Inga helgons dag
Giuliano Simeone försökte och försökte och missade och missade. Foto: El Periodico de Aragón.

Inga helgons dag

Zaragoza fjantade runt med bollen och förlorade mot Andorra.

Det finns ett lag som var det bästa laget av alla lag på att vara som allra sämst när de inte var det.
De bor i en gammal gammal stad, lika gammal som Jesus nästan eftersom staden fått namn efter mannen som härskade i samband med att Jesus skulle födas och bestämde att det han kände som "hela värdlen" skulle skattskrivas. 
Staden har sin alldeles unika arkitektur, eller så berättades i alla fall då folk utifrån staden besökte den: mudejar - den sagolika blandningen det blir när man parar romersk-katolsk byggkonst med islams.
Som kuliss var det - är det! - mycket praktfullt.
Det här, tänker man när man går där, är en plats där det föds stora saker - som om det var skönheten som tagit mer än tvåtusen år på sig att bli idag som skulle göra jobbet, som om det var den som var drivet bakom ivad nu än nspiration är, som om det var själva skönheten som gjorde att allt stort man tycker man ser och känner och tänker när man går igenom millenierna som är gatorna; venerna, artärerna, i stadens hjärta som man var skyldig något minst lika vackert och sedan satte igång och skapade det - som om inte de flesta storverk skapats i rätt fula förtryckarmiljöer, sådana man till varje pris vill komma undan. 
Staden som är Zaragoza efter kejsar Augustus, inser jag efter sexton år ihop med den, duger till en sak: att drömma i.

Tio minuters promenad bort från stadens hjärta ligger arenan där det lag i världen som är bäst på att vara sämst när de inte är det spelar sina hemmamatcher. Som en blinkning till mannen som härskade då när Jesus skulle födas och riket som var hela den kända världen för de som bodde i den heter den La Romareda. 
Och till La Romareda kan man var eller varannan vecka bege sig på alla sätt vi beger oss iväg på AD 2022 för att betrakta det här fula fenomenet, som framstår extra tydligt mot sin vackra bakgrund.
Igår hände det på det mest Zaragozaaktiga sättet: efter en bra match mot Tenerife och förhoppningsfulla ord om koder som knäckts och nycklar som låst upp dörrar och det smarta med en trebackslinje av bara mittbackar.

Det första tecknet på att det var dags för Zaragoza att visa upp sig i sin allra största Zaragozaaktighet kom redan innan match då en lokaljournalist i samband med att startelvan offentliggjordes en timme innan avspark alldeles riktigt påpekade att Zaragoza aldrig förlorat när Lluis Lopez, Alejandro Frances och Petrovic varit försvarare.
Nej det stämmer. 
Det har testats en gång innan - i lördags mot Tenerife och då vanns det.
Men det är egentligen inte beviset på hur det skulle gå, utan de där uttalandena som ska berätta om att det här laget "är bra" på något. Så fort någon är ute och uttalar sig måste laget bevisa vilka de verkligen är: de spom är bäst i världen på att vara sämst när de inte är det.
Real Zaragoza.
Igår visade de FC Andorra vilka de är.

Juan Carlos Carcedo gick ut på La Romareda med samma matchplan som på Heliodoro men med en ateists halvdana tro istället för Heliodorus, och när Zaragoza efter att ha dominerat första halvlek helt och hållet släppte in 1-0 på en hörna precis innan halvtid sprack laget upp mot sin vackra kuliss och gick inte att foga samman.
Det krävs en liten snärt och så går det inte att få ihop dem, de är sämre än en snögubbe på det sättet - den behöver man bara en spade och lite armar för att i alla fall resa upp till något igen men det här! Vad är det här? Brödsmulor?
Andorra gjorde 1-0 på sin första chans i matchen, och om det går det inte att säga så mycket annat än att den här sporten belönar effektivitet och straffar bristen på det. Det var Valentin Vada - hjälten på Tenerife som bytt dräkt sedan sist  och blivit sin egen motsats - som bjöd på gästerna på det här genom att klacka "undan" en boll som redan av sig självt var på väg bort från mål. Kanske litade han inte på att backlinjen stod stilla av en anledning, kanske trodde han att 45 minuters resultatlöst passningsspel gjort dem lite dåsiga.
Kanske tänkte han bara att det är i den här vita tröjan man gör dumheter va? och så gjorde han en. 

Andra halvlek började med att Carcedo gjorde som ateister gör när det inte blir så som de ändå inte trodde att det skulle bli: han bestämde sig för att vänta på att de andra skulle göra fel istället, och deras fel skulle bli hans rätt och det skulle kanske inte innehålla något man tror på men det sklle vara VETENSKAPLIGT för att det HÄNDE och han skulle kunna berätta exakt hur de andra gjorde fel och hur det blev rätt för honom och det skulle vara sant.
    Vid tre tillfällen i andra halvlek var det nästan nära.
     Giuliano fick ett mål bortdömt.
     Giuliano blev också fasthållen - en Andorraspelare tog ett polisgrepp om båda händerna bakom ryggen på honom när han sprang i straffområdet,- men eftersom han fortsatte springa och inte la sig ner valde domaren att inte agera.
     När Gueye kom in spelades han fram av Zapater som också kom in men sköt utanför. 
    Andorra visste precis vad de skulle spela på och gjorde det, till skillnad från Zaragoza med den här tränaren utan tro, utan vision, den här tränaren som bara provar att sätta ihop ord efter varandra och namn bredvid varandra och ropa dem.
För det skriks mycket från Carcedobänken, en massa meddelanden skickas ut mellan den tekniska zonen och planen och hur de än skickas händer inget för ingen förstår dem och det enda de visar är att Zaragoza inte har den blekaste aning om  vad de vill göra och hur.
Att de ser så fina ut kanske mest är för att deras miljö är så fin.
Man ser något och tänker  vad fint och tror att det är allt på bilden som är det fast det bara var himlen och byggnaderna i modejar-stil.

Nåja. 
När publiken på La Romareda tittade upp mellan gäspningarna kunde de faktiskt se sitt lag försöka och försöka, det kunde till och med se ut som att Zaragoza var det bättre laget om man med bättre laget menar de som har bollen mest - men utan att veta vad det är man försöker göra blir försöken rätt meningslösa. Fåfänga.
Själv satt jag i fåtöljen och undrade vad man kallar den sortens idiot jag är för.
Jag har följt laget i sexton år. Från att det att förbundet GAV BORT Zaragozas Champions League-plats till Real Madrid med den fantastiska motiveringen "de spelade där förra året" till Segunda-pingpongen som först 2013 blev bara Segunda.
Och fortfarande tror jag att varje Tenerife-match är BÖRJAN på något bara för att den var det en gång i januari 2010.
Jag vet ju att Zaragoza aldrg är sämre än när de ser ut att vara bäst.
Jag bara tror inte på det.

Zaragoza - Andorra var bara nästa gång det hände, inte en snöflinga i en söndersparkad snögubbe man kan skotta ihop till en hög utan en utspild brödsmula på ett köksgolv bland tusen andra smulor - inte ens  med den här inflationen kommer någon börja plocka upp dem och försöka göra en macka av dem.
Och så är det med det.

Igår var det alla helgons dag och i Zaragoza dirigerades den av en man utan tro och utan tro blir det inga helgon.
Helt enkelt.
 

Nina Månsson2022-11-02 09:09:00
Author

Fler artiklar om Zaragoza