La Romareda, 2023-10-21 21:00

Zaragoza - Eibar
2 - 3

Álvaro Tejero utvisad efter 46 minuter då han gjorde 90 minuter i hemkomsten
Stuttgart 2006: Graham Poll varnar Simunic, vars tröjnummer talar om hur många gula kort som behövs för en utvisning.

Álvaro Tejero utvisad efter 46 minuter då han gjorde 90 minuter i hemkomsten

§1: regeln om utvisning vid två gula kort är en liberal rekommendation.

Den svenska nyliberalismen smög sig likt stormen Babet ner över Europa under helgen, och på lördagskvällen var det Spaniens tur att drabbas.
Valrossmustachsprydda, borstbindsrökande spanska herrar har vänt sig i graven för mindre än det som utspelade sig på anrika La Romareda igår kväll, solrosfröna som gled ur stelnada mungipor silade ner och blev till nytt murbruk för den arena som kommunen funderar på att ta ur bruk. Temat för veckan inom den lokala politiken har rört skuld, och mer specifikt vilken mängd skuld som ännu bilar över Zaragozas böjda nacke.

Real Zaragoza har påpekat att kommunen är ett år efter i sin information, kommunen påstår att skulden ännu ligger på 87 miljoner euro, Real Zaragoza har visat att skulden ligger på 45 miljoner euro.
Kommunen har ännu inte bestämt huruvida man ska behöva utropa verklighet, eller om man i sann samtidsanda ska agera argt gentemot den som påpekar ens felaktighet och berätta att haters inget har här att hämta. 
Mitt i detta skulle Real Zaragoza försöka sig på konststycket att vinna sin andra match på de sju senaste, efter att ha vunnit säsongens inledande sex.
Francho, navet på mitten, var fortsatt skadad och landslagsförpliktelser kallade vår Alejandro Frances till fjärran land med sin U21-kaptensbindel runt armen. Konstellationerna har lite avlöst varann, det som varit konsekvent har varit vårt starka försvar, hackiga mittfältsspel och trubbiga anfallsspel.
Det är inte att inget händer framåt, det är bara att man behöver en kniv snarare än en sked då man ska skära. 

Då toppkonkurrenter föll som käglor under en pensionärsk bowling-kväll tidigare under omgången var det som upplagt för en egen miss, och med inledningen av matchen kom farhågorna krypandes som en gammal, oinbjuden bekant. Eibar var överallt, Real Zaragoza klart sämre och det var lite som en befästelse av det man känt: att våra aragoneser hängt runt de här topplaceringarna mycket genom en extrem utdelning under inledningen, och att de matcher i vilka man faktiskt känts utspelade till slut kommer göra sig påminda. 

Därför var det något enhörningskt över att det ännu en gång skulle komma ett ologiskt ledningsmål i aragonesiskt tecken. Baskerna fick se sig förbistormade av två furustarka hemmaspelare och med kraft och avsikt bombade Maikel Mesa in ledningsmålet förbi ett av Luca Wahlgren-Zidanes (son till Zinedine Zidane-Wahlgren) barn i bortamålet. 
1-0, och kraften i La Romareda löste energidebatten för kommande partiledarmöte. 

Eibar fortsatte inte vara överlägsna, Real Zaragoza började inte vara bra, men mitt i allt detta kom det absurda. Spektakulära. Omöjliga. Jair Amador Jr, vår numera mittbackselegant, bröstade ner ett inlägg i offensivt straffområde, Ronaldinhoade en kick, och slängde sig sen i en bicycleta bakåt, bort från mål, till en Jaume Grau.
På volley tar Jaume - denna varelses hållning som låg till grund för guds skapelse svanen - och skjuter mot Lucas vänstra stolpe. Luca räddar bollen i stolpen, och sen har 2-0 letat sig in.

Men, nu går vi händelserna i förväg.
För i 41:e, minuterna tidigare, har återvändande Alvaro Tejero i hopp om att förhindra en kontring på den frispark han högerbacks-ådrog sig högt upp i plan tagit upp bollen och börjat jogga hemåt (alldeles för långt för att inte väcka uppmärksamhet) med för att hinna in i position innan den kastas tillbaka. Real Zaragoza protesterade naturligtvis, det gjorde domaren också som av förklarliga skäl gav Alvaro en synnerligen välförtjänt varning.

Så, med Alvaro varnad och Real Zaragoza i 2-0 ledning på hemmaplan började det se någorlunda ljust ut (2-0 tappade vi å andra sidan så sent som i förra omgången, främst genom att vikarierande Poussin i mål rullat ut bollen framför fötterna på sig själv, och Gijon-räven som smugit bakom ryggen, och fått se kvitteringen tilläggstidsrullas in medan tröjan åkte upp i vanmakt och skam över målvaktsansiktet, men får man välja är en 2-0 ledning kanske ändå att föredra framför mycket annat).
Spelarna började förbereda sig för halvtid. 
Då! blev Alvaro Tejero plötsligt utvisad. Real Zaragoza kom i en kontring, spelandes från sin högerkant ut mot vänster ställs plötsligt Eibars Alvaro Tejero inför en riskabel duell som han prompt avslutar med en regelrätt nedsparkning och frispark.
Domaren tvekar inte, kommentatorn tvekar inte, vi tvekar inte. Alvaro fryser till. Domaren springer fram, självsäkert och tydligt - gult kort. 
"And it looks like Eibar will be reduced to ten men, right before the end of the half" noterar kommentatorn. 

Alvaro Tejero får sin andra varning, och sen går han likt alla andra mot spelartunneln.
I andra halvlek springer Eibar, och Alvaro Tejero, åter in på plan genom spelartunneln. Lagkamrat Corpas har ådragit sig en varning för Alvaro Tejeros andra gula kort.

Jag trodde att detta var regelvidrigt, och lite konstigt, men så fick jag tag i regelboken som låg där bredvid och lyckades läsa mig till detta:
§1, kapitel 13, regel 1909:3041 - "om Real Zaragoza slutar på fjärde plats i La Liga säsongen 2005/2006 ska Real Madrid, som femma i tabellen, erhålla Real Zaragozas Champions League-plats av den självklara anledningen att Real Madrid spelade i Champions League ifjol. Det spanska fotbollsförbundet, garanten mot all korruption, har beslutat att tabellen ska fungera som riktmärke men inte nödvändigtvis en absolut, hel sanning, i frågan."

Förlåt mig, nu slog jag upp fel sida här.
Nu så: §13, kapitel 32, regel 2001:2040 - "om en spelare anses ha begått regelvidrighet ska den lämpligt bestraffas. Om en spelare begår två allvarliga regelbrott ska den erhålla ett rött kort, och därmed förbjudas från fortsatt deltagande i tillställningen. För att undvika konsekvens får domaren däremot ta detta som en generell rekommendation och inte en absolut sanning gentemot vilken man tvunget måste förhålla sig."

Det var med andra ord inga konstigheter att Alvaro Tejero fick springa vidare, och varningarna spreds ju faktiskt ut så att utvisningsbilan nu (inte) vilade över två Eibar-spelare snarare än en vid deras eventuella nästa varning. 
Real Zaragoza var överlägsna mot ett lag som trots fullt manskap faktiskt aldrig riktigt kom ut i andra halvlek. Ivan Azon var bra, Maikel Mesa var bra, Jair var bra. Real Zaragoza med sina två skott i och på mål hade förstås uppvisat en sällsynt effektivitet, men den skulle man nu åtgärda. Hade German Valéra inte spelat i hemmadressen hade det förmodligen stått 3-0 på det totalt frispelade läge Ivan Azon serverade, men istället för att skjuta på ett tillslag ska man ta en, två, tre, fyra, fem, sex, sju, åtta, nio tillslag innan man trasslat bort bollen och småbarnstjurigt beskyller alla andra för misslyckandet.

Nåja, å andra sidan har Eibar ännu inte haft ett anfa-.. 
Sådana tankar får man inte ha, formulera. 
De straffar sig. 
Stoichkov-Wahlgren, denne Juan Diego Molina Martínez vars far EN GÅNG TRÄFFADE HRISTO STOICHKOV I DEN BAR PAPPAN ARBETADE I OCH DÄRFÖR FÖRSÖKTE FÅ SONEN JUAN DIEGO MOLINA MARTÍNEZ NAMN LAGLIGT ÄNDRAT TILL STOICHKOV MEN INTE FICK FÖR SONENS MAMMA PÅ GRUND AV SÅ KLART INTE slog ett tafatt inlägg mot en framrusande anfallskollega och vår Jair. Ingen av spelarna rör bollen, och det är ett sånt där läge då målvakten som väntar på touchen som aldrig kommer reagerar för sent och bollen irriterande rullar in vid bortre stolpen.
Är det en målvaktstavla? Jag vet inte, nej tror jag, men det är olyckligt och tarvligt.

Härifrån är nog Eibar, som ännu inte haft mer än två lägen i matchen, förmodligen favorit till vinsten, hann jag tänka. 
2-2 kommer då Jair, mittbackseleganten, agerar uselt och låter en boll han äger studsa förbi och innanför honom till en Eibar-anfallare som slår ett inlägg mellan Cristian Alvarez och Lluis Lopez i mål mitt i bröstet på Juan Diego Molina Martínez som överhuvudtaget aldrig haft något med Hristo Stoichkov att göra.
"Stoichkov" kvitterar matchen med kvarten kvar, på fyra minuter är den döda matchen levande. 

Minuten senare tar just comebackande Cristian Alvarez ner en boll och signalerar mot domare och medspelare att han kommer bli liggande. Domaren kommer fram och Cristian berättar att nej, detta går inte.
In kommer Gaëtan Poussin, till vad som just ska bli lokalt utspridda skurar av avmätta applåder. Maikel Mesa är en som inte tänker tillåta att förra omgångens syndabock blir just en sådan, utan han är framme och klappar om Gaëtan vid sidlinjen och vevar förbannat igång publiken att göra sin förbannade skyldighet gentemot sin spelare, och till rusandet i hjärtgropen får det effekt.
In kommer samtidigt Sergio Bermejo. 

Bra, man kan inte ligga på operationsbordet och bara blöda tillräckligt mycket i hopp om att överleva och vinna matchen, tänkte jag. Man behöver byta in offensiv, och med Viktor Mollejo (även han nyss inbytt) har Fran Escríba visat mod och motstånd mot den begynnande tidvattensvåg Eibars två snabba hink-spring hunnit börja på. 
Det känns som om man har ett manus emot sig, men sådana tankar måste man också skaka av sig då de enligt vetenskapens alla sanningar inte finns. Matchen är bara en öppen historia mellan två ganska mediokra topplag, som tillsammans haft totalt sex skott på mål i matchen. 

Men nej, Jair gör mitt i sitt finaste ögonblick som var assisten till 2-0 sin sämsta match på närmre två år. Frisparken Eibar får i matchminut 89 är Jairs nedsparkning, den är långt ut men likväl ett håll andan-ögonblick.
Här börjar även streamen med sitt sedvanliga hackande, bilden förtlyttas tio sekunder i taget, framåt lika ofta som bakåt, och tre gånger hinner vi se bollen hänga i luften. På en av bilderna ser bollen otäckt hård och högt upp i luften ut, men det är så jävla långt ut att man mest måste skratta åt tanken.

Tills bilden hoppar trettio sekunder framåt och tavlar visar 2-3.
Eibar, som de senaste minuterna legat ner och hållit för ansiktet tre gånger för sammanlagt en lätt arm som touchar nacken i förbifarten i en vanlig duell, en spark på foten och en nickduell där bara en spelare träffar bollen, har nu belönats med en omöjlig ledning.
Det fick inte nivån att höjas.
Tre gånger till har spelare avlidnings-tendenser, hade man lyckats bortse busvisslingsorkanerna hade man också hört nunnorna i bergsklostren runtomkring skyndsamt samlas till bön för de stackars unga människor som just ligger för döden på La Romaredas välskötta gräsmatta.
Deras böner fick otroligt nog effekt, och samtliga kunde resa sig på sina av gud benådade ben för att fullfölja matchen medan humanisten i mig grät en tår över den stores givmildhet. 

Stress, irritation, vansinne, för helvete.
Allt samlas ihop till ett virrvarr av 'varför är vi här, och försöker vansinnesro hem en poäng igen' medan Zaragoza får inkast, hörna, inlägg, frispark. 
Sinan Bakis, den så mål-stressade turken att han efter flera matchers förtvivlan petats gör det väldigt bra på ett svårt volley-läge och tvingar Luca Zidane-Wahlgren till en räddning som luktade mer kompetens än nepotism.
I läget efter kommer Toni Moya helt, helt fri för nicken precis framför mål - men nickar på Lucas utsträcka arm innan han tacklar Pernillas son rätt in i mål medan bollen studsar på Toni, i stolpen, utanför. 
Hristo Stoichkovs (som överhuvudtaget intet har med matchen att göra) vitblonderade son lunkar runt och börjar sträcka armarna åt skyn. 
Det har Juan dessvärre fog för.

Real Zaragoza förlorar, och tappar återigen en 2-0 ledning.
Det är omöjligt frustrerande. Man har ingen annan än sig själva, och kanske domaren som inte visade ut Alvaro Tejero, att skylla.
Jag har även blivit upplyst om att Spanien inte gjort som Sverige och satt Wahlgrenska barn på de flesta maktpositioner i samhället, så Luca Zidane-Wahlgren är alltså bara en Zidane och inget annat.
Ingenstans hittar jag vad domaren hetat, så jag får bara utgå från att Graham Poll fortsatt döma i sjutton år till efter den där olycksaliga, historiska kvällen i Stuttgart 2006 och att Alvaro Tejero är son till Josip Šimunic.
Med ett skuldberg på tydligen 87 miljoner euro snarare än 45 över våra axlar är det mest bara att konstatera att Hristo Stoichkovs far hade lika många poäng med sitt agerande som vi tog med oss ner i spelartunneln ikväll.



 

Sebastian Månsson2023-10-22 09:38:00

Fler artiklar om Zaragoza