Zaragoza – Valencia 0-1
Vad händer när Zaragoza äger hela den första halvleken med ett sextio-procentigt bollinnehav? Då står det 0-1 i halvtid.
Matchen började alltså lovande, redan i den första minuten kom Zaragoza till avslut, dock genom ett ganska tamt sådant. Känslan som infann sig var i alla fall positiv, det här måste ju gå bra, inte sant? Ju längre halvleken led desto tydligare blev mönstret. Zaragoza rullade mycket boll, förde det mesta av spelet, och var mycket giftiga i sina omställningar. Valencia försvarade sig bra och gjorde utrymmena små framför det egna målet när de väl samlat sig. Chanserna för hemmalaget blev dock aldrig riktigt riktigt glödheta, även om de var otaligt många. Pablo Aimar testade direktskott på en frispark som franske målvakten i Valencia, Butelle med nöd och näppe kunde få undan. Sergio Garcia hade ett skott precis över ribban, och Diego Milito ett precis utanför. Mot mitten av halvleken hade Zaragoza etablerat ett otroligt tryck mot det Valencianska målet. Hörnorna haglade, man nådde ändra fram till straffområdet, men skotten ville inte träffa mål¬. Det var av dessa anledningar förståligt att spelarna mot slutet av de första 45 minuterarna såg lite trötta ut och längtade i till det varma omklädningsrummet där ute i decemberkylan. Men det var då 22 000 hakor slog i cementgolvet på La Romareda. Angulo testar ett långskott som nästan såg ut att vara längre än ett långskott, men träffen han får är kliniskt ren. Bollen seglar nästan helt horisontellt mot César Sánchez bortre burgavel där den också retfull sätter sig i nätmaskorna. Solklart sova-på-sin-post-exempel. 0-1 i halvtid alltså.
Förhoppningarna var ändå goda i pausen bland Zaragozasupporters. Efter det höga trycket på Los Chés backlinje så måste vi ju för eller senare sätta ett mål, så det var bara att vänta. Den andra halvleken öppnade dock föga lovande. Spelet låste sig. Bollinnehavet sjönk, och spelet jämnade ut sig. Ändå fick hemmalaget till ett par mycket bra kvitteringschanser. Diego Milito steppade enkelt förbi sina backar och försökte få med sig bollen i steget, men helt fri lyckades han snubbla bort bollen till inspark. Sergio Garcia försökte boxplay-skarva bollen i mål på bästa hockeymanér men Butelle räddade enkelt. Eftersom tiden började rinna iväg beslutade Zaragoza sig för att snabbt plocka in samtliga forwards på bänken, ett dubbelbyte alltså. Sergio Garcia hade på nytt ett par fina chanser men bollen ville inte träffa mål. Valencia spelade vid det här läget mycket smart då de började känna sig säkra på att det kunde gå vägen. Försvarspelet var kompakt, effektivt, och onådigt. Zaragoza pressade in maximalt med folk i straffområdet på två offensiva fasta situationer men bollarna rensades undan gång på gång. Bortalaget såg naturligtvis till att skapa egna kontringar då Zaragoza var tvungna att pressa framåt. Inbytte Morientes var mycket nära att sätta tvåan för Valencia när han med nöd och näppe fick med sig bollen från ett framspel och kom helt fri med Sánchez i målet, som dock han före med handskarna innan avslutet kom. Med fem minuter gjorde Zaragoza sitt sista byte, Óscar gick in för Albert Celades som hade fått mycket stryk under matchen. Den andra halvleken präglades just av sådant, många spelare låg ner och det blev en hel del ofrivilliga smällar. Domaren beslutade därför att lägga till fyra tilläggsminuter. In i det sista försökte Zaragoza att få till någon form av farlighet i hopp om att få in bollen. De sista anfallen blev dock så ostrukturerade som de varit nästan hela den andra halvleken. Det sista avslutet fick inbytte Óscar som med en volleyträff utanför straffområdet lade bollen snyggt ett par fyra-fem meter över. Matchen sluter 0-1 till Valencia.
Zaragoza-redaktionens analys:
Man börjar bli trött på sånt här nu. Värre matcher än den mot Osasuna var svåra att föreställa sig, men ack. De första fyrtiofem så tycker jag laget spelar precis så som man hade hoppats. Man visar ingen respekt för att Valencia är ett erkänt större lag, med Champions League-avancemang hit och dit, med mera. Spelet ser ganska bra ut, och det mesta flyter men kanske med det lilla undantaget att skyttet suger. Var det någon som räknade Sergio Garcías skottförsök i den första halvleken? Ja, de var många. Men snälla, få åtminstone ett på mål Sergio. Sen är det detta med målet då ja. Vid första anblicken ser det nästan exakt likadant ut som det vi vann på i Cupvinnarcup-finalen 1995, men man vill så klart lasta Sánchez lite mer för det. Egentligen borde man inte det. Han står knappt en meter från mållinjen och är därav inte särskilt felplacerad. Istället måste det vara frågan om en bedömningstabbe. Skottet som Angulo får på är helt osannolikt flackt och eftersom han för det första nog inte väntar sig skott därifrån, och för det andra måste vara beredd att rusa ut om ett inlägg kommer, så får man helt enkelt skylla på att Valencia tränat för mycket långskott i kontringar. Men visst får man känslan av att Sánchez blivit för lite testad den här säsongen? När han gjorde debut för klubben förra året så var han en stor bidragande orsak till att vi slapp ur många matcher med poäng överhuvudtaget, men nu verkar han mest instabil. Vi hoppas på bättre prylar från ’Caesar’ framöver. Flera andra gör en mycket bra match, Pablo Aimar springer nästan slut på sig själv på mittfältet där han ständigt är motorn och drivet bakom anfallen. Diego Milito fortsätter med sina galet effektiva löpningar och är sååå nära flera gånger att komma fri om bollen bara ville nå fram. Backlinjen sköter sig fint också, även om de faktiskt inte hade så mycket och göra. När vi väl var tvungna att försöka kvittera så följde de med så långt upp att det helt enkelt blev alldeles för stressigt att jobba hem för att försvaret då skulle bli samlat på en gång, bra jobbat grabbar. Återigen får vi en match som vi ”bara vill glömma” och trots stundtals bättre spel än våra motståndare så får vi erkänna oss slagna och se framåt. Valencia skall föressten ha en eloge för ett oerhört effektivt försvarsspel (eller spel överhuvudtaget). Detta är något som Los Maños borde ta efter, att lära sig spela effektivt när man väl tagit ledningen. Tappade ledningar, ringer det en klocka tro? På La Romareda var det nästan omöjligt att komma förbi dem och det fanns knapp utrymme någonstans. Men när vi väl kom igenom så träffade vi ju inte mål ändå. Nya friska tag på tisdag!
Lagen:
Real Zaragoza: César; Diogo, Sergio Fernández, Gabriel Milito, Juanfran; Celades (Oscar González, min.86), Zapater; D'Alessandro (Lafita, min.68), Sergio García (Ewerthon, min.68), Aimar; Diego Milito
Valencia: Butelle; Miguel, Albiol, Navarro, Curro Torres; Silva (Hugo Viana, min.92), Albelda, Baraja, Vicente (Morientes, min.73; Angulo, Villa (Joaquín, min.79).
Målen:
0-1. Min.42, Angulo
Domare: Pérez Burrull
Varningar: Sergio Fernández i Zaragoza. Navarro, Curro Torres, Butelle, Baraja och Joaquín i Valencia.
Publik: ca 22 000 på La Romareda, Zaragoza.
