Serieledare!
Efter en trevande första halvlek, och en skakig andra, lyckades Zaragoza trots allt vinna över Salamanca och går nu upp i en (om inte annat så tillfällig)serieledning.
På grund av införtjafset mellan de båda tränarna, Marcelino och Amaral inför seriefinalen på La Romareda kändes det som om detta kunde bli en nervkittlande tillställning, som om dessa förolämpningar var just det bränsle som det på halvfart framtuggande Zaragoza från förra helgen skulle behöva för att blossa upp.
Så blev det alltså inte.
Marcelino hade av någon oförklarlig och förmodligen för honom logisk anledning lämnat både Paredes och Zapater på bänken, och istället fick Albacetes straffordnare Chus Herrero samt Pignol chansen på varsin kant från start.
Och det var två fega topplag som kände på varandra, till synes planlösa de båda. Jorge Lopez provade på ett tidigt skott som gick rakt i famnen på målvakten Alberto. Salamanca parkerade spelarbussen framför mål och zaragocistan David Amarals storslagna taktik var täkt att handla om potentiella kontringar. Och några sådana blev det.
Men.
Ännu en gång reste sig Lopez Vallejo över sig själv och sina kritiker, och räddade två lägen som mycket väl kunde ha inneburit såväl ledning som ökad sådan för gästerna. Chus Herrero tappade som väntat det mesta på sin kant, men Ayala plockade upp vad han kunde och klarade sig utan att göra bort sig.
Det var framför allt två personer på mitten som bestämt sog för att försöka skapa något framåt i Zaragoza. Den enda var Gabi. Den andra, giganten Jorge Lopez. (Han kallas Súper López nu, runt om i staden.) Oliveira lyckades med två ribbträffar och hade ytterligare ett skapligt läge då han kom fri framspelad av Caffa. Den gången slutade brassen inte att springa, och rätt vad det var hade han kommit för långt, i fel vinkel, och bollen drog iväg för honom och hamnade utanför linjen; blev inspark för Alberto sedan.
Av Ewerthon syntes inte ett spår.
Salamanca, som vi –vitsiga som vi är- döpte om till Fallamanca, låg ner då tillfälle gavs och i minut 35 blev en av dem faktiskt skadad på riktigt. I samma situation som han själv blev varnad skadade sig Pallegrin och fick lämna planen till förmån för Carlos och mer spännande än så blev det aldrig i första.
Ganska tidigt in i andra halvlek lyckades Sal(Fall)amanca på något vis koppla greppet om Zaragoza, som ryckt upp sig en aning under den första halvlekens sista kvart. Gästerna spelade kontrollerat defensivt, utan att lyckas skapa något alls av betydelse framåt. Lik förbannat lyckades de hindra oss och våra panikförsök från att ha en antydan till effekt också och då han filmades på sin bänk såg zaragocistan nöjd ut.
Marcelino lät den varnade Generelo gå av planen tidigt och tog in Zapater blott en halvlek för sent, Alberto klarade sig undan den här kvällen. Han varken briljerade eller gjorde bort sig.
Men fortfarande hände ingenting. Det märks blott alltför tydligt hur mycket Zaragozaspelarna i mångt och mycket räknar med att Jorge Lopez ska göra allt grovarbete; i ren förskräckelse skickas den ena bollen efter den andra som på reflex ut till honom på högerkanten, och det blir naturligtvis överväldigande då han är ganska hårt ansatt från början i de flesta situationer. Det blir ingen harmoni på mittfältet så långt ögat kan nå då någon hafsar iväg en boll till en konstigt placerad Jorge, och det gör alla dessa någon ofta. Så ofta som de själva trampar fel, går bort sig eller inte tar sig bort från sin/sina respektive markör/er. Men skicklig som denna man är får han ofta rätsida på omständigheterna han försätts i, och är näst intill aldrig ofarlig.
Att byta ut spöket Ewerthon blev Marcelinos nästa drag, målskytten från förra veckan, Braulio, kom som en injektion och lyckades lyfta upp laget en aning, och det skulle tillslut bli kanariern som tog Zaragoza till serieledning då han i den 78:e minuten gjorde matchens enda mål, vackert framspelad av Jorge Lopez, naturligtvis.
Även om detta var långt ifrån en vackert genomförd match så känns det skönt att åtminstone för ikväll kunna skrika serieledare så det ekar i trapphuset. Vi hoppades så innerligt på en uppryckning efter nyår, den har än så länge sprakat och glittrat med sin frånvaro; trots det har vi inte gått poänglösa från någon av de två matcher som spelats året 2009. Båda gångerna har detta berott på dessa tre herrar: Lopez Vallejo, Jorge Lopez och Braulio.
Imorgon möter Xerez Tenerife och det optimala är förståsatt den matchen slutar 0-0 eller på sin höjd 1-1. Det är så enormt jämt här att det inte finns tid för att stanna upp och andas ännu, och det är nu vi måste bevisa vilka vi är och varför vi inte ska stanna kvar här. Våren och året blir vårat, om vi gör det till det; förutsättningarna finns, vi har makten i våra händer än så länge.
Aupa!
Zaragoza: López Vallejo; 'Chus' Herrero, Goni, Ayala, Pignol; Jorge López, Gabi, Generelo (Zapater, min.59), Caffa (Songo'o, min.76); Ewerthon (Braulio, min.70) y Oliveira.
Salamanca: Alberto; Raúl Gañán, Pelegrín (Carlos, min.35), Catalá, Sito Castro; Bustos, Jorge Alonso (Miku, min.81); Dañobeitia, Cohen, Pedro Botelho (Toti, min.64); y Quique Martín.
Domare: Caballero Herreros
Mål: 1-0 Braulio, min 78
Positivt: Serieledning, Braulios eventuellt stigande form, Lopez Vallejo, Jorge Lopez
Negativt: Ewerthon, som var helt osynlig i matchen.
Varninagr; Zaragoza: Jorge Lopez, Generelo, Oliveira och Pignol
Varningar; Fallamanca: Pelegrin och Toti
Publik: Ynkliga 15 000 åskådare som samlades på La Romareda för att se Zaragoza ta ledningen i ligan.
