Inför Espanyol – Zaragoza (Final i Copa del Rey)

Det är nu det ska avgöras. Två lag som besviket har fått se sitt ligaspel gå i baklås ska nu göra upp om titeln "spanska cupmästare" och den åtråvärda Copa del Rey-pokalen.

Senast Zaragoza vann Copa del Rey var 2004 efter en sprakande final på, passande nog, Espanyols hemmaarena i Barcelona. Den gången av gjorde Luciano Galletti i förlängningen efter slutresultatet 2-2.
Espanyol har även de en titel under 2000-talet, och också millenniets första. Den 27:e Maj 2000 fick de möta Atlético Madrid i finalen på Mestalla-stadion i Valencia, 2-1-seger där och lagets tredje Rey-titel genom historien.


Motståndet
Espanyol ja. Lätt motstånd? Svårt motstånd? Man får glömma alla sådana resonemang nu, det är final det handlar om. Det enda vi behöver koncentrera oss på är att de har ett mycket bra kollektiv. Behöver vi påminna oss själva att de faktiskt kan hindra oss från att vinna så behöver man bara titta på vilka lag de slog för att ta sig hit, plus det faktum att de i år spelat ute i Europa, samt så klart deras trupp. Nu när det bara gäller en enda match, nittio minuter kamp, så spelar det egentligen ingen roll vilka man möter. I ett sådant sammanhang är Espanyol lika bra som vilken annan klubb som helst, de kommer att kriga till sista blodsdroppen för att vinna och vi måste svara med samma medel.

Och krigare har dem. Raúl Tamudo är ett rent anfallsgeni, tillika målfarligt sådant. Han är oerhört skadedrabbad men lär vara sugen på att ta en ny cuptitel som han var med och gjorde för fem år sedan. På mitten finns veteranen och speluppläggaren Iván de la Peña.
Hans passningar kan knäcka stolpar, speluppfattningen är i Ronaldinho-klass, och han sprudlar kreativitet likt en nyförälskad renässansmålare. Alla som sett honom i sina bästa dager vet vad jag talar om, Barcelona-derbyt på Lluís Companys är en av de matcher som man drar sig till minnes. Löplinan Peña-Tamudo är livsfarlig, vid snabba omställningar och kontringar är detta något att verkligen se upp med. Liknar nog telepatin i Cani-Diego Milito lite gran förutom att Tamudo är snabbare. Självklart saknar de inte lirare till den övriga elvan, Walter Pandiani är ett självklart namn att nämna som nog kan hitta tusen käppar att sätta i Zaragoza hjul.
Espanyol kör ofta 4-2-3-1, en klassisk spansk uppställning som har fungerat mycket bättre för Barcelona-laget än för Zaragoza (som öppnade säsongen med det spelsystemet). De la Peña kan trycka på högre upp i banan och trots att det i regel blir färre targetplayers i straffområdet så kan man skapa sig ett järngrepp kring mittfältet med denna taktik, men då gäller det att få till avsluten också. Tränaren Miguel Lotina Angel, som för övrigt råkat i lite munhugg med Zaragozas motsvarighet Víctor Muñoz inför fajten valde att i senaste matchen inte stå över någon spelare, förutom Raul Tamudo. Intressant. Skenbar nackdel, eller en direkt fördel?
Tamudo fick dock hoppa in och spela i matchen.


Vi
När Zaragoza spelade mot Sevilla i söndags vilades det för kung och fosterland. Diego Milito fick trots förhandstipsen ändå starta, och de flesta ordinarie spelare fick hoppa in på slutet. Skadeläget är ganska ljust, och de flesta är nog taggade och vid god hälsa. Gabriel Milito och Ewerthon har lidit av en del småskavanker men de blev spelklara redan i söndags så där skall det inte vara någon fara på taket. Cani har minglat runt med landslaget för första gången i ynglingens liv. Hela måndagen gick åt till landslagsträffen i Madrid, där bland annat en viss Iván de la Peña fanns med. Detta är en spelare som måste fungera, får vi i gång Cani så vet nog ingen var bollen kan hamna.

Som nämnt har vi också en gång kört 4-2-3-1, och det var i början av säsongen. Något sådant vill vi inte helst inte veta av igen, då det inte alls fungerade som det ska. Med Movilla & Co i mitten blev det total bolldominans, men framåt fanns bara en futtig Diego Milito som alltid blev markerad av tre försvare, vartefter de tre musketörerna på mitten fick trycka på ännu mer och då blev vi sönderkontrade. 4-4-2 som Vicke lite chansartat började köra med blev sedan lagets framgångsmelodi, i ackompanjemang med genidraget att låta den nyvärvade anfallaren Ewerthon spela som anfallare. Efter det har han gjort runt femton mål, och vi låg som bäst på åttonde eller nionde plats i ligan efter att ha smugit omkring i faggorna där Espanyol nu huserar. Hur kommer laget att se ut på onsdagkvällen då? Ja, sporttidning Marca har som vanligt sina egna idéer och påstod sig kunna spika Zaragozas startelva redan veckan innan finalen. Efter lite spionage på Zaragozas träningsfacilitet så kunde man konstatera att Vicke spelat en speciell elva i ganska många och suspekta moment. Utifrån det är alltså slutsatsen att laget sedan länge varit klart, och att helgens ligaomgång inte kunde ha ändra på det.
Marcas slutsats är nog inte alltför främmande, men nu är ju truppen så pass tunn också att inte vilka spelare som helst kommer på fråga i en sådan här viktig match. Backlinjen är det ingen tvekan om, den som har matchas flest gånger har också varit den framgångsrikaste, men en hel del undantag dock. Leo Ponzio som högerback, bjässen Álvaro med Gabriel Milito i mitten, och paraguayanen Delio Toledo som vänsterback. Innermittfältsparet är det som Muñoz skiftat flest gånger under säsongen, och här kan nog dagsformen komma att avgöra, även om Marca känner sig säkra på att det blir Alberto Zapater och Albert Celades. Zaragoza-redaktionen har inga invändningar emot det, Celades och Zapater känns som de bäst ihopspelta lirarna av de vi förfogar över och de andra har egentligen fått spela för lite för att kunna få så stort ansvar på onsdagen. Det är även den mest troliga kombinationen, och den som Vicke kommer att välja. Movilla var strålande under säsongsinledningen men har gjort bort sig en hel del i många matcher efter jul och Celades, som inte började speciellt lovande har spelat upp sig på slutet känns mer stabil än på länge. Alberto Zapater kan vinna boll mot en skenande noshörning på mittplan om han vill, och nu är det också finalen han skall spela.
Cani och Óscar blir vänster- respektive yttermittfältare. Sávio har gjort strålande ifrån sig under de inhopp han gjort efter sin långtidsskada, och står för mycket rutin. Men vågar verkligen Muñoz satsa på honom? Óscar har växlat mellan att vara en hel fabrik av misstag och en gudomlig Maradona som kan göra det mest oväntade. På det hela taget har han i alla fall varit bra, och han lär få börja som högerbreddare.
Anfallet känns kluvet, Sergio García hade varit bänkad i hundra år när han fick hoppa in under Diego Militos korta skadeperiod, och han gjorde mål direkt. Nu i helgen gjorde han dessutom ett kanonmål borta mot Sevilla när Vicke inte vågade spela Ewerthon från start.
Det känns nästan hugget som stucket, men på det hela taget är nog Ewerthon ett bättre vapen mot Espanyol, även om säkert Sergio García är minst lika hungrig. Diego Milito är med sin speluppfattning och spel utan boll helt enorm och kan inte bänkas, så han börjar på topp. En vild fantasi är att sätta upp alla tre på topp och flytta in Cani i mitten, men sådant skulle inte fungera och framför allt vara vårdslöst i en cupfinal som den här. Det blir Diego Milito och Ewerthon på topp.


Nu är det nära. Vi har verkligen kämpat, vi slog Atlético Madrid, vi slog Barcelona, och sen slog vi Real Madrid. Kan verkligen Espanyol hindra oss? Som ni vet kan allt hända i en final, som bara gäller en match. Ett av våra mål den här säsongen var att ta oss ut i Europa under 2006/2007, det är på väg att ske nu om allt går som det ska. Under den här säsongen har katalanerna haft Espanyol i UEFA-cupen, till hösten är det våran, aragoniernas tur.


Preliminära laguppställningar:

RCD Espanyol (4-2-3-1): Gorka Iraizoz; Sergio Sánchez, Lopo, Jarque, Garcia; Zabaleta, Costa; Juanfran, De la Peña, Corominas; L. García

Real Zaragoza (4-4-2): Caesar; Ponzio, Álvaro, G. Milito, Toledo; Óscar, Zapater, Celades, Cani; D. Milito, Ewerthon

Avspark: Onsdag 12/4, 21:30 - Santiago Bernabéu, Madrid.
Matchen visas på Sportexpressen.


Senaste cupvinster/finaldeltagande:
Espanyol:
2000 27/5 - Mestalla (Valencia): RCD Espanyol - Atlético de Madrid 2-1

Zaragoza:
2004 17/3 - Lluís Companys (Barcelona) - Real Zaragoza - Real Madrid 3-2

Senaste inbördes möten:
2005 18/12 - Lluís Companys (Barcelona) Espanyol – Zaragoza 2-2
Espanyolredaktionens matchrapport
Zaragozaredaktionens matchrapport


Antal Copa del Rey-titlar:
Real Zaragoza: 6
RCD Espanyol: 3

0 kommentarer