Osasuna 1-0 Real Zaragoza
Inte blev det någon tjurrusning att tala om i Pamplona inte. Men det är lite tidigt på året för sådant, förvisso.
Det börjar med en besvikelse. Eller, ja, två, egentligen, men den andra besvikelsen kommer först senare. I 46: e minuten, närmare bestämt. Vi tar det i kronologisk ordning. First things first.
Då startelvan bekräftas, ungefär en halvtimme innan avspark står det klart att Javier Irureta ställer upp sitt mittfält såhär: Sergio Garcia, Celades, Luccin och Gabi. Finn två fel; minsta gemensamma nämnare: Atlético Madrid.
Truppen som begav sig till Pamplona bestod av dessa män, av dessa bättre alternativ: César, López Vallejo, Diogo, Sergio Fernández, Ayala, Juanfran, Pavón, Paredes, Zapater, Generelo, Celades, Luccin, Matuzalem, Gabi, Óscar, Sergio García, Diego Milito och Oliveira.
Luccin kan inte ta Zapaters plats. Gabi kan inte ta någons.
Det började ganska bra. Sergio Garcia, Oliveira och Sergio Fernandez samspelade fram till ett skott på mål redan efter tre minuter. Osasunas målvakt Ricardo räddade utan större problem, och i nästa minut bjöd Diogo värdarna på en hörna.
Men Zaragoza hade inte tänkt vara vänliga gäster så tidigt in i matchen: offensiven fortsatte ytterligare ett par minuter.
I sjunde minuten spelade Sergio Garcia fram Oliveira, som sköt utanför. Fyra minuter senare hände något smått otroligt: Gabi fick bollen på mål. Inte i mål. Men väl på. Man får vara glad för det lilla. Eller så rörde det sig om en snedträff på ett inlägg…
En kvart in i matchen ser hörnstatistiken ut såhär. Osasuna: 2 Zaragoza:0.
Den fina anfallsfotboll Los Manos bjudit på har förvandlats till en närmast hypnotisk pendel. Fram och tillbaka. Fram och tillbaka. Hemmapubliken buar ut domaren. Det kan röra sig om masshypnos. Monotona rörelser kan orsaka sådana, om folkmassan är homogen nog. Och det får man väl säga att den är.
I den ena sekunden är Dady nära mål. I nästa är det Oliveira.
Diego Milito är skrämmande anonym. Han gör aldrig mål när han är kapten. Kaptenkapten Zapater är placerad på bänken. Han får komma in då elva minuter återstår. Jag undrar vad han tänker.
Vela är nära mål. Oliveira är nära mål.
Efter nästan fyrtio minuter gör faktiskt en Zaragoza-spelare mål. Ewerthon, som är utlånad till Espanyol, reducerar till 1-2 i Barcelona.
Då fjärdedomaren annonserar 1 minuts tilläggstid har Osasuna haft sex hörnor. En halv minut senare kommer målet. Det är signerat Plasil.
Osasuna uno. Zaragoza zero.
I halvtid gör Irureta sitt första byte: Juanfran ut, Paredes in.
Andra halvlek är över lag händelsefattigt. Några kort till Osasunaspelarna, som fulspelar, några till Zaragozaspelarna, som gnäller; några byten och en massa hörnor. Flest får hemmalaget.
Vart tog Zaragozas vilja vägen? Vad sa Irureta i pausen? ”Fortsätt såhär”? ”Fortsätter ni såhär så kommer ni inte att göra några mål, men ni kommer inte att släppa in några heller”? Om det var så han sa, så lydde de honom till punkt och pricka.
Zaragoza i andra halvlek är redan förlorare. De vet om att de inte kommer att vinna. Så de satsar på att inte förlora med mer än vad de redan ligger under. De har inte ett enda skott på mål från minut 45 och framåt.
Osasuna:
Ricardo
Azpilicueta- Cruchaga- Josetxo- Monreal
J. García- Puñal
Juanfran- Plasil (80’ Hector Font)- Vela (63’ Delporte)
Dady (86’ Quique Sola)
Zaragoza:
César
Diogo- Ayala- Sergio- Juanfran (46’ Paredes)
Sergio Garcia- Celades (78’ Zapater)- Luccin- Gabi (72’ Óscar)
Diego Milito- Oliveira
Domare: Fernández Borbalán
Gula kort, Osasuna: Ricardo, Monreal, Azpilicueta, Puñal
Gula kort, Zaragoza: Celades och Sergio
Bollinnehav: 49%-51%
Hörnor: 11-1
Mål: 1-0, Plasil i 46: e minuten.
Redaktionen ber om ursäkt för den uteblivna inför-rapporten!
Nästa helg är det Barcelona som gästar La Romareda. Och då finns det något som ska utkrävas. Det stavas revansch. 4-1 är inte okej. Inte det minsta, faktiskt.
Aupa Zaragoza para siempre!
Källa: Marca.com
