What if? – del 5: Bobrovsky istället för Bryzgalov?
Vi tittar närmare på några betydande situationer och hur Philadelphias framtid kunde ha sett annorlunda ut.
I artikelserien ”What if?” identifierar vi några nyckelsituationer under Philadelphias senaste 25-30 år och spekulerar kring alternativa utvecklingar. Vad skulle hänt om den traden aldrig genomfördes? Hur skulle framtiden sett ut med ett annorlunda draftval? Tänk om man kunde sluppit den där skadan?
Vi inledde artikelserien med Eric Lindros-traden, fortsatte med Chris Prongers skada samt Duncan Keith-traden som aldrig blev av och vad som kunde ha hänt om Flyers skulle ha draftat Jaromir Jagr istället för Mike Ricci. Nu resonerar vi kring den alternativa verkligheten där Sergei Bobrovsky fortsätter att vakta Philadelphias mål och Ilya Bryzgalov-traden aldrig genomförs.
---
What if? – del 5: Bobrovsky istället för Bryzgalov?
Bakgrund
Förbannelsen som ligger över Philadelphias målvaktsposition är välkänd. Bernie Parent blev en ikon under 70-talet. På 80-talet flög såväl Pelle Lindbergh som Ron Hextall högt under några säsonger. Men från 90-talet och framåt såg det mörkt ut fram till Carter Harts genombrott.
En stor mängd målvakter testades genom åren. Hextall dippade, lämnade för Quebec samt New York Islanders och kom tillbaka igen. Dominic Roussel blev aldrig någonting. Ken Wregget lämnade som en del av Mark Recchi/Rick Tocchet-traden och vann Stanley Cup i Pittsburgh. Tommy Söderström lyfte aldrig. Garth Snow gjorde ett halvhyggligt inhopp. Sean Burke likaså, i två sejourer.
John Vanbiesbrouck blev inte lyckosam när man tydligen valde mellan honom och Curtis Joseph. Brian Boucher fick visserligen en solid NHL-karriär, men levde samtidigt inte upp till hypen kring honom och lämnade tämligen omgående – innan han kom tillbaka två gånger om.
Roman Cechmanek imponerade stundtals och såg kanske till och med ut att kunna bryta förbannelsen. Men han kunde också fallera i slutspelet och brinntiden var extremt kort. Det ska väl dock sägas att han kanske blev utsedd till syndabock lite väl hårt. Maxime Ouellet draftades i förstarundan 1999 och hade väldigt stora förhoppningar på sig. Men givetvis floppade även han. Det blev totalt två matcher för Flyers och ytterligare tio NHL-matcher för andra organisationer.
Robert Esche gjorde, som vissa få andra, hyfsade avtryck under en handfull säsonger. Men han kunde inte heller riktigt höja sig när Flyers kände som en riktig contender 03/04. Jeff Hackett kom in och såg ut som en ok veteranlösning innan han diagnostiserades med lägesyrsel och fick avsluta karriären i förtid. Antero Niittymäki såg ut att kunna bli ett draftfynd och imponerade stort när Philadelphia Phantoms vann Calder Cup 2005. Han kunde dock aldrig ta med sig de prestationerna till NHL-nivå.
Martin Biron hämtades in från Buffalo och gjorde ett par lovande säsonger men försvann till free agency när man inte kunde lösa en kontraktsförlängning. Han ersattes av Ray Emery, som stundtals övertygade efter ett år i KHL – bara för att drabbas av en karriärshotande höftskada som gjorde att hans säsong tog slut.
Våren 2010 var Michael Leighton med om att ta laget till Stanley Cup-final, men släppte också in ett oförlåtligt avgörande mål. Vare sig innan eller efter det slutspelet var han någon vidare NHL-målvakt.
Under sommaren 2010 gjorde sedan Flyers ett fynd när man snappade upp en odraftad Sergei Bobrovsky. Framåt hösten imponerade Bobrovsky under training camp och tog en plats i NHL. Rookiesäsongen var mer än lovande. När grundserien avslutades hade Bobrovsky 28-13-8 med en räddningsprocent på 91,5.
Men i slutspelet fallerade såväl Bobrovsky som Philadelphia och efter finalframträdandet 2010 blev det respass i andrarundan 2011, när Boston svepte Flyers. Bobrovsky – med en räddningsprocent på 87,7 – blev en av syndabockarna och Flyers ägare Ed Snider krävde att Paul Holmgren skulle gå efter en mer etablerad målvakt.
Ed Snider beordrade åtgärder
Off-season 2011 blev sannerligen en händelserik sådan. Flyers skickade iväg Mike Richards och Jeff Carter till Los Angeles respektive Columbus. Kris Versteeg, som man hade betalat en 1st rounder för under säsongen, släpptes iväg. Ville Leino ansågs bli för dyr och fick sitt stora kontrakt i Buffalo.
In kom spelare som Jaromir Jagr, Max Talbot, Jakub Voracek, Wayne Simmonds, Brayden Schenn, Sean Couturier – och Ilya Bryzgalov.
Efter nya slutspelsmisslyckanden och ständiga fuskbyggen i mål hade alltså en åldrande Ed Snider tröttnat. I strävan att försöka vinna en till Stanley Cup innan det blev för sent för honom beordrade han alltså åtgärder.
Hur involverad just Snider var i Richards/Carter-besluten är väl fortfarande lite oklart, men han ska ha varit drivande i ambitionen att uppgradera – eller snarare försöka uppgradera – målvaktspositionen.
Under off-season 2011 såg vi namn som Tomas Vokoun, Brian Elliott, Jean-Sebastien Giguere, Mike Smith och Jose Theodore flytta via free agency. Dessutom hämtade Colorado i samma veva in Semyon Varlamov från Washington för bland annat en 1st rounder. Det fanns alltså gott om målvaktsalternativ på marknaden, men Flyers val föll på Ilya Bryzgalov – och man föregick alla andra.
Den 7 juni kom nämligen beskedet att Paul Holmgren hade bytt till sig rättigheterna för Bryzgalov. Kontraktet med Phoenix var utgående och man vill ge sig själva förhandlingsutrymme inför free agency. Att det blev just Bryzgalov är inte så värst konstigt – ryssen hade flera fina säsonger bakom sig.
Han hade blivit draftad av Anaheim, men konkurrensen med Jean-Sebastien Giguere var övermäktig och så småningom plockade Phoenix upp honom via waivers. Där tog karriären fart och mellan 08/09 och 10/11 hade han en kombinerad räddningsprocent på 91,6 – strax bakom toppskiktet bland målvakter med minst hundra spelade matcher.
En av ligans bättre målvakter var tillgänglig och Flyers högg.
Ungefär två veckor senare, närmare bestämt den 23 juni, hände sedan allting. Lagkaptenen och publikfavoriten Mike Richards samt Jeff Carter sparkades ut kort efter varandra.
Det har rapporterats att Flyers inte tyckte att de tog sina karriärer tillräckligt seriöst. Det sägs också att man ville ge laget till Claude Giroux och Chris Pronger, som sedermera blev ny lagkapten. Andra förklaringar är de stora kontrakten som Flyers hade signat med duon och det faktum att man behövde skapa utrymme för Bryzgalov. Sanningen är kanske rimligtvis en kombination av allting?
Kort efter sina två blockbusters meddelade Flyers sedan att man hade signat upp Bryzgalov. Den nye målvakten fick ett nioårskontrakt värt totalt $51 miljoner. Det gav en cap hit på drygt $5,66 miljoner. Ett massivt kontrakt som ändå blev hanterbart i relation till lönetaket.
Flyersfansen kommer aldrig glömma den 23 juni 2011 – faktum är att just den 23 juni har blivit ett händelserikt datum de senaste åren. Det var på den dagen 2012 som man genomförde James van Riemsdyk/Luke Schenn-traden. Ytterligare två år senare skickades Scott Hartnell ut i utbyte mot RJ Umberger. Den 23 juni 2017 är datumet för Brayden Schenns trade till St. Louis.
Bergochdalbanan som var Bryzgalov
Ilya Bryzgalov i Philadelphia, alltså. Det blev faktiskt succé. I alla fall inledningsvis. I några matcher. Typ två. Men då var hypen på riktigt.
Philadelphia besegrade nämligen de regerande Stanley Cup-mästarna Boston i Bryzgalovs debut. Då skrevs segersiffrorna till 2-1 – och ett par dagar senare höll Bryzgalov sin första nolla i Flyers när han räddade 20 av 20 skott mot New Jersey. Hade Flyers äntligen brutit sin målvaktsförbannelse?
Nej.
Efter de två inledande matcherna började målen trilla in. I slutet på oktober förlorade man exempelvis med 1-5 mot Montreal och med 8-9 mot Winnipeg. Bryzgalov pratade om hur han saknade självförtroende helt och hållet och bergochdalbanan med Bryzgalov hade tagit sin början.
Under säsongen 11/12 varvade Bryzgalov briljant spel med bottennapp och uppseendeväckande uttalanden. Vi minns alla hur han mer eller mindre förlöjligade sig själv i HBO:s 24/7. ”Mr. Universe”-rabblandet skapade säkerligen en karikatyr av honom själv och många fans började förmodligen tvivla på om Bryzgalov var rätt karaktär att satsa på.
Vidare försökte Bryzgalov även spela rolig när han själv bekräftade att han inte skulle vakta målet i Winter Classic mot New York Rangers. Och uttalanden som ”I will try to find peace in my soul to play in this city” landade inte så värst bra.
Men mellan varven bjöd han också, i alla fall periodvis, på ett fantastiskt målvaktsspel. I mars höll han exempelvis nollan i tre raka matcher och totalt nästan 250 minuter. Det var nytt Flyers-rekord och den näst längsta sviten i ligans moderna historia.
Framåt våren hade alltså Bryzgalov stabiliserat sitt spel och kanske fanns det hopp för en säsong som av flera anledningar hade varit problematisk. Det var ju även tidigt under 11/12 som Chris Pronger försvann i vad som visade sig vara en karriärsavslutande skada. Paul Holmgren försökte lappa ihop ett anmärkningsvärt försvagat försvar genom att gå efter både Nicklas Grossmann och Pavel Kubina, men det går givetvis inte att ersätta Pronger. Så nog fanns det vissa förmildrande omständigheter framför Bryzgalov.
Men när det återigen var dags för slutspel fallerade även Bryzgalov. I den så minnesvärda matchserien mot Pittsburgh klarade sig Flyers vidare mer eller mindre enbart för att Marc-Andre Fleury kraschade hårdare än vad Bryzgalov gjorde. I andrarundan var man sedan chanslösa mot New Jersey och fick kliva på semester efter 1-4 i matcher.
Bryzgalov istället för Bobrovsky
Många ödesdigra beslut togs kring hela Ilya Bryzgalov-perioden, men de största är givetvis kopplade till Sergei Bobrovsky. Först valde man att inte ge honom en ordentlig chans efter en imponerande rookiesäsong. Sedan dumpade man iväg honom för att fortsätta satsa på Bryzgalov – ett år innan man sedan köpte ut Bryzgalov.
Under Bryzgalovs första år i Philadelphia var alltså Bobrovsky kvar, men han hade ju blivit undanskuffad som backup. Den yngre ryssen tog också ett litet steg tillbaka. Sophomore slumps är ju visserligen inte ovanligt, men inte heller Bryzgalov övertygade som sagt så värst mycket. Bobrovsky avslutade säsongen 14-10-2 med 89,9 Sv% medan Bryzgalov landade i 33-16-7 med 90,9.
Situationen med Bryzgalov och Bobrovsky var nog inte helt hållbar, så sommaren 2012 hade den sistnämnda gjort sitt i Philadelphia. Flyttlasset gick till Columbus i utbyte mot bland annat en 2nd rounder.
Efterföljande säsong förkortades av lockouten, men när spelet väl kom igång blev det snabbt uppenbart vilket misstag Flyers hade gjort. Bryzgalov var medioker i största allmänhet och avslutade säsongen 19-17-3 med 90,0 Sv%. Samtidigt fortsatte han att vara en udda karaktär utanför isen. Bobrovsky, då? Äh, han gick bara 21-11-6 med 93,2 Sv% och vann Vezina Trophy…
Det stora debaclet med Bryzgalov avslutades efter bara två år.
I samband med CBA-förhandlingarna kring lockouten 2012 fick lagen två amnesty buyouts – det vill säga ett utköp av kontraktet som inte räknades mot lönetaket. Flyers använde sig av den första möjligheten på en dyr och allt mer skadedrabbad Daniel Briere. Någon vecka senare var det dags för Bryzgalov.
Efter två år och $16,5 miljoner på nioårskontraktet värt $51 miljoner var alltså Flyers tvungna att dumpa Bryzgalov. Man betalar honom nu drygt $1,6 miljoner om året fram till 2026, men det räknas alltså inte mot lönetaket.
Samtidigt som Bryzgalov floppade och köptes ut etablerade sig Bobrovsky som en av ligans absolut bästa målvakter. Några år senare vann han ytterligare en Vezina Trophy och mellan 12/13 och 17/18 hade han ligans tredje högsta räddningsprocent (92,3) bland målvakter med minst hundra spelade matcher.
Det återstår att se hur hans karriär fortsätter efter det stora kontraktet i Florida – efter en svag debutsäsong ser han klart bättre ut nu. Men det är odiskutabelt så att Flyers slarvade bort en av de senaste tio årens främsta målvakter på ett högst anmärkningsvärt sätt.
What if?
I ena handen har vi en konstig typ som laget fick offra en publikfavorit och en stabil målskytt för. I den andra handen har vi en talangfull målvakt som exploderade och blev en av ligans bästa. Vad väljer man?
Det är givetvis så att Ilya Bryzgalov är ett gigantiskt misslyckande som man på alla sätt och vis vill ha ogjort. Det går inte att hävda något annat. Misstaget blev dessutom dyrt på flera sätt.
Flyers förpliktade sig att betala $51 miljoner till honom. De första $16,5 miljonerna var utbetalda när han köptes ut. Kostnaden för utköpet blev två tredjedelar av de återstående lönekostnaderna, vilket innebar ytterligare $23 miljoner. Totalt betalade alltså Flyers nästan $40 miljoner för två års parodi och mediokert målvaktsspel.
Mycket kan sägas om beslutet att skicka iväg både Mike Richards och Jeff Carter. Utbytet blev fantastiskt och även om båda två vann cupen hade de sina bästa år bakom sig. Det går helt klart att argumentera för att det var rätt att göra sig av med duon oavsett om man tar hänsyn till Bryzgalov-diskussionen eller ej.
Skulle Flyers stått bättre rustade över de kommande säsongerna med Mike Richards och Jeff Carter eller med Jakub Voracek, Wayne Simmonds, Brayden Schenn och Sean Couturier? Frågan besvarar egentligen sig själv.
I slutändan blir det här alltså ett scenario där man enbart ställer Bryzgalov och Bobrovsky mot varandra. Även då blir önskad väg att vandra uppenbar.
Så vad blir då effekten om vi leker med den så sköna tanken att Bryzgalov-traden aldrig genomfördes? Flyers gav i alla fall inte upp något av värde i traden för hans rättigheter. Matt Clackson var och blev en ickefaktor. De två draftvalen – en 3rd rounder 2011 och en 3rd rounder 2012 – resulterade i Harrison Ruopp och Oskar Sundqvist (efter att det draftvalet hade skickats vidare till Pittsburgh). Där är det alltså i alla fall inget att hänga upp sig på.
Det är inte orimligt – men givetvis ingen självklarhet – att Bobrovsky skulle fått en liknande utveckling i Philadelphia som han fick i Columbus. Det var inte direkt något mördande Columbus-lag han hade framför sig. Det ska väl dock sägas att han skulle fått odugliga spelare som Kurtis Foster, Bruno Gervais, Andrew MacDonald, Carlo Colaiacovo och Brandon Manning i sitt Flyers-försvar…
När Bryzgalov köptes ut gav Flyers ansvaret till Steve Mason och man fick faktiskt ut en handfull bra säsonger av honom, även om man tar hänsyn till namnen här ovan. Nog skulle en Bobrovsky på ett genombrott kunna åstadkomma något bättre än det?
Det känns på inga sätt som en omöjlighet att en av ligans bättre målvakter skulle gett andra ringar på vattnet i Philadelphia. Skulle Peter Laviolette klarat sig kvar längre med ett riktigt bra målvaktsspel? Skulle Craig Berube – som gjorde bort sig rejält i Philadelphia – ha framstått som den kompetenta coach han nu gör i St. Louis? Skulle man ha undvikit dåren Dave Hakstol?
Man kan även gå uppåt i hierarkin. Hur hårt påverkades Paul Holmgren och hans framtid av Bryzgalov-floppen? Skulle han ha klivit åt sidan – eller sparkats uppåt, beroende på hur man ser på situationen – redan 2014 och släppt fram Ron Hextall då? Eller var det framför allt Shea Webers offer sheet och motståndet han stötte på runt omkring ligan som drev på det beslutet?
Skulle man ens känt sig tvungna att gå efter Weber som Chris Prongers ersättare om Bobrovsky skulle ha gjort Flyers till ett klart bättre lag? Eller skulle det ha drivit på beslutet än mer? Samma resonemang kan tillämpas kring Flyers jakt på Ryan Suter och Zach Parise sommaren 2012.
Kanske skulle en storspelande Bobrovsky maskera problemen som hopade sig i svallvågorna efter Chris Prongers skada? Panikåtgärderna för att försöka lappa ihop försvaret kostade draftval och dåliga investeringar.
En annan faktor är så klart vad en storspelade Bobrovsky skulle ha gett för effekt på resultaten och tabellen. Hade Bobrovsky kunnat åstadkomma något annorlunda i slutspelet redan 2012? Hade han tagit Flyers till slutspel 2013, 2015 och 2017? Skulle han ha tagit Flyers förbi New York Rangers 2014, när Flyers hade skadeproblem i mål och föll efter sju matcher?
Slutligen skulle kanske Bobrovsky inte ha utvecklats alls i Philadelphia och presterat klart sämre än vad Mason gjorde efter Bryzgalov? Kanske skulle det ha lett till att Flyers som organisation kraschade och kunde bygga om på nytt istället för att kämpa för att vara ett mediokert lag i tio års tid?
Möjligheterna är oändliga men det är lätt att konstatera att Bryzgalov var ett fruktansvärt misstag som kostade Flyers en hel del. Det är också svårt att säga något annat än att Flyers med all sannolikhet skulle ha varit betydligt mer slagkraftiga om man hade satsat på Bobrovsky istället och han hade utvecklats som normalt.
“Great news, I’m not playing tomorrow night. Good news, we have a chance to win the game.”
Bryzgalovs egna ord sammanfattar Bryzgalov/Bobrovsky-situationen tämligen väl.
---
Läs även:
What if? – del 1: Eric Lindros-traden
What if? – del 2: Chris Prongers skada
What if? – del 3: Keith-traden som aldrig blev av
What if? – del 4: Flyers draftar Jagr istället för Ricci
