Inför Real Zaragoza - Real Madrid
Det klassiska Real mot Real. Att ha allt att vinna är att ha allt att förlora.
Man kan tycka en himla massa saker om Real Madrid. Vad man inte kan komma ifrån oavsett vad man tycker är att laget förmodligen tvivelsutan är världens mest effektiva. Jag såg matchen mot Osasuna. Jag höll på Madrid, det förstår ni redan, och varför. Och så gjorde Osasuna mål. Det återstod minuter. Minuter.
Rent spontant kan jag inte komma på att jag någonsin imponerats av Marängerna mer än jag gjorde den kvällen. Det krävs jävlar anamma, styrka, driv och en massa hängivenhet för att klara att vända sådär. För att bestämma sig att nu ikväll vinner vi, fixar guldet, said and done.
Så jag vill skrika grattis till Real Madrid. Om någon var värd att vinna så var det ni. Den här gången var det så. Inte sämre än så.
Till matchen. Ännu en final för Zaragoza. Hur många ”finaler” klarar ens nerver innan de klappar ihop? Jag har svårt att sova om nätterna, det ska medges. Vinner vi ikväll, och förlorar antingen Recreativo de Huelva eller Osasuna, då ska jag hoppa i fontänen utanför mitt hus. Direkt. Jag skiter i mitt infekterade sår på knäet. Jag skiter i grannarna.
Mot Valencia ställde Villanova upp defensivt. Varför? I forumet diskuterades detta med en viss aggressivitet. Det går inte att spela Zaragoza så, laget är inte ett sådant. Visst kan man köra tråkfotboll och leka David Gray (brittisk snookespelare, känd för att genom sin superdefensiv tråka sina motståndare ut till förlust) och täppa till, men det är inte så vi fungerar.
Loic Bocquet skrev i vårt forum: När ska Villanova fatta att detta Zaragoza kan inte spela ett defensivft spel!!!!!!!!
Han ska bara ha Milito , Aimar och Matuzalem från start i varje match , vad fan sparar de för??? För att de ska va tillräckligt frächa för att spela i Segunda.
Nu kommer klyschan igen: Anfall är och förblir bästa försvar. Mot Real Madrid så som de spelar nu skulle vi förlora tvåsiffrigt om takterna var som från i onsdags. Och det får inte hända.
Osasuna möter Murcia.
Recreativo möter Almeria.
Det är bara vinst som räknas.
Valencia bjöd inte upp till storfotboll. Real Madrid är modigare än så. Nu har de dessutom ingenting att förlora på att inte vinna. Att de ska slänga sig så fort någon nuddar dem, om så bara med blicken (eller vad säger Marchena, fortfarande rädd för Sergio Garcias ögon?), är inte särskilt troligt. Vi kanske får se en match, lite riktigt spel. Vi får hoppas på det.
Det är inget dåligt lag gästerna ställer upp med. De tänker inte lägga sig bara sådär. Vad sägs om detta?
Dudek
Torres- Sergio Ramos- Cannavaro- Marcelo
Diarra
Robinho- Guti- Sneijder
Van Nistelrooy- Higuain
Enda fördelen i detta är Miguel Torres och Marcelo i backlinjen. Dessa ynglingar har inte varit Madrids finest den här säsongen. Men de kan mycket väl bevisa mig fel. Jag hoppas att de inte gör det.
Villanova sparar inte heller på krutet. Startelvan Marca serverar är lovande:
César
Zapater- Ayala- Sergio- Paredes
Sergio Garcia- Celades- Matuzalem- Aimar
Diego Milito- Oliveira
Det är upplagt för en fin fight.
Såhär har det sett ut en gång tidigare. Betrakta detta.
Jag vill avsluta det hela med ett citat som betyder mycket, hämtat ur den fantastiska boken Fyrväktaren av Jeanette Winterson
Berätta en historia för mig, Pew.
Vilken sorts historia, barn?
En historia med ett lyckligt slut.
Det finns inget sådant i hela världen.
Ett lyckligt slut?
Ett slut.
Källa: Marca.com
Aupa Zaragoza!
