vidare hockeyspelare.
Det var inte så att jag inte försökte, jag gjorde mina år i hockeyns tjänst, gjorde vandringen från hockeyskolan upp till ett hockeygymansium. Men efter tre seniorsäsonger i svensk ishockeys bakvatten så satte dels ett krånglande knä och dels insikten att jag är bättre på att älska sporten än att utöva den, stopp för en framtid som spelare.
Men min tid runt om sporten har gett mig vissa insikter, kunskaper och saker jag har kommit att ta för sanningar. En baksida av just dessa insikter är att de gör mig till en rätt tråkig supporter. Det är inte så att jag inte jublar och lider med laget, det gör jag, givetvis under absolut tystnad för att inte väcka övriga familjen, men ändock med passion och lidelse. Men jag finner mitt tålamod näst intill orimligt långt, formsvackor eller dåliga resultat oroar mig sällan. Jag är ingen förespråkare för huvuden på fat och drastiska förändringar, helt enkelt för att jag aldrig sett det fungera. Jag står än i dag rak i ryggen över att jag förespråkade tålamod framför truppsprängning efter fiaskot 2019.
Jag tror tålamod är vad som bygger starka lag, med trygga, högpresterande spelare. Något som gör alla gladare över tid och också gör att fler vill komma till klubben. För att sammanfatta det till en mening. Du måste kunna få vara dålig ibland för att kunna vara bra för det mesta.
Precis där står Tampa Bay Lightning nu.
En längre period än alla är vana vid med sviktande resultat, bristande utförande och bitvis ganska pinsamma ageranden. Tror inte någon har i färskt minne när laget senast gick ur en räcka på åtta matcher med endast två segrar, som varit fallet sen man inledde denna raden matcher i Chicago för lite knappt två veckor sedan. Innan dess hade man inte förlorat två raka matcher på hela säsongen.
Och som ett brev på posten kommer oron, frustrationen och krav på drastiska åtgärder från supporterhåll. Det ska bänkas, ändras, strykas och skällas, en tro om att snabba förändringar ger direkta resultat börjar gro, glosor som “pinsamt” och “oacceptabelt” börjar florera mer och mer frekvent. Det känns många gånger så oroligt att man bara vill ge twittraren eller facebook-kommentatorn i fråga en kram och be vederbörande att andas och ta det lite lugnt.
För när allt kommer omkring, har detta laget gett oss supportrar någon som helst anledning att betvivla dem? Har de inte gång på gång visat sig fullt kapabla att krångla sig ur de allra flesta jobbiga grepp som hållit dem fångna? Det kommer krävas bra mycket mer än såhär innan jag ställer mig upp och röstar för att man tappat bort sig, enormt mycket mer än såhär.
För efter att man stoppade den första blödningen efter tre matcher i Kanadas västra delar, så har man tre raka uddamålsförluster. Och visst att spelet lämnat mycket övrigt att önska, men man har tagit samtliga matcher hela vägen in i kaklet och hade inte varit fullkomligt oförtjänta av någon liten poäng.
Detta trots en målvakt som gett bort något billigt per match, två superstjärnor helt ur slag och en närmast pinsam parad till utvisningsbåset i samtliga matcher. Med de förutsättningarna är det jobbigt att vinna hockeymatcher, oavsett om det är NHL eller Division 3 södra C, särskilt som man kombinerar det med mycket slarv i känsliga delar av banan. Bara nattens exempel med Anthony Cirellis ofokuserade mottagning vid egen blå som sedan mynnar ut i det matchvinnande målet visar tydligt på det. Sådant får inte hända, men kommer hända ändå, det är det tråkiga i allt.
Men för att sammanfatta detta så vill jag bara i den mån min åsikt är värd något mana till lugn. Lita på att laget har läget under kontroll, det har de nästan uteslutande haft hittills och jag ser inte varför det skulle ha ändrats. Det finns för mycket kvalitet för att det ska se ut såhär mycket längre.
Vasilievskiy kommer inte tycka det är roligt att släppa billiga puckar länge till.
Point och Kucherov kommer tröttna på att bara spela biroller, och vi har alla sett vad som händer när de åtnjuter ketchupeffekt.
Med de tre höjda ett par nivåer så kommer övriga laget fylla på bakom, självförtroende och swagger kommer på köpet och med det den sista touchen för att få igång ett krampaktigt anfallsspel och ett krånglande power play. Det ger energi och gör att man håller ihop laget och tar bättre beslut även på fel sida pucken.
Men för att få självförtroende behövs förtroende, och det är just vad man ger laget nu. Man visar att det är upp till dem att lösa detta, och de är ödmjuka inför den uppgiften. De behöver bara lite tid, och det har de förtjänat att få, det är en tight grupp med ett starkt ledarskap som fortfarande är hungrig. Och denna raddan med resultat är en enorm tagg i sidan på samtliga mannar med blixten på bröstet.
De kommer studsa tillbaka. Det måste vi tro på. För mycket vatten har kvar att rinna under broarna för att känna alltför stor oro över att motsatsen skulle vara ett faktum.
Skulle dock motsatsen ändå inträffa, får vi helt enkelt hitta på ursäkter i efterhand, eller bara vara bittra och griniga.
Det är vår fulla rätt, som de supportrar vi ändå är.
