La Batalla de Aragón: En spökhistoria

Det var en mörk kväll i mitten av december och dimman hade legat tät över staden under dagen. Omkring sina datorer samlades folk runt om i Europa för att prata om hur det här påminde om en annan kväll ett annat år mot en annan rival och hur det gick vägen den gången på grund av en enträgen och plikttrogen man som beslutat sig för att vinna tid åt den här 79-åriga kroppen som de senaste fem åren dragits med den till synes obotliga Agaption.

- Fast det var Gabi som var den som såg i dimman, sa jag och frågade vem av alla som ska göra det i år när han inte är kvar längre. Luis Garcia har visat på vissa "tendenser" men någon Gabi är han ju inte. Svaren uteblev hur som helst och min undran visade sig ändå vara förgäves för när kvällen kom hade dimman redan skingrats och eventuella likheter med Levantemötet med den.

Och vi ska se allt som inte hände på La Romareda och vi skulle se det tydligt, alla och envar. Här skonas ingen.

 

Vad vi ser är ett intet, ett ickevara, ett gäng legoknektar som gjorde inbrott, fann gamla rustningar och klädde ut sig, nu viskar de träffsäkra förolämpningar åt vårt håll.

De borde inte ens få ta i replikor av de här tröjorna men de drar de äkta, de dyrbaraste över sina huvuden och går sedan skamlösa ut inför oss på vår egen borggård och förlorar liksom bedövade varenda duell.

Någon stampar lite irriterat i marken när han kläs av, en annan himlar med ögonen. Att man ska svara som man blir tilltalad faller inte någon in.

Man låter det hända som händer.

Man ger bort allt.

 

Efter en insats som i Marca beskrivs som den sämsta som "spelats" av "ett professionellt lag" i Primera Divsion det senaste decenniet (jag är beredd att hålla med) sätter sig Javier Aguirre bakom podiet och pratar om spöken.

- Jag skrev på för ytterligare en säsong och mig veterligen har det inte gått en säsong än. Jag gör bara hela sådana. 

Han tänker alltså inte ta ansvar, tänker inte säga upp sig, han får trots allt betalt för det här.

 

- Det är spökena. Vi måste jaga bort spökena, säger Aguirre. Vi jagar bort dem och så firar vi i maj sedan.

Hans ögon är döda, hans röst ekar tom, han är en vålnad själv. Att han när han säger att spökena måste bort alltså dömer ut också sig själv slår honom över huvudtaget inte.

 

Zuculini, som förra veckan visade prov på såväl haltande intellekt som sin bristande respekt för denna tidigare så tongivande institution genom att säga att han och laget minsann "gjorde allt" fast ingen gjorde något avslöjar ytterligare en obegåvningsnivå då han i den mixade zonen konstaterar att:

- Fast vi spelar faktiskt bra också, i alla fall på träningarna gör vi det!

Gudars skymning.

 

- Vi tog ett steg bakåt ikväll men det beror mest på spökena, pladdrar Aguirre vidare, besatt av denna "legitima frånskyllning". De har tagit sig in i våra huvuden och vi måste visa att vi inte är rädda för dem.

Santa Muerte, Aguirre.

Det är inga fantomer i någons huvud.

Agapiton, lejde - i vissa fall på din inrådan - och komponerade, BETALADE denna odöda armé för att komma hit och förgöra och tror du att den är "något som sitter i huvudet" så är det för att du börjat förlora förståndet.

 

- En degradering till Segunda är dödsstöten för vårt Real Zaragoza, säger Angel Lafita, en av få som ser klart och som vet. 
Ponzio torkar bort en tår eller två med tröjan.

 

Omkring 12:00 idag samlas styrelsen till den årliga bolagsstämman.

Har de något som helst sunt förnuft kvar sparkar de lite motsägelsefullt ut denna Arthas först och främst. Kanske trodde de att en känsloberövad trupp  människoskuggor var vad som krävdes för att orka dra det här vraket, att det skulle bli för jobbigt om man brydde sig för mycket eftersom de inte vet vad bry sig innebär och därför aldrig insett att det inte finns något som är för tungt då man bryr sig; valet är väl logiskt med det i åtanke, men nu måste de insett att de hade FEL? Och omedelbart leta  upp lite nytt blod att fylla de här tomma kärlen med, eller en ny hjärna som de kan livnära sig på i alla fall ett halvår eller så.

Chico Flores är till exempel livrädd för spöken.