Inför Zaragoza – Espanyol
Nu ligger vi på rätt sida och det är bara att hänga kvar. Dock, så är det lättare att jaga än att jagas.....
Det finns något pestliknande syndrom med att ligga inom nedflyttningshotet. Det blir bara värre och värre tills det man kämpat efter så länge, friheten, rycks ifrån en av de onda krafterna som lurar. Sedan finns det den procenten av fotbollslag som faktiskt drabbas av en slutlig andrenalinsspurt de sista fem omgångarna. Jag hoppas med hela mitt hjärta att Real Zaragoza mäts till årets högsta livspuls.
Efter matchen ska vi ha klättrat förbi Valencia. Mot en hedersvärd plats i nästkommande säsong i Spaneins främsta (och världens främsta) fotbollsserie, La Liga. Men såklart, så måste Zaragoza slå Espanyol på bortaplan och Valencia ska få på moppo av Osasuna.
Espanyol har ofta varit ett riktigt bra hemmalag. Vart klubbens glans tappats bort är ett mysterium men alla vet att skimret från Tamudo kan komma att sparkla kl 17:00 på Estadi Olimpic Lluis Companys, som så många gånger tidigare.
Förra matchen, som spelades mot Recreativo de Huelva, målade Sergio Garcia och Oliveira gånger två, men inte Milito. När jag och en mycket nära anhörig diskuterade Diego kom vi fram till att målskyttet kom av sig efter beskedet om Vickes bortsortering. Kan hända var Victor Fernandez den ende som visste hur argentinarens potential skulle framhävas. För den senaste tiden har varit bedrövlig för storebror Milito. Lyckan kommer och lyckan går, som man brukar säga.
På tal om bedrövligt, så är Luccin åter tillbaka i truppen och förmodligen i startelvan. Matuzalem likaså, dock inte på ett bedrövligt vis, och Aimar verkar kunna spela från start.
En tänkbar elva ur truppen:
Cesar;
Juanfran, Sergio, Ayala, Diogo;
Aimar, Zapater, Luccin, S.Garcia;
Milito och Oliveira
Domare: Eduardo Jesús Iturralde Gonzalez ska enligt planering stoppa pipan i munnen kl 17:00 på söndagseftermiddagen. Värdar för matchen är Espanoyl och Estadi Olimpic Lluis Companys, Montjuïc i Barcelona.
