Hej då, Ewerthon
Ingenting varar förEwer.
Ewerthon är borta nu, avskriven, han lämnar Zaragoza. Det här är årets första riktiga icke-nyhet, vi har försökt bli kvitt varandra sedan i somras.
Så som det blir.
Jag tänker inte upprepa mig än gång till, utan länkar till denna text där de bakomliggande anledningarna rabblas, för den som vill upplysa sig.
Hyser inget intresserad av att sluta på den foten, alls.
Ewerthon kom till Zaragoza 2005. Han har spelat 126 matcher och gjort 57 mål. Säsongen 07/08 var han utlånad, men han kom tillbaka till oss i en tid då de flesta såg sig om efter andra alternativ.
Då Zaragoza ramlade ner.
Espanyol ville köpa Ewerthon där och då, men han var inte intresserad och sedan ägde han Segunda. Zaragoza gjorde det inte, men han var fan i mig fenomenal där, och var med sina 28 mål en av de direkta anledningarna till att vi klarade oss upp på en säsong igen.
Med de målen skrev han dessutom in sig i Zaragozas historia. Ingen har tidigare mäktat med så många på en säsong,
Ewer, före Juan Seminario, tronar över den mer erkända Diego Milito.
Nog för att hans, Ewers, sorti lämnar mig ambivalent. Glad och lättad - slut på eländet. Och tyngd därför att han trots den här sista tiden inte bara är vem som helst, och aldrig kommer att bli det.
Nog för att han levt ut räddarrollen, spelat kortet och skott sig därefter, men det går inte att förneka att Ewerthon frälste Zaragoza säsongen 08/09. Allt det som hände sedan, all girigheten, det bittra, de många hårda orden, förtar på inget sätt året i Segunda.
Två kan inte bråka om en inte vill.
Jag tänkte att det skulle bli annorlunda. Såklart. Att Ewerthon skulle rida vidare på vågen av styrka från Segunda,att hela Zaragoza skulle göra det, och vara ett blomstrande självsäkert på gränsen till odrägligt lag. Jag tänkte att fortsatte han som han gjorde i Segunda skulle han kunna göra minst lika många mål här, i Primera och det tyckte ni var hysteriskt roligt. Mina små drömmar.
Den här säsongen har inte blivit som vi förutsatte, som vi hoppades, inte på en enda punkt. Att Zapater såldes var ett järtecken.
Nu åker Ewerthon tillbaka hem till Brasilien. Han kommer att representera Palmerias.
Det fanns en period i november-december, när vi inte hade en enda anfallare, när vi spelade med Lafita på topp och allt gick åt fanders och Ewerthon satt fast i frysboxen och vi näst intill avskydde varandra som jag tänkte att den dagen han flyttar kommer jag att önska honom all olycka.
Visst visste jag väl att det inte var helt sant, att jag var sårad och patetisk och blind, men jag tänkte det ändå.
När han drar hoppas jag att det går åt helvete.
När han lämnar oss.
Sedan, idag, presenterar man denna så emotsedda övergång på hemsidan, och det här förhållandet borde ha slutat i somras, men vi lät det pågå åtta månader till och naturligtvis är det inte helt lätt bara för att det känns så. Den här utdragna perioden var inte rättvis mot någon.
Ewerthon har funnits med så länge och nu gör han inte det längre.
Någon dans på rosor har det aldrig varit att tala om, men han lämnar oss inte utan avtryck.
Ewer gjorde skillnad.
För det tackar vi honom, och önskar honom lycka framöver. Inget annat.
Orden, tårarna och illviljan kan inte trolla bort skratten, hoppet och kärleken hur som helst och det fina suddar inte bort skiten heller.
Förhållanden som detta är inte menade att vara. Att de inte är det gör dem inte betydelselösa för det.
På intet sätt.
