Torns IF - Lunds BK
Inför: Zaragoza - Athletic Bilbao
Det är inte Zaragozas öde som beseglas då Athletic gästar La Romareda under morgondagen. Det är bara den närmsta framtidsskissen som tuschas.
I veckan stod att läsa om det ultimatum Zaragozas ledning ställt till tränare Marcelino Garcia Toral. Vinst på lördag eller packa dina väskor och tack för avancemanget. Det här har sedan förnekats av Gerhard Poschner, då reaktionerna på ett eventuellt sådant sista anbud inte lät vänta på sig. Man förfasades över behandlingen av Marcelino och det är lika förståeligt som själva kravet förutsatt att det finns där.
Tre vinster på femton spelade matcher är i princip en synonym till underkänt.
De usla resultaten skulle nästan ha gått att förklara, fyra anfallare skadade av fyra möjliga, en ung och osamspelt trupp där rutinen saknar såväl virilitet som spridning över planen. Klart att det blir ojämt. Många av spelarna vi startat med har som mest erfarenhet av inhopp i Liga Adelante. De är alla fantastiska och har framtiden för sig, men utan en given plan att följa, en idé att tro på och en ledare de litar på blir de övertända, vilsna, lättgjorda.
När Zaragoza förlorade med 4-1 borta mot Mallorca förra helgen så var det med fem canteranos på planen, det i sig är en slags seger.
Ander Herrera gjorde sitt första Primeramål.
Men avsaknaden av klara direktiv och en totalt desorienterad backlinje omöjliggjorde vinsten från det att Victor Laguardia gick bort sig första gången. En tveksam insats tillåts alltså rubba hela balansen i försvaret för resten av matchen, det får inte gå till så!
Alla gör misstag, men att låta dem bli stilbildande och tappa tron på de minuter som återstår (i det här fallet skedde det tidigt i matchen i en period då Zaragoza dominerade, det hade alltså funnits hur mycket tid som helst att vända på det) för att det händer är inget mindre än förödande. Vad hände med spotta i nävarna och komma igen? Igen och igen och igen tills allt det onda ger upp.
Efter Vickes tabbe satt jag och hoppades att han skulle göra något fantastiskt för att få tillbaka självförtroendet, men så fort han rörde bollen var det som om hela backlinjen frös tills, blev hypernervösa, flaxande och obekväma. De nästan skyndade sig fram för att ta bollen från honom, det kan inte få fungera på det viset! Det här kände han förstås, och framåtandan bara dog.
Något som inte är försvarbart på något sätt är den nederlagsanda som uppvisats under hösten, eller den rädsla. Den går inte att resonera kring, den borde inte få finnas, men det är den som avgör matcherna och det är också den som sägs vara ledningens anledning till Marcelinos givna ultimatum.
Vid tre tillfällen i år har Zaragozaspelarna fått höra att de i praktiken är chanslösa innan de äntrat planen: mot Barcelona, mot Valencia och mot Mallorca. Och de har gått på det och rättat sig efter det som om det ens vore ett alternativ. Vikt ner sig, kan man säga.
Marcelino har sagt sig vara tacksam över det förtroende han trots allt visats, en hel höst full av dåliga resultat och knappt en enda i publiken skriker Vete ya.
Jag vet inte om det är sin egen uppsägning han signerar med följande uttalande, men oavsett vilket inger det lite hopp om en gnista någonstans bakom hans sorgsna ögon. För hans egen del, vill säga. För visst känns det inte som att det finns någon framtid för honom i Real Zaragoza?
- Jag är redan dömd eftersom jag inte har ledningens förtroende. Men jag är fortfarande kvar här, och det beror på det stöd jag har hos spelarna och bland supportrarna. Jag vägrar kasta in handduken, det är för ynkryggar. Alltsedan jag först kom hit har jag enbart tänkt på Zaragoza. Vi klarade en jobbig höst i Segunda genom att göra en mycket bra vår och jag är övertygad om att vi hade legat mycket bättre till om vi bara fått ha våra spelare skadefria. Jag tror på det här laget, men jag förstår tvivlen som finns gällande mig eftersom resultaten talar emot oss. De [ledningen] har medvetet försökta skada min image och går jag är det för alla dem som aldrig ropade Vete ya!
Marcelino vet att det är mycket sannolikt att morgondagens möte mot Athletic blir hans sista med klubben, och hans första avsked i tränarkarriären.
På ett helt annat plan undrar jag om han är självreflekterande nog att inse att han just nu blir behandlad av ledningen så som han själv behandlade Zapater i somras, och i mångt och mycket behandlade Braulio förra året.
Karmaprincipen.
Athletic Bilbao kommer liksom Zaragoza till morgonens match med en förlust bakom sig. Förra veckan fick man se sig besegrade av Valencia hemma på San Mamés i en tillställning som beskrivs som spelmässigt ganska jämn. Athletic tog via miraklet Iker Muniain ledningen i den femtiosjunde minuten, men tappade den sedan och 1-2 kom att bli kvällens slutliga resultat trots att de rödvita var riktigt nära en kvittering. Inget av lagen gjorde dock vad de rent tekniskt skulle kunna ha gjort.
Dessförinnan vann Athletic borta mot Almeria med imponerande 4-1, omgången innan klarade man 1-1 mot Barca.
För närvarande befinner sig baskerna på en niondeplats i tabellen med 20 inspelade poäng.
Tveksamma Fernando Llorente kommer att vara med på La Romareda imorgon, liksom Toquero, Mikel San José och Igor Gabilondo. Däremot får Caparros klara sig utan Gurpegui, Ustaritz och Markel Susaeta.
I Zaragoza (som befinner sig på 17:e plats i tabellen med två poäng ner till Racing, 12 sammanlagt) saknas skadade Pablo Amo, Songo’o och Pulido samt avstängde Abel Aguilar.
Marcelino lär därför (tvingas) ge Victor Laguardia den omedelbara chans till upprättelse han såväl förtjänar.
Jag tänker mig följande backlinje:
Laguardia – Ayala – Goni – Paredes
Med Arizmendi tillbaka öppnas helt andra möjligheter i anfallet. På förhand pratar man om Ariz tillsammans med Lafita på topp uppbackade av ett mittfält bestående av Pennant (som gjorde sin bästa match hittills i Zaragoza mot Mallorca och ser mycket lovande ut), Jorge Lopez som kreatör på mitten och Ponzio som defensiv balansspelare med Ander längst ut till vänster.
Jag hade dock, det måste sägas, hellre sett att Ander och Lafita bytte plats (eftersom Marce inte lär starta Álex), som den förstnämnde gör sig mer centralt medan den senare aldrig kommer till sin rätt annat än på kanten.
Zaragozas trupp i helhet: López Vallejo, Carrizo, Diogo, Paredes, Ayala, Goni, Jorge López, Ander, Pennant, Gabi, Pavón, Lafita, Arizmendi, Babic, Ewerthon, Ponzio, Laguardia och Álex.
(Räkna med ett inhopp av Carlos Diogo om vi inte tvingas till tidiga byten på grund av skador. )
- Vi måste vinna mot Athletic, genom att spela bra eller med rent kriminella metoder, sade Ander Herrera i onsdags.
Javi Paredes å andra sidan svarade på frågan om vad som står på spel:
- Tre poäng.
- Bara?
- Ja.
Frågan är dock, om det är någon som tror på det.
Avspark imorgon den 12/12 klockan 18:00 på La Romareda.
Matchen sänds i TV4 Sport, det tackar vi för.
Källor: RealZaragoza.com, SvenskaFans.com, Marca.com
Aupa Zaragoza! Kom igen nu för fan!
