Kaos

Cigarren sysselsätter både händer och mun. Därigenom har jag många gånger undgått frestelsen att antingen strypa eller bita folk som har irriterat mig. - Winston Churchill

Kaotiska system är system där små förändringar i initialvärden, alltså starttillståndet, ger stora och på sikt oförutsägbara skillnader i beskaffenhet, ett fenomen som har fått namnet Fjärilseffekten.

I tisdags kallade Agapito Iglesias, president och majoriotetsaktieägare tillika, till extra insatt presskonferens på La Romareda.
Från åskådarplats var man lokalt, regionalt, nationellt, internationellt rörande ense. Agapito kallade pressen till sig för att avisera José Aurelio Gays avgång. Lika överens som man var om att detta var mötets syfte, var man om att det vore väldigt orättvist.

Bakom förlusterna, vid sidan av allt det oavgjorda, står ett bra fotbollslag. Zaragoza har inte lyckats vinna än, men Gay propagerar för fin fotboll; att han inte fått de förstärkningar han lovades, och som han behövde för att etablera sin spelidé, kan han inte klandras för och nu jobbar han febrilt för att hitta sätt som fungerar med de spelare han har att tillgå.
Han börjar närma sig.
Men Agapito avskedade inte Gay. Han uttryckte sitt fulla förtroende för tränaren, och förbannade de journalister, Marca särskilt - som samma dag publicerat en artikel där de kungjorde att beslutet om uppsägning redan var fattat, som uppfunnit ryktet.
- José Aurelio sitter kvar hela året, sa Agapito. Minst. Vi har fullt förtroende för honom, och dem som kommer med andra uppgifter kommer med osanningar. Det finns ignen substans i dessa rykten.
- Jag vet inte vart allt prat kommer ifrån, men det som sägs är elakt och orättvist, sa Gay själv. Jag är Real Zaragozas tränare, jag är väldigt stolt över att vara det och jag är inte den som ger upp när det blir lite besvärligt.

Så vad var det Agapito ville med sin presskonferens, då?
Jo, till att börja med ville han skylla ifrån sig.
Mannen som i januari väckte en del respekt genom att öppet erkänna sina många misstag och som lovade botgöring.
Han hade lärt sig, sa han i vintras, och nu skulle han göra om, göra rätt - för Zaragoza.
Så låter det inte nu.
Nu skyller Agapito Zaragozas problem på skulderna och skulderna mestadels på den autonoma regeringen.
- Ingen har erbjudit mig hjälp, ingen har besvarat mina samtal - allt jag har gjort har jag gjort egenhändigt. Jag förstår varför politikerna i Aragón inte vill hjälpa mig, det är för att jag inte är född här. [Agapito Iglesias kommer från Navaleno i Soria.]
Argumentationen känns infantil.
Mig veterligen har Agapito aldrig sträckt ut handen annat än i diskussionen om bygglov och finansiering av La Nueva Romareda, ett beslut som måste fattas och godkännas av lokala politiker, och hittills har man inte lyckats enas. Agapito har annars stolt dragit sig undan och med högt huvud pekat på sina egna resurser, satt en ära i att vara en man, en pionjär, som reder sig själv.
- Politikerna hjälper inte mig. De har ett horn i sidan till mig, både PP och PSOE, de vill se mig misslyckas och staden står inte längre bakom sin klubb. Jag kanske inte är född i Aragón, men det är mina barn och det är min fru.
Som om det verkligen vore det, hans ursprung, som var det fundamentala problemet och inte hans misslyckade förvlatning av klubben. Och som om hans frus härstamning vore problemets lösning.
Iglesias menar också att han blev lurad då han 2006 köpte ut Alfonso Solans, menar att det i avtalet stod skrivet att den nya arenan lovats av kommunen och skulle upprättas innan 2014. Några papper har han inte kunnat uppvisa, men han hotar med att ta ärendet till domstol.
Vad Agapito gör?
Han utmanar väderkvarna på duell.

Aragóns biträdande idrottsminister, Manuel Blasco, svarar:
- Jag har inget otalt med Agapito Iglesias och min relation till honom kommer inte att påverkas av hans uttalanden även om jag personligen anser att det finns bättre sätt att konversera än genom media. Jag kan finna det märkligt att han inte inser varför en regering som gör nedskärningar inte sticker till pengar till ombyggnaden av en arena, men det är en diskussion vi får ta då vi träffas igen efter Pilarfestivalen.

Det har slutat vara bara en fråga om fotboll; det är en såpopera full av missförstånd, svek, och makthunger.

Vidare kallade Agapito på pressen för att berätta att han öppnar dörren för försäljning av klubben.
Han gjorde det inte utan vidare, inte bara sådär.
- Jag har lyssnat på fansen, som jag lovade att göra. Jag har lyssnat på dem under hela våren och det står bortom alla rimliga tvivel att de anser att det är jag som är boven i dramat. Jag förstår att jag är oönskad, trots att jag lagt halva min privata förmögenhet i klubben, för att hjälpa den på fötter igen. För att visa att jag till skillnad från många andra är en man som står för mitt ord säger jag nu till er att jag är beredd att sälja Zaragoza. Jag är berdd att sälja klubben för 0 Euro, förutsatt att köparen tar på sig skulderna [som uppgår till 100 miljoner €] och ser till att det som lovades mig då jag tog över blir verklighet; nämligen La Nueva Romareda. Kan du lova det så är jag beredd att gå. För Zaragozas skull.
I direkt anslutning till uttalandet skrevs den del av Internet som tillägnas Real Zaragoza sönder, för första gången på länge var de många orden hoppfulla sådana.
Måtte han gå nu, skrev man.
Framtiden ser plötsligt ljusare ut.
Själv kan jag inte låta bli att känna ömkan med denna egenkränkta man som hungrar så innerligt efter det martyrskap som vilselett så många innan honom; föreställningen om det som det enda som väger upp för - och ursäktar - en fyraårsparad av ogenomtänkta beslut och misslyckanden, och den inbillade absolution som kommer på den lika förespeglade försoningens vågor.

Real Zaragoza står inför sin största institutionella kris någonsin. Samtidigt som Agapito far ut i media rapporteras om sprickor i de tidigare så stabila relationerna med Pedro Herrera och Antonio Prieto.
Enligt uppgift är det mycket troligt att den senare inom snar framtid lämnar klubben och jag tror inte vi vore många som skulle sörja hans sorti. Det är inte många rätt han gjort sedan han tog över som sportchef.
Herrera däremot har suttit i styrelsen i tjugo år, han skulle inte bara försvinna, inte utan att det blev kännbart.

I allt detta har Gay återigen varit den solida punkten, den vi sätter vår tilltro till, och vårt hopp; den vi lutar oss mot för att vi vet att han orkar. Späda José Aurelio har utandats en livgivande optimism genom allt detta, har lyckats lugna paniskt skenande hjärtan, men efter förlusten mot S.D Huesca i Tropheo Carlos Laperta igår var han ovanligt sammanbiten och då är han som muntrast allvarlig.
- Situationen är kaosartad, just nu vandrar vi delvis i ovisshetens mörka dimma. Jag ska göra allt i min makt för att spelarna inte tappar fokus, för att vi ska gå starkare ur det här, så som vi gjorde i våras. Jag hoppas bara inte att någon räknar med att det kommer bli lätt utan nöjer sig med att lita på mig, på laget; vi vet vad vi gör och vi kommer att klara oss. Jag hoppas att fansen sluter upp bakom oss och blir den tolfte spelaren, för vi behöver dem.

Genier klarar kaos, sägs det som bekant. Låt oss skippa undantagen för nu och bara anta att ja, så är det.
Agapito Iglesias har vid flera tillfällen, särskilt nu när det hettat till ordentligt bevisat att han inte är något geni.
Han är inte en man som kan hantera en kris, inte på ett värdigt sätt och då kan det lika gärna vara.
Pedro Herrera är envis och rutinerad, men det är fortfarande en distinkt skillnad mellan det och snillet.
José Aurelio Gay, däremot.
Är det inte en välsignelse att Gay fortfarande är kvar?
Med aforismen ovan i bakhuvudet kommer väldigt mycket att stå på rätt sida om ifrågasättandets diffusa maginal när vi tagit oss ur detta, och det får räcka som tröst för tillfället.