Castellon - Zaragoza1 - 0
Castellon - Real Zaragoza 1-0
Tolv matcher utan vinst, sex raka förluster. Segunda División B.
Någonstans på denna vår jord simmar den ensammaste varelse som någonsin funnits omkring.
Denna val, den 52-hertziga valen, är den ende av sitt släkte och ger ifrån sig ett läte på just 52 hz som andra valar inte förmår uppfatta. Ensamma, längtansfulla och ledsna vibrationer som stör nere i det evigt blåa. Och ingen, och ingenting, svarar.
Fullständigt unik, lika unik som en genomskärare eller ett kreativt påhitt, simmar den runt. Den 52-hertziga valen, som vi inte ens förmått döpa eftersom det övergår vårt förstånd hur något så tragiskt kan få vara.
Nere i djupet, nere i det mörker som varken omfamnar eller dömer dig, dit solen inte når simmar den lyckligaste varelse som någonsin funnits runt i sin egen lilla värld; för härnere finns inte Real Zaragoza.
Ivan Martínez har nu lett Real Zaragoza i fem matcher. Han har noll poäng på fem matcher, vilket säkert är ett betydligt bättre facit än tio poäng av 48 möjliga som hittills utgjort klubbens säsong i sin helhet.
Castellon är lika dåliga som Real Zaragoza. de ligger på nedflyttningsstrecket och har ingenting som gör att ett gediget lag ska skrämmas. Det är en charmig kvartersklubb fylld med gråhåriga, krumma fysioterapeuter, som visst är rutinerade anfallare, och spelare som drömt om att bli fotbollsproffs men fått nöja sig med Castellon (inget bara, bara där inte, men).
Real Zaragoza har under de senaste femton åren fått se spelare som Diego Milito, Gabi Milito, David Villa, Ander Herrera, Lars Lagerbäcks gamle favorit från VM 2002 (han där) Pablo Aimar (är ett jävla problem), och Ayala, Man har även än idag Alberto Zapater, en spelare som uppskattats av en sån som Diego Maradona; något vi kan dröja vid ett tag, tycker jag.
Hur ser det då ut när Castellon, den charmiga kvartersklubben, ska ta emot Spaniens sjätte största klubb från Spaniens sjätte största stad, en stad laget dessutom har monopol på?
Första halvlek:
Tolv hörnor på 36 minuter, en var tredje minut. Två försök - inget på mål, berättar historien om en halvlek som inte utspelades. Den hände aldrig. Startelvan, en fembackslinje med vår störste offensive kreatör, Sergio Bermejo, på bänken var så oinspirerande att Boring James Milner kunnat vakna upp från sitt slumrande, satt på teven, och tweetat uppskattande om godbiten han nu hade framför sig.
Det går inte att säga mycket alls om det som inte hände. Två lag, lika dåliga, låsta i sina positioner och rädda om sina poäng spelade med säkerhetsbältet på, hellre hörna än risk, och hellre inkast än hörna.
Hade tänket tränarna emellan varit sofistikerat hade detta kunnat liknas vid en schackmatch, när Ivan Martínez och Castellons Oscar Cano gör upp om poäng är det istället som att se två män spela biljard med varsitt rep.
Tolv hörnor, två försök och inte ett avslut på mål. Jämnt fördelad intetsägenhet med andra ord, och med det var första halvlek en ovanligt bra halvlek för detta Real Zaragoza.
Andra halvlek:
I fyra raka matcher har motståndares mål följt inom två minuter på Zaragoza-byten. Ivan Martínez fingertoppskänsla är endast kapabel till stordåd - härnäst kommer familjebilen lånas ut till Jermaine Pennant.
Men, sent ska syndaren vakna. För inte ett byte var aktuellt i halvtid, det värmdes på friskt vid sidlinjen men en kvart fick flyta på.
En kvart som bestod av det vi fått se i första, förutom hörnorna som plötsligt var som bortblåsta. Adrenalinpåslaget som timman före avspark nånstans fortfarande kunnat leta sig in i en började här nånstans ge vika för likgiltigheten - att se den här själlösheten, elva spelare som trampar vatten utan att överhuvudtaget röra på sig. Nej, oavsett vad så är ingenting värre.
I den 63:e kom Luca Zanimacchia och Jannick Buyla Sam in för Alberto Zapater och Frances. Och ja, Alberto Zapater. Från ingenstans börjar hjärtat bulta igen när den allvarsamma blicken riktar sig ut mot sin ersättare, en joggning ut senare har han high-fiveat och klappat om och gått raka vägen till bänken. Inga krusiduller, inget att dra benen efter sig.
För att det är så här man gör när man är något från en svunnen tid, en fin och ansvarstagande fotbollsspelare som är här för att spela för Real Zaragoza.
Med dubbelbytet hände nånting.
Bara minuten hann gå innan Zaragozas Jannick Buyla Sam rullat iväg en hemåtpassning till Castellons målvakt, och så plötsligt hade matchen fått ett skott på mål.
Hörnorna var borta, nu öppnade spelet upp sig och ytorna blev större. I 73:e kom så Sergio Bermejo in, och plötsligt fanns teknik, vision och kreativitet på plan. Med Jannicks och Zanimacchias begränsade koll på sina kroppsdelar skapades ett kaos, en känsla av att man inte visste precis vad som skulle hända närmsta halvminuten, och hade detta inneburit att matchen svägt i Zaragozas favör hade det varit tudelat positivt.
Så blev det inte. Castellon skapade nåt läge mer än Zaragoza, Guitian gjorde en otrolig rensning då han följer med ett inlägg och med sträckt ben sparkar ut bollen precis före anstormande anfallare. Tekniken i utförandet var nog matchens hittills finaste prestation, det kunde han värma sig med medan det tänjda benet fick haltas runt på ett tag.
Castellon, Real Zaragoza. Ett av dessa lag hade anfallare på plan. Det som visade sig inte vara en gråhårig fysioterapeut utan en gråhårig gammal räv smög sig in bakom sin kollega när denne skarvade vidare en längre boll. Avslutet är rappt, intelligent och bara så erfaret att man som het-på-gröten 23-årig Juanjo Narvaez, eller hopplös Vuckic, bör hem och specialstudera.
Avslutet är en tå som sträcks fram framför försvarande Guitian, som i sina dagar hunnit rensa undan den bollen 98 gånger av 100 mot sämre spelare - men inte idag.
1-0 i 83:e.
In med Vuckic, och Carlos Nieto, få panik och tjonga långt. Paniken fanns där i nån minut, sen släppte adrenalinet och man kom ihåg att Real Zaragoza inte gör mål. Att man har tio poäng av 48 möjliga.
Man går till slut och förlorar matchen eftersom det är vad man gör, på samma sätt som ankan kvackar för att den kvackar.
Castellon är Castellon. Matchen kunde ha slutat hursomhelst, det finns inget att säga om resultatet.
Real Zaragoza är usla, en nyhet som snart kablats ut på så många sätt, i så många olika matcher, att frekvensen 52 hz utifrån ren statistisk sannolikhet riskerar att snart ha fått sig ett besök även den.
