La Batalla de Aragón: "..och snart är du där du förtjänar att vara."
För Zaragoza i allt. Överallt.
2/5-10 "..och snart är du där du förtjänar att vara"
Man ska inte vara alltför glad åt det lilla. Det blir för likt förnöjsamhet och sådant är livsfarligt.
Men.
Jag vet inte, jag anammar för vad som återstår av säsongen Undiano Mallencos signaturdrag, inkonsekvensen, som ledstjärna och går ifrån det där en aning.
Vi har spelat 35 omgångar med en misslyckandets slöja bakom oss. Det är så jävla sorgligt, eftersom misslyckandet ännu inte är ett faktum.
Målet för säsongen: att klara första året efter avancemanget.
Vi ligger på femtonde plats.
Efter en hel del skoningslösa kast mellan hopp och förtvivlan, svett, tårar, armbågar, blödande, motståndare.
Men misslyckats?
Inte än.
Liksom en match inte är slutspelad och därför inte avgjord i paus är säsongen fortfarande pågående och misslyckandet kan fara åt helvete.
Jag tänker fira allt, de här sista omgångarna. Som jag gjorde igår. Fy fan.
Att vakna imorse var inte nådigt.
Vi har lagt ytterligare en vecka bakom oss, vi ligger fortfarande över strecket - alltså firar vi.
Jag som inte kan låta bli att kommentera tingens inramningar ser det som min plikt att såga Deportivofansens uppträdande i samband med matchen. För det första, vilken ynklig uppslutning. Okej, Depor har kanske inget särskilt att spela för - bara (?) äran och en mer än något annat matematisk möjlighet att hamna på sjätteplats eller så - men det var Dia de las Peñas i La Coruña, dagen då man ska ut och stötta sitt lag. Ju!
De som tog sig till el Riazor hur som haver, var inte så intresserade av att stötta sitt Deportivo. De ville bara visa Lafita sina fulaste ansikten, de bittra.
Trots att domstolen i staden gett Zaragoza rätt, trots att det var Lendoiro som lurade och bedrog sig själv och supportrarna, så riktas hatet på ett mycket orättvist sätt mot själva offret i härvan. Angel. I 80 minuter häcklades han oavbrutet. Tur att han inte heter Samuel Eto'o, då hade Depor fått stå i skamvrån i tusen år för detta och inför varje möte hade det ältats. Så att folk kunde vältra sig i det, kasta sina stenar.
- Det som skedde kommer inte att ändra den tacksamhet jag känner mot Deportivo, som gav mig möjligheten att utvecklas, även om fansens uppträdande idag sårade mig, sa Lafita efter matchen. Jag blev förvisso ledsen för de var så fientliga, hela miljön var det, men jag lät dem inte påverka mig. Det är ett fritt land.
Mången tom stol på El Riazor då Angel Lafita återvände för att vinna över sin forna klubb. Men i denna relativa tomhet ekade hatet alltjämt. Synd.
Riazor Blues sjöng den klassiska >A Segunda Ooooeeee<, de sjöng >Lafita cabron esto es Riazor<, de hade tagit sig tid och lagt ner lite möda på att göra en stor banderoll med texten:
"Lafita ya estás donde querías y pronto donde te mereces."
Lafita du är där du önskade - och snart är du där du förtjänar att vara.
Vilken illvilja.
Det är förvisso sant att Lafi verkligen ville återvända till sin moderklubb, men Liga Adelante är inte Zaragozas omedelbara öde. Inte nu.
Förstår Deporsupportrarna sig kanske bara på klubbkänsla när den rör sig om det egna laget? Lafita tyckte bra om Deportivo, men han älskar Zaragoza och han längtade hem. Klart man håller sin klubb närmast men att tappa sin empati sådär för det?
Jag återgår till den inledande Mallenco-andan lite här. Gillar ju när det är känslor och upprört på läktarna och tycker att det är helt okej att bua ut måtståndarlagen när de klär ut sig till överlägsna eller skitrika eller bara beter sig typ Aouate. Kan förstå varför man gör det mot särskilda spelare också i vissa fall, sympatisera med det even, om någon varit medvetet överjävlig eller ligger som dagg över gräset.
Det är inte vad det handlade om här, skillanaden är galaktisk.
Lafi straffas för att han valde att följa sitt hjärta. Hans intention var att återvända till det av alla lag han känner som sitt, bli en del av dess återuppbyggnad - det handlade inte om att göra Deportivo La Coruña illa. Det var inte ära och berömmelse som drev honom, bara ren passion och lite saknad; aldrig så hedervärda syften sådan som utvecklingen är. Det borde applåderas istället.
Igår blev han rått utsatt, så ensam, som nån jävla paria. Han, som minst förtjänar det är ändå den som om någon verkligen burit detta kors länge nog. Någonstans måste man ju komma till den insikten.
Han har mått skitdåligt, räcker inte det?
Domstolen har tittat på alla pappren already, de har sett att Zaragoza försökte avsluta affären redan den 29 juni som överenskommet (samtal registreras ju) och att Lendoiro sedan, efter att ha faxat ett godkännande som också visats upp i rätten, samma kväll, gjorde sig oanträffbar. Han är långt ifrån unik om detta. Betis Lopera gjorde detsamma mot Espanyol i somras, beträffande Sergio "Campeone de banquillo" Garcia, och den forne Zaragozaspelaren tvingades tillslut omfamna sitt Segundaöde.
Lopera lyckades bättre, men där fanns heller inga förhandavtal, inga optioner att luta sig mot.
- Assisten jag gjorde idag kan ha varit det viktigaste såhär långt i min karriär. Man sa att vi hade en sista möjlighet att fylla lungorna med luft innan vi dök och vi gjorde det nu, sade han efter matchen som vanns med Colungas enda mål. Med den segern klättrade Zaragoza en placering i tabellen. Förvisso är det bara två poäng ner fortfarande, men förutsättningarna är bättre.
Och lika många poäng som vi har ner till Tenerife på degraderingsplats (två ja) har vi upp till Osasuna på tolfte.
Tycker vi tittar ditåt istället.
Lafita, juega donde quería y pronto estará donde merece, si señor, en el Real Zaragoza y en Primera Division.
