2021-04-05 21:00

Fuenlabrada - Zaragoza
0 - 1

Fuenlabrada- Real Zaragoza 0-1

När man slarvar bort en sexpoängsmatch på det viset Zaragoza gjorde mot bottenkonkurrenten Cartagena i fredags får man räkna med att bestraffningen blir maximal. Logroñes vann över Tenerife och paserade Zaragoza i tabellen, och Castellon slog Oviedo och gjorde detsamma. Vi halkade ner från sextonde till artonde plats och även om allt det egentligen visar är att det är väldigt jämt i botten kändes det bättre att också ha de där placeringarna (fastän de bara utgjordes av ett par poängs skillnad) mellan sig och strecket än att själv ligga som locket direkt ovan nedflyttningsnumren för vem som helst att skruva av.
Allt prat har -förstås- handlat om att vi måste vinna mot Fuenlabrada och det mesta har -förstås igen- pekat mot att vi inte kommer göra det.
Zaragoza är seriens sämsta bortalag och har inte direkt för vana att bevisa någon fel - däremot ställer man gärna upp som hävstång för andra att bryta negativa trender med,och Fuenlabradas formkurva har -borträknat en vinst mot Mallroca förrförra omgången- pekat stadigt nedåt den senaste månaden.

Så blev det måndag och långsamt kröp dagen mot avspark.
JIM hade lovat att "rotera" i en elva som kommit att bli lite väl statisk sedan han tog över (eftersom den i alla fall i början fungerade ganska väl). Alvaro Tejero tog högerbacksplatsen från start och förpassade Vigaray - som de facto är en av lagets bättre spelare i vanliga fall men som varit blek och inte sig själv de senaste omgångarna till bänken. Gabi Fernandez tog Alex Alegrias platrs på topp jämte Narvaez, Adrian och Carlos Nieto startade på vänsterkanten och Jair var tillbaka i mittlåset bredvid Peybernes istället för Frances.
Det kändes okej. Speciellt att han gör det, att han visar att ingen (ah well, Narvaez lär inte bänkas i första taget, inte Zapater eller Cristian Alvarez heller) sitter så säkert att två dåliga matcher i rad inte renderar i en avbytarplats.
Det enda som oroade mig lite var hur det skulle bli utan Vigaray på högerkanten - ute till vänster är vi vana vid att det inte sker jättemycket i anfallsväg den här säsongen, det som händer händer till höger och utgår oftast från just honom - men om det fanns problem med den här rockaden, och det gjorde det såklart, det var långt ifrån felfritt -så var det inte så mycket att Vigaray saknades som att Adrian var rätt osynlig, Jair vårdslös och att Bermejo inte också petats till förmån för Zanimacchia eller möjligen Alex Alegria i en lite annan roll. (Zanimacchia är inte en bättre spelare än Bermejo nej, men jag tror den senare som fortsätter att överträffa sig själv i dåliga framträdanden vecka för vecka nu kanske behöver bänkas igång, han har varit lite väl ohotad på sin position i brist på alternativ. Nåja.)

Står det Killer Mouse i röven på dem? småfnissade jag och en kompis SMS-ledes då matchen började.
Killer Mouse?
Hör du också Danger Mouse-themet i huvudet nu?
Mmmm.
Ja. Lite roligt var det, i säkert tre fyra minuter, för sedan såg ingen något annat av Fuenlabrada än Danger Mouse rakt upp i vädret var de än råkade ligga på planen.
Det gick inte tjugo sekunder utan att domaren blåste av för att någon kommit inom armsvingsavstånd från en hemmaläggsspelare och denna stupat i backen.
En domare med auktoritet hade varnat bort det här beteendet ganska omgående, men Ais Reig är inte en sådan, han såg rådvill ut så, och så gav han efter och efter och efter vilket givetvis bara stärket hemmalägget i sitt beteende. Det var outhärdligt att se Zaragoza försöka etablera press och vinna boll medan Fuenlabrada "föll taktiskt" och visste hela tiden var domaren befann sig med större säkerhet än de visste var bollen var.
Tre gånger försökte de filma till sig en straff innan de slutligen fick en.
De gjorde det genom att på ett Fuenlabradauppoffrande vis slänga sig själva rakt in i närmsta motståndare i straffområdet och sedan i våldsamma plågor vrida sig framför Reig, som borde straffat det här kamikazebeteendet och inte dela ut straff.
Den gången det väl fungerade var det Jair som lät sig snubblas över.
Det VAR huvudlöst av portugisen, som 18 minuter in i matchen borde ha avkodat hemmalägget, att chansbryta på det sättet: självklart skulle Sotillas utnyttja läget och domaren var så säker på att det här var en riktig straff att han inte behövde konsultera med VAR-rummet (vilket förvisso är skönt, hellre att en 50-50-straff blir straff än det här eviga varandet och alla domares plötsliga självtvivel inför teknikens "suveränitet".)
Salvador stegade fram till straffpunkten och så hände det konstigaste hittills 2021.
Cristian Alvarez räddade straffen, långt nere i sitt högra hörn.
Det var ingen dålig straff - men han gick ner och petade undan bollen och hann upp igen när returen kom och efter ett par sekunders tumult var hela situationen avstyrd.
Min son skrev till mig från Skåne: Fort, ner i skyddsrummet NU för jorden är på väg mot sin undergång.

Efter den här situationen växlade Zaragoza upp, och kanske hade domaren tröttnat lite på Fuenlabrada, för nu visade statistiken att frisparkarna bara kom var sextionde sekund istället för var tjugonde. Det gick nästan att spela fotboll en minut i taget! Vilken fröjd!
Första halvlek slutade alltjämt mållöst - båda lagen hade varsitt bra läge; men Gabi Fernandez nickade en utmärkt hörna signerade Zapater utanför - och Cristian Alvarez fick upp högerhanden och blockade ett fint långskott från Fuenlabradas Salvador.

Andra halvlek fortsatte som den första slutat. Zaragoza försökte spela men det är stört omöjligt att upprätta ett spel mot de här blåsprejade Killer Mouse-käglorna. Det enda "rättvisa" i deras beteende är att de heller inte får någon fyr på något.
Det hade utvecklats till ett ställnings/läggningskrig där ingen var så pass mycket bättre på sin "sak" än den andra att den varken kunde resa sig över eller lägga sig under.
Zaragoza blev lite bättre när JIM kom på att Bermejo i teorin fortfarande befann sig på planen och borde lämna plats till någon som var där i praktiken; han plockade in Sanabria som kom in med lite list och energi och inte stod över att sänka sig ner på hemmaläggsnivå då och då.
Jag har blandade känslor inför det där.
Men efter att i mer än en timme ha sett Fuenlabrada slänga sig med Killer Mouse upp i vädret så fort någon är i närheten av dem bara för att närhelst domaren sedan tittar bort klänga fast i sina motståndare, hänga i dem, dra ner dem - då är det ganska skönt att se någon, om så bara för en sekund, låta dem smaka lite på sn egen medicin. Det är något bitterljuvt över det för är det något jag verkligen inte vill är det att Zaragoza ska bli ett sånt här lag; ett Malaga, ett Rayo Vallecano, ett Fuenlabrada (jag åker hellre ur Segundan än blir ett sånt lag, för hade Zaragoza betett sig som de här klubbarna hade det ändå inte varit Zaragoza som klarade kontraktet) - men för en kort stund skriker den mindre personen i mig att fan vad rätt åt er era as, hur kul är det?
Sedan: omedelbar baksmälla och skärp dig för helvete Sanabria - upp och hoppa såja gosse lilla.

I en 82:a minuten kom Ivan Azon in för Gabi Fernandez, och han hade inte varit på planen i trettio sekunder ens innan han prejat sig in i straffområdet och fått en spark i revbenen som fick Ais Reig att först genast peka på straffpunkten bara för att plötsligt tveka då Alvaro Tejero (av alla) gick fram.
I fyra minuter fick han stå där, Tejero, medan domaren pratade med VAR-domarna (utan att själv gå bort och faktiskt se över situationen). Han bestämde sig och så bestämde han sig igen och när Tejero tog sats blåste han av honom mitt i steget för att ta ännu ett snack med sina assistenter. Jag kan inte minnas att jag sett ett sådant domarbeteende förr; han stör straffläggaren mer än någonsin någon målvakt kan göra genom att första vissla igång honom och sedan blåsa av honom igen mitt i steget.
Men Tejeros nerver höll.
Han var säker när han slog straffen och den var låg och Belman (haha!) gick åt fel håll och så behövde Zaragoza bara "hålla i och hålla ut" för att vinna över mördarmössen.

Tejero lät sig inte psykas.

Det var inte en bra match för det går inte att spela en bra match mot ett sånt här motstånd, men det gör bara segern ännu skönare - och den där lilla människan i mig är nästan gladare över att Fuenlabrada förlorade än att Zaragoza vann.
Nästan.
Det beror på vilken minut ni frågar mig.

Jag hoppas on another note att det här inhoppet (också) öppnar för Ivan Azon från start kommande omgång. Med kraft och passion och ingen nämnvärd teknik är han just den murbräcka vi behöver för att slå oss in i straffområdet och skapa fler chanser, det är jag rätt säker på. Det händer mer på trettio sekunder med Ivan Azon än på en och en halv halvlek med Gabi Fernandez/Alex Alergia.
Det fanns det som var fint också; det var fint att se Cristian Alvarez och Zapater efter matchen. (Se ett sammandrag här, slutscenerna är faktiskt väldigt fina så något fint hände på Fernando Torres igår.)
Och det var fint att se Cristian Alvarez försöka boxa undan berömmet från reportrarna i matchintervjun som om de vore ytterligare skott från Salvado; han såg alls inte ut som att han just räddat Zaragoza (vilket han med största sannolikhet gjorde, hade han inte tagit straffen hade vi inte fått med oss något poäng hem) och det finns något fint i det där genuint oimponerade.

Med den här segern klättrar vi upp från artonde till femtonde plats i tabellen men det är bara fem poäng ner till att att bli locket över degraderingsstrecket igen och nu går vi in i en period med svårare motstånd. Det börjar - eller fortsätter - mot Almeria på La Romareda i helgen.