2020-10-29 19:00

Mirandes - Zaragoza
1 - 0

Mirandes - Real Zaragoza 1-0

"There are always lessons in failure." - "you must be very wise by now." Real Zaragoza, världens visaste fotbollsförening, gjorde på en dålig gräsmatta sin bästa match för säsongen och tog lika många poäng som vanligt.

Alltså..

Första halvlek:
Han lyssnade!
Så kommenterade vi startelvan när den kommunicerades ut timman före avspark (tränare Ruben Barajá läser alltså Svenska Fans). Haris Vuckic var petad till förmån för Gabi Fernandez. På mittfältet startade både Sergio Bermejo och Javi Ros. Backlinjen från förra matchen höll sig intakt.
Ruben Baraja tog nya grepp och försökte sig på något, och det ska sägas att det gav resultat. Real Zaragozas första halvlek var säsongens klart bästa. Där fanns fart, kreativitet och något som sprudlade.
Sergio Bermejo och Javi Ros kompletterar varann, ikväll drog de tillsammans igång ett passningstempo som får igång hela laget. Medan Bermejo rör sig fritt över större ytor faller Javi Ros hemåt och fångar gärna upp lösa bollar. Igbekeme gjorde sin första start på ett tag, och visade att det nya faderskapet (grattis, säger vi) redan lärt honom ansvar. Aldrig ur position, ett antal bollvinster och ett ganska uppoffrande spel ger honom godkänt ikväll.
Backlinjen stod tät och samspelt, och det faktum att Atienza hade flest passningar av samtliga tjugotvå spelare på plan under första halvlek ska inte bara ses som en produkt av att den håliga och stenhårda planen gjorde att bollarna ofta rann rätt igenom båda lags mittfält för att fångas upp av lagens backlinjer. Man var en del av trycket som etablerades mot Mirandes.

Allt det här bra konspirerade till att producera bra saker för andra att avsluta.
Och, ptja; hola, Gabi Fernandéz.
Uruguayanen, som en vacker dag kommer att tvinga Diego Forlan, Edinson Cavani och Luis Suarez att komma ur pensionen för att rädda nationens heder när man ska sätta ett landslagsanfall på plan, gjorde idag en bra första halvlek. Jublet över att Haris Vuckic bänkats efter sin undermåliga tid i klubben var välgrundad, hans ersättare var rörlig, hungrig och fokuserad. Samspelet med Narvaez var fint, även om få bollar spelades sinsemellan så var rörelsemönstren synkroniserade och det märktes att detta var två likadana spelare som förstod varann.

Men så kommer vi då till kvällens stora fråga: hur ska man utvärdera en anfallare som rör sig fint och kommer till ett öppet mål från en meter - som han skjuter högt över, ett helt fritt nickläge från två meter - som målvakten kan stå still och skopa upp, och ett skottläge - som bör vara mål majoriteten av gångerna?
Det där tror jag personligen är en smakfråga.
Lars Lagerbäck sade om det fatala misslyckande som var 0-0 mot Trinidad & Tobago i Sveriges VM-premiär 2006 att detta var en av hans bästa landskamper som förbundskapten eftersom man bombarderade motståndet men bara inte fick in bollen.
Så vad hade Lars sagt om Gabi ikväll?
Förmodligen att han spelade bra och bara ska fortsätta med det han gör, eftersom i normala fall sitter nånstans mellan en eller två bollar.
Det verkade Zaragoza-bänken tycka också. Efter att Gabi legat och slagit i gräset och gestikulerat mot sin egen uselhet så möttes han inte av många varma blickar under första halvleks lunk ut mot spelartunneln, vilket är fullt förståeligt i all frustration - men väl en västbeklädd fystränare som dunkade i ryggen, och pekfingrarna som snurrade runt i ett vamo-vamo behövde förstås ingen tolkning.
Det var härligt att se. Och positivt. Och rätt, för Gabi var bra ikväll och behövde bara göra mer av det han redan gjort. Men... mål, tack.

Andra halvlek: Första halvleks intensitet skulle hålla i sig i sisådär tjugo minuter. Och det var ungefär vad som hände på den tiden, inga lägen och ingenting att riktigt notera. Javi Ros blev tröttare, James Igbekeme städade upp ett par bollar till. Narvaez, Bermejo och Gabi sprang och försökte saker och ting på topp men blev alltmer isolerade i takt med att energin tröt.
I 73:e drog Narvaez på sig en lättare skada, och Ruben bestämde sig troligtvis för att ta det säkra före det osäkra och byta ut sin bäste anfallare för basken Larra(zabal).
Ut gick samtidigt Javi Ros, och in kom Alberto Zapater. Den frustande tjuren, detta lags bultande hjärta, stod med svart blick och skrämde slag i alla som inte sprungt som de skulle i matchen.
Bytet hjälpte till att få upp energin i matchen igen, och Real Zaragoza gjorde allt tydligare försök mot ett Mirandes som i ärlighetens namn inte hade mer än en slumpartad kontring i andra halvlek. Man låg med laget på egen planhalva och bevakade sitt kryss.

Skillnaden i truppbredd avslöjas kanske genom att Mirandes passade på att göra tre byten under matchen medan Los Manõs passade på att använda sina fem. Luca Zanimacchia kom in med tio minuter kvar, med två minuter kvar kom även Jannick och... Haris Vuckic.. in. Chavarria, Bermejo och James klev av.
Kvar på plan hela matchen blev Gabi Fernandez - mannen vars skärpa framför mål kommer få Alcides Ghiggia, mannen ansvarig för Brasiliens Maracanaço år 1950, att ses som ett lockande alternativ.
Andra halvlek rann ut i sanden, något läge till upprättelse tog han sig aldrig till, och det är på det hela en godkänd match. Starta gärna igen på söndag, ignorera bara darttavlan med ditt ansikte på som åker upp i omklädningsrummet.

Nej, man kom inte till något läge farligare än Luca Zanimacchias som avslutade en fin kontring på ett Mirandes-nästanläge på ett sätt som till slut inte kändes särskilt farligt. Haris Vuckic slog en fin direktpassning i uppbyggnaden. Matchen skulle sluta 0-0, den här krönikan var redan halvskriven i ren frustration.

I 92:a minuten hamnar bollen på något sätt nere vid Real Zaragozas hörnflagga. Inkast Mirandes. Borde man ha anat oråd när den regnvåta bollen väldigt fort hittade fram till en Mirandes-avbytare som stoppade den under tröjan och torkade av den åt inkastläggaren? Kändes det för inövat? Nej, sådant sysslar ju bara bakåtsträvande brittiska lag med. Stoke liksom, inte nere i soliga Spanien.
Inkastet togs hursomhelst kort till en mötande spelare, två mot en kommer man till ett fritt inläggsläge och eftersom ingen, och verkligen ingen, i Real Zaragoza tänker på den bortre stolpen dyker Mohammed Ezzarffarni upp och.. nej.
Det enda jag orkar nämna ur den här sekvensen är Christian Alvarez kapabla försök att ha sönder sin målbur. Den där ilskan, den där djuriska avskyn mot att Real Zaragoza HITTAR ett sätt att förlora den här matchen. Ja, Christian. Frustrationskrönikan kastades om och skrivs just nu istället i expressfart på ren och skär ilska.

Ruben Barajás förtvivlan över det som inte ska nämnas vid namn gjorde att han ändrade ansiktsuttryck. Han hade försökt, han hade vågat, han hade ju gjort. Men till vilken nytta?
Jo då, laget förlorar i sin bästa match för säsongen och var i 92 minuter klart närmst vinsten. Idag svär vi (att aldrig mer ägna åt oss fotboll), vi ignorerar även det pysande ljudet av Rubens sprutgräddsburk medan han med spända käkar tuggar maniskt, frånvarande och stirrar hårt på månen.
(Nästa match på söndag kl 16.00 då vi tar emot Mallorca på La Romareda. Matcherna sänds som alltid på La Liga Smartbanks Youtube-kanal.)