La Batalla de Aragón: Älskade Jorge (Och pris till Marcelino)
För Zaragoza i allt. Överallt.
26/10-09 Älskade Jorge (Och pris till Marcelino)
Jag var rädd att alla Zaragozaspelarna skulle vara lika falskt artiga som Pennant efter 6-1-nederlaget mot Barcelona igår.
("Jag fick knappt röra bollen men får jag bara fortsätta spela så kommer jag att bli bättre, nu måste vi tänka framåt, de var bättre än oss" <- Sammanfattning av brittens presskonferens.)
Ni såg de andra Zaragozaspelarna va, innan Pennant byttes ut - hur de slutade passa till honom? Så går det när han spelar ut bollen och klantar sig så som han gör jämt och ständigt. Det viktiga, Jermaine, är inte att du blir bättre utan att vi blir det vi kan vara.
Nuff said.
Jag räknade med fler lama kommentarer, nu när sanningssägaren Zapater är borta. Att spelarna i sann Marcelinoanda skulle gråta ut om underlägsenhet och sedan pliktskyldigt och utan övertygelse tala om för oss att om vi bara vinner nästa match är den här redan glömd.
Jag underskattade Jorge Lopez helt klart.
- Vi är fel ute just nu och det kan gå illa om vi fortsätter såhär, säger 31-åringen från Logroño till El Periodico de Aragón. Det är okej att förlora mot Barcelona om man gör det med värdigheten i behåll men det gjorde inte vi. Känslan av maktlöshet som infann sig i truppen efter avblåsning måste vi döda direkt innan den hinner etablera sig. Vi spelade helt okoncentrerat och lät dem faktiskt vinna, jag menar inte att de inte var bra, men de mötte faktiskt knappt något motstånd - tre av deras mål kom till på fasta situationer. Vi är oerhört besvikna på oss själva och vi måste ta tag i det här direkt, inte ursäkta oss. Det svider i oss alla nu. På onsdag möter vi Málaga i cupen och något annat än seger existerar inte. Och det är ändå bara det första steget.
Det är tur för oss att Jorge finns, och att han har det inflytande han har i omklädningsrummet. (Jag har suttit på hans plats där, med, det är jag mycket stolt över. Och hållit i hans tofflor - viktig kuriosa.)
Ander Herrera, som gjorde sin första match från start, sade kort och gott:
- Jag är förbannad och lite generad. Vi måste glömma den här matchen och börja tänka på fotboll igen.
Rätt Ander - tänk på fotboll. Och inte bara tänk. Träna. Utöva. Spela, andas, lev fotboll.
Gabi:
- Vi började bra och kunde faktiskt ha tagit ledningen, men från och med att de gjorde det första målet fungerade ingenting för oss. Det kan vi inte göra någonting åt nu längre, utan det gäller att snabbt sadla om och tänka på cupen.
Bra Gabi. Räknar kallt med det.
Marcelino längst till vänster på nedre raden - en studie i lycka och stolthet.
För att skyffla ner mer salt i såren fick Marcelino idag dessutom, mycket felaktigt, motta priset som Segundas bästa tränare förra året av Marca.
Han vet själv om att han inte är värd det -ler knappt på bilden, och att han alls får det beror medias sedvanliga fjäsk för de större lagen. I Segunda var det vi det!
Ni som följde oss då vet att det var enorm obalans i truppen, höga torn och djupa vallgravar på planen och att vi var illa ute vid en massa tillfällen.
Visst klarade vi oss, men det var med en poängs marginal och det berodde mer på att den trupp vi förfogade över då var anpassad för högsta divisionen (den vi har nu är mer för Segunda än den vi hade förra året) och aningen bredare än de andra lagens än på att Marcelino var ett taktiskt geni.
Men. Jag medger. Det var lite go i honom då, i alla fall. Då visste han vilka vi var; att vi var stora och stolta.
Marcelino - en tränare för Segunda.
Zaragoza - ett lag för Primera.
