Ricardo Oliveira om Zaragoza
Den senaste tiden har förekommit skrivelser om att Sevilla håller ögonen på Zaragozas stjärna Ricardo Oliveira. I gårdagens Marca berättar brassen om känslorna för klubben, och om sina personliga mål inför säsongen.
På nio spelade matcher har Ricardo Oliveira gjort sju mål , och leder där med Liga Adelantes skytteliga. Då klubben i somras degraderingen till trots köpte loss Oli för tio miljoner Euro från Milan trodde de allra flesta (trots stjärnans egna uttalanden om känsla för klubben och önskan om att stanna) att det var för att sälja denne vidare och kanske tjäna en välbehövlig slant.
Men icke.
Marcelino, Eduardo Bandrés och Agapito Iglesias var alla överens om att Ricardo var en del av Zaragozas framtid, ett starkt ljus att lysa vägen tillbaka med. Så Oli skrev in sina barn i skola i staden, vår tidigare redaktionsmedlem (numera hedersmedlem) Loic sprang på honom i någon klädaffär för ett par veckor sedan och brassen verkar trots de rykten som naturligt följer hans fina säsongsinledning till trots vara relativt rotad och hemma.
Han trivs här.
Från det att smärtan efter degraderingen (då han inte kände för att spela fotboll mer alls) lagt sig och framåt var det Ricardo Oliveiras fasta önskan att förbli Zaragozaspelare.
Indirekt ger Oli en känga till Sergio Garcia, Diego Milito, Oscar, César och Juanfran genom att betona den osjälviskhet som präglar nyförvärven Jorge Lopez och Caffa:
"De anslöt sig till oss för att återskapa supportrarnas illusioner, för att de tror på laget och på vad vi kan uppnå, och sätter denna tro framför tron på den egna fullkomligheten. Det spel vi har nu är bättre än det vi hade i våras. Vi var alla delaktiga till att Zaragoza hamnade i Segunda division, det är delvis vår skyldighet att föra tillbaka laget till dit det hör hemma. Real Zaragoza är inte ett lag för Liga Adelante."
Att stanna kvar i Zaragoza har blivit Ricardo Oliveiras personliga utmaning; under intervjun återkommer han ofta till de fallna illusionerna som på nytt måste resas. Han är och förblir fast besluten att stanna kvar och vara delaktig i denna återuppbyggnad. Han känner för klubben, han känner med den.
För närvarande befinner sig Zaragoza på en tredjeplats i ligan, strax bakom Salamanca och Hercules, och laget har vunnit sina fem senaste matcher.
"Det är viktigt att vi fortsätter nu. Nu om någonsin måste vi anstränga oss ännu mer och inte luta oss tillbaka på att det gått bra i ett par omgångar. Säsongen är lång, och kvaliteten på motståndet är mycket ojämn, vilket gör ligan väldigt svårspelad. Ena gången möter vi ett lag som spelar fantastisk fotboll, andra gången ett som är mer tveksamt. Att försöka hitta balansen där mellan är en konstant utmaning."
Om Marcelino säger Oliveira ungefär detsamma som de andra spelare som tidigare uttryckt sin beundran inför asturiern. Han låter ingen slappna av på träningen; att träna hundra procent blir att spela match till hundra procent, det är det enda alternativet.
Oli tycker dessutom att Marcelino, till skillnad från tidigare tränare, har hittat ett fungerande spelsystem, där framför allt mittfältet är tongivande.
"Vi ska spela som ett lag. Det ska man naturligtvis alltid göra i teorin, i praktiken blir det inte alltid så, men Marcelino har svetsat ihop gruppen. I början hade vi en del dispyter, men han har varit benfast och kompromisslös gällande sin vision. Det bygger mycket på de defensiva innermittfältarna, och fungerar kanske bäst då det är Alberto Zapater, Gabi och/eller Generelo som spelar, då de utöver defensiven är skickliga framspelare. Backlinjen har hittills varit vårt största problem, de jobbar med att rätta in sina positoner efter hur mittfältet står och hur det ställer om, där är vi ännu inte framme. Viktigast för oss dock är att vi återfått glädjen över att spela fotboll, den känner vi nu. Vi kände den inte i början, men vi känner den nu."
Det kan tyckas ganska naturligt att ett lag som tvingats ner en division tappar en del av glädjen i spelet, att man säger sig ha lyckats finna den igen känns som en viktigare seger än de fem senaste.
Självklart skulle Ricardo Oliveira hellre spela i Primera Division, självklart skulle hela Zaragoza hellre göra det. Stora matcher på de större arenorna. Men det är inte där vår verklighet är för närvarande. För att kunna återvända dit är det var dag för sig som gäller. Att fokusera på vart vi befinner oss istället för att drömma om vart vi kunde ha varit.
Oli summerar: .Laget växer för varje träning, vi börjar återfå vårt självförtroende. Målsättningen inför varje match är att ta de tre poängen, det är vad vi utgår ifrån då vi börjar träningen efter avslutad omgång, vi försöker titta på vår motståndare objektivt. Vi har målet utstakat för oss, vi ska avancera. Jag säger inte att det kommer att bli enkelt, Segunda är en svår liga, men vi ska avancera.
Och jag tror som han tror. Jag delar min övertygelse med Ricardo. Zaragoza är på god väg, om än inte framme än.
Och vi kommer tillbaka, visst gör vi det.
Men inte utan problem, och inte utan ödmjukheten och osjälviskheten i behåll. Går de förlorade på vägen går allt förlorat.
Aupa!
Källa: Marca.com
