Inför Finalen: Lagens väg till Bernabéu

Finalen i Copa del Rey (Spanska cupen) närmar sig, två blåvita lag från Zaragoza respective Barcelona kommer att göra upp om trofén i Madrid på onsdag. Zaragoza-redaktionen studerar hur lagen har tagit sig dit.

I kraft av en ganska bra ligaplacering förra säsongen så kunde Olympiastadions gatekeepers Espanyol hoppa över de första kvalomgångarna och direkt gå in åttondelsfinal. Det blev inget segunda-motstånd för Espanyol utan ett formstarkt Getafe som presterat bra i ligan vid den tidpunkten.
Bortaplan stoppade dem inte det minsta, Jarque gjorde matchens enda mål med fem minuter kvar att spela och i returen blev det hela 3-3 (efter att först ha legat under genom två tidiga mål av Getafe).

Kvartsfinalen så, och gult motstånd i form av nykomlingen Cádiz. De flesta tippade väl katalansk seger här och så blev det också, dubbla 2-0-segrar gjorde gott för självförtroendet.

I semifinalen väntade så klart tuffare motstånd, Deportivo La Coruña är ju så klart ett av de bättre lagen i ligan, och de hade dessutom slagit ut Valencia i cupomgången tidigare.
Det öppnade mardrömslikt för Espanyol, som åkte på en straff efter bara fyra minuter.
Laget lyckades ändå vända genom att själva få en straff, vartefter Pandiani gjorde det förlösande 2-1-målet i slutminuterna. 2-1 är inget bra resultat i cupsammanhang när man har returmötet på bortaplan, det irriterande bortamålet är en nagel i ögat och en av de små detaljer som gör att hemmalaget kan klara sig vidare på 1-0.
Nu blev så inte fallet, efter att matchen fått skjutas upp ett antal gånger så slutade den tillslut 0-0 och Espanyol, med en ganska tafflig ligaplacering får sin drömchans att ordna en titel om de slår Zaragoza.

Och det lag de måste slå har haft en lite tuffare väg fram till Bernabéu. Efter att ha slutat tolva i La Liga under 2004/2005 så betydde det Utslagsomgång nummer tre, och där väntade Alicante från Segunda-B. Ett ointresserat Zaragoza åkte till Estádio José Rico Pérez med nästan bara reserver och spelade 1-1. Straffsparkar avgjorde och efter att båda lagen missat var sin kunde tillslut Movilla sätta sin varefter Alicantes Alvaro missade. Vidare till nästa omgång alltså.

Det blev Xerez från Segunda División som motståndare, laget ledde då serien och var ett seriöst hot mot Zaragozas potentiella framgångar i cupen. Det blev också ett jämt möte i sydstaden Jeréz men Zaragoza gick vidare, igen efter straffsparksläggning. Ewerthon gjorde två mål i matchen. Dags för åttondelsfinal

Där väntade ett Atlético Madrid i gungning. Argentinaren Bianchi var kraftigt ifrågasatt efter att ha värvat friskt under säsongen men utan att ha nått de resultat som torde stå i balans med dessa inköp. På Vicente Calderón gjorde Ewerthon det enda målet i mitten av andra halvlek mot ett ganska trött Rojiblanco. Returen på La Romareda blev inte lika lätt som aragonierna förväntat sig, även om Cani och Óscar såg till att ge dem ledningen med totalt 3-0 efter en 25 minuter. Kezman och förre Zaragoza-spelaren Galletti vände sen till 3-2 med halvtimmen kvar att spela och med nöd och näppe klarade sig Zaragoza vidare till kvarten.

Och nu började det bli riktigt intressant, reservspelarna fick inte längre spela utan det var hundra procent framåt bara, här fanns det möjligheter att nå långt. Tyvärr föll lottningen på Barcelona, som även med en reservuppställning vida skulle överträffa Zaragozas spelkapacitet. Det började dock bra i första mötet på hemmaplan med tre mål på fem minuter, då anfallsparet Diego Milito och Ewerthon stod för matlagningen.
Henrik Larsson reducerade ledningen strax innan halvtid, och i mitten av andra halvlek satte Ronaldinho 3-2 på straff. I slutminuterna fick även Zaragoza en straff som Diegol gubevars förvaltade till 4-2. Inte heller det något mysresultat att åkta till Nou Camp med.
Det blev ett omtalat returmöte, Rijkaard mönstrade i princip bästa möjliga lag och Messi fixade en bra start åt Barca i första halvlek. Nu väntade resterande 45 minuter och lite till av nervös väntan, ett mål till skulle göra katalanerna i princip semifinalklara. Så i den 65:e minuten fick Óscar bollen på vänster kanten och med ett snabbt kliv snett in i banan dundrade han på med en höger insida och bollen skruvade sig upp i krysset, 5-3 och saken var klar!
Henrik Larsson lyckades tråckla in bollen på övertid men det var försent, Zaragoza var klara för semifinal. Mötet på Nou Camp genomsyrades av mycket vilja, kamp, och heta känslor. Ronaldinho blev tveksamt utvisad efter en stämpling på Cani. Hemmalaget ville också haft ett par straffar sedan de tagit sig förbi aragoniernas obeslutsamma ytterbackar. Glädje och lycka hos Zaragoza, nu var man nära.


Hade man haft det tufft i kvartsfinalen, så skulle det inte bli något mot semin.
Lottningen föll på det bästa laget i ligan efter Barcelona, jepp, Real Madrid så klart.
Men i den första hemmamatchen blev spelet något helt annat än alla Zaragocistas någonsin kunnat drömma om. Hemmalaget öppnade i hundra kilometer i timmen mot ett märkligt blekt Real Madrid, Diego Milito gjorde ett äkta hattrick och i halvtid stod det 3-1, efter att Baptista slagit in en passning på frispark från Beckham. Fyrverkeriet fortsatte i andra halvlek med fjärde målet av Diego Milito på en hörna, vartefter Ewerthon satte 5-1 och sen, i en av de kanske snyggaste prestationerna i år, gjorde 6-1. Lobben över sin försvarare, och halvvolley-träffen som gick stenhårt upp i krysset gjorde oss Zaragoza-fans blöta i byxorna, matchen var helt otrolig. Real Madrid hade så klart problem, säsongen hade inte varit något vidare och både tränare och klubbledning satt löst. Copa del Rey var ju också en av de mer tråkiga tillställningarna för spelarna, trots att de var i semifinal. Spelare som Zidane, Roberto Carlos, Ronaldo, och så vidare hade alla vunnit VM, Champions League, och EM och gud vet vad, och hungern infann sig helt enkelt inte. Zaragoza däremot var ju alltid taggade mot Real Madrid, särskilt när de nu fått vittring på finalen. Laget vågade ändå inte hoppas på att det var färdigt efter första mötet, och Madrid-tränaren Lopez Caro lovade att laget skulle vända matchen på hemmaplan.

På Santiago Bernabéu gick allting snett för Zaragoza. Real Madrid behövde göra fem mål för att vinna och nu spelade de helt plötsligt som om det gällde den sista paellan på iberska halvön. Tre brassar öppnade målskyttet, och det började redan i minut ett. Cicinho pangade in första målet från långt håll, vartefter Robinho och Ronaldo uttökade till 3-0. Roberto Carlos fruktade vänsterfot ordnade 4-0 med en halvtimme kvar att spela. Inget stämde för Zaragoza.
Ewerthon kom igen på en ytterst sällsynt kontring, och satte bollen i nät men han var då avvinkad för offside. Klockan tickade i väg, och resultatet stod sig mirakulöst, trots intensiv Madrid-press. Det blev inget mer mål, Zaragoza var i final efter en fantastisk hemmamatch, och en bedrövlig bortamatch.


Espanyol:
Åttondelsfinal: Espanyol – Getafe:1-0, 2-2 3-2
Kvartsfinal: Espanyol – Cádiz: 2-0, 2-0 4-0
Semifinal: Espanyol – Deportivo: 2-1, 0-0 2-1

Zaragoza:
Kvalomg.3: Zaragoza – Alicante: 1-1 (straffar)
Kvalomg.4: Zaragoza – Xerez: 2-2 (straffar)
Åttondelsfinal: Zaragoza – Atlético: 1-0, 2-2 3-2
Kvartsfinal: Zaragoza – Barcelona: 4-2, 1-2 5-3
Semifinal: Zaragoza – Real Madrid: 6-1, 0-4 6-5




Magnus Öien2006-04-11 15:23:00

Fler artiklar om Zaragoza