Och så kallar de La Liga tråkig

Det snackades en hel del inför säsongen om 'det nya La Liga', där Barcelona och Real Madrid gör upp om guldmedaljen, och resterande lag agerar statister. Är La Liga en tvålagsliga?

På sistone har jag ett flertal gånger fått höra tipset ”Håll för de två topplagen när du tittar på tabellen, och du får en mycket mer spännande liga.” Och det är inte helt fel. Håller man inte på de två där uppe blir det lätt ensidigt att se 5-0-match efter 5-0-match. Visst, jag tycker om att se skönspel med klackar och finter, men det blir mycket vackrare om det inte görs var och varannan sekund, bara för att man kan. Vill man se fotbollskonster kan man kolla på en träningsvideo eller samlade höjdpunkter på internet. För mycket av det goda och man tröttnar ganska snabbt. Och sidledspassandet, sen, börja inte ens prata om det...

Det som gör en fotbollsmatch, i mina ögon, är spänning. Eller snarare, känslor. Känslor överhuvudtaget, så länge de inte materialiseras, som ilska i form av våldsbrukande huliganer. För räknar man bort det där uppenbart negativa (som dessutom tar plats utanför planen av människor som ofta inte alls är lika intresserade av fotboll som att slåss - stick och kolla/öva MMA, om ni gillar sånt, kan jag tycka), ja om man räknar bort det, så är det ju härligt att uppleva alla känslor som infinner sig. Det är därför det aldrig är samma sak att sitta framför tv:n som att vara på arenan där det hela utspelar sig.

Ju längre och ju snabbare man färdas över känslospektrumet desto större blir utslaget. Som exempel kan jag använda Iniestas övertidsmål mot Chelsea. När matchklockan visade 91:46 tappade Iniesta bollen på egen planhalva, och då hade nog både en och annan Barcelonasupprter så gott som gett upp hoppet. Tjugo sekunder senare sätter just Iniesta kvitteringen i Petr Cechs vänstra kryss, och Barca har gått från att i praktiken vara utslagna till att bli finallag. Och jag vet att många Barcelona-fans rankar detta mål som det allra viktigaste, allra härligaste målet de upplevt.

Flera jag känner som inte i vanliga fall är fotbollsfans påverkades när Uruguay besegrade Ghana i förra årets VM-slutspel, jag tyckte det var hjärtkrossande att se på, men någon som höll på Uruguay håller nog inte med mig. Jag vill också minnas att Turkiets matcher i EM 2008 var något extra - tre gånger hämtade de in underlägen i slutet av matchen - den fjärde gången, i semifinalen, fick de smaka på sin egen medicin när Tyskland avgjorde i sista minuten.

I filmernas värld brukar det vara ungefär så det ser ut - protagonisten är uträknad men kommer tillbaka med minsta möjliga marginal i sista sekunden. Det är sånt vi tycker om att se.

Dessa känslostormar finns det gott om längst ner i La Liga-tabellen. Där det handlar om att överleva. Ångest, lycka, sorg, hopp och krossade drömmar om vartannat. Förresten, ”längst ner” är fel term att använda, förra omgången skilde det enbart fem poäng mellan Zaragoza, då på tolfte plats, och jumbon. Det vill säga, nio lag var mer eller mindre direkt inblandade i striden om nedflyttning. Då låg Zaragoza bäst till av alla dessa lag, idag, en vecka senare, ligger man på en sjuttondeplats, en enda poäng ovanför strecket.

(Ni får ursäkta mig om jag snöar in lite på Zaragoza här, men eftersom det är laget jag känner till bäst, blir det enklast för mig att med hjälp av dem förklara. Och efter att ha legat på nedflyttningsplats i sjutton omgångar i rad, var en tolfteplats lite som att sitta och nosa på en Europa-plats. I ärlighetens namn var man vara sju poäng ifrån en sådan.)

Nu befinner sig Zaragoza alltså en hårsmån från nedflyttning. Det är konstant spennante, som vi brukar säga. För ett tag sedan fick jag en fråga, angående att hålla på ett lag som slåss ”därnere”: ”Faller man aldrig ner i förtvivlan?”

Jag kan inte tala för någon annan, men själv känner jag att visst, ibland tar mörkret över. När backarna bara springer ihop och anfallarna skjuter snett och den dåliga ekonomin dras upp, då kan det bli lite tungt. Men varje mål, varje seger blir på grund av detta så otroligt mycket mer värd. Det låter sådär kliché-aktigt, men det går inte att komma ifrån att det är så det är. Dessutom blir man något av ett nervvrak.

Denna säsong har inte mindre än fyra av Zaragozas matcher avgjorts i slutsekunderna, fem om vi är generösa och räknar i slutminuterna och tar med Sinama ”Singol” Pongolles avgörande och fullbordande av vändning i 86:e minuten mot Málaga. Därtill har bland annat Deportivo både Racing och Deportivo avgjort mot Sevilla på övertid, och det är bara två matcher.

(Parentes: Zaragoza är inte främmande för dessa avgöranden - min absoluta favorit är Ayalas övertidsmål med tre omgångar kvar. Det målet tog Zaragoza upp över strecket efter interna bråk, sparkade tränare, mer bråk, tränare som gett upp, blandat med både uselt och fantastiskt spel. Sista omgången åkte man ändå ner i Segundan. Snacka om berg-och-dal-bana.)

För någon vecka sedan, då Osasuna spöade Real Madrid, gick snacket om att ”nu är ligan avgjord”, vilket några hävdat hela hösten. Sedan spelade Barcelona oavgjort mot Sporting Gijón, och hoppsan, plötsligt blev det intressant igen. Nu behöver Real Madrid bara vinna el Clásico samtidigt som Barcelona tappar poäng även i någon annan match (gärna mot Zaragoza) och så vinner Real Madrid. Förutsatt att målskillnaden från höstens El Clásico inte avgör.

Mitt tips: nästa gång ligan ”är som den i Skottland” och ”trist att kolla på” - ta en titt längre ner i tabellen. Där är det allt som oftast spännande så det förslår, och känslorna svämmar över i var och varannan match när så mycket står på spel. Även om man inte håller på något av lagen. Och eftersom det är La Liga saknar spelarna knappast bollkontroll, om det är sådant man tycker om.

Allt eftersom slutet på säsongen kryper närmare ökar spänningen i varje match för de lagen som befinner sig där nere. Har vi (o)tur kommer avslutningen att bli lika spennante och gastkramande som den var säsongen 08/09, då Betis åkte ur.
(Då slutade Getafe och Betis på samma poäng, samma poäng i inbördes möten, lika många mål gjorda i inbördes möten, men Getafe hade ett ynka mål bättre i målskillnad)

Nedan ser ni tabellen efter 23 spelade omgångar.
I säsongens allra sista omgång möts Zaragoza och Levante och Hércules och Sporting i två matcher som kan bli helt avgörande. Missa INTE dem!

14 kommentarer

Joel Olsson2011-02-17 13:06:00