Brynäs - Luleå6 - 0
Rayo Vallecano 0-0 Real Zaragoza
För säsongens andra match tog sig Zaragoza till Vallecas-stadion, där man mötte nyligen uppflyttade Rayo Vallecano.
Det blev åtminstone en poängmässig förbättring i denna match, men spelet Zaragoza visar upp, eller snarare bristen på detsamma, lämnar mer att önska. De två startelvorna såg ut på följande sätt:
Real Zaragoza:
(5-4-1)
Roberto;
Juárez, Meira, Mateos, Da Silva, Paredes;
Lafita (Juan Carlos 72'), Ponzio, Micael (Barrera, 54'), Luis García;
Postiga (Braulio 90')
Rayo Vallecano:
(4-2-3-1)
Dani Giménez;
Tito, Arribas, Jordi, Casado;
Movilla (Delibasic 81’), Javi Fuego;
Piti,Trashorras (Tamudo 64’), Botelho (Lass 61’)
Michu
I Zaragoza gick att skåda fyra nya ansikten i startelvan sedan den förra omgången. En måhända nödvändig förändring sett till hur den senaste ”matchen” såg ut från Zaragozas sida, men samtidigt något som påverkade lagets prestation ikväll.
Rayo började bättre. Mycket bättre. Det tog tio minuter innan Zaragoza lyckades kontrollera bollen ordentligt inom laget, och det där med "kontrollera" är en sanning som är mer relativ än absolut. Hemmalaget kunde gjort mål redan efter en dryg kvart, då sex säsonger Zaragozabekanta Movilla nickade bollen i en lång båge förbi Roberto och i ribban, men bortaspelarna kunde andas ut, då bollen sedan studsar uppåt och utåt, och inte nedåt och inåt.
Zaragoza hade ett fåtal chanser, och ännu färre avslut. Det enda är Lafitas skott en bit utifrån, som Dani i Rayomålet håller utan problem.
Rayo, däremot, hade flera bud på mål. Men de verkade mest intresserade av att ha straffar - ett flertal gånger försökte man påpeka för domaren precis varför man förtjänade en. Situationen som skapade störst tvivel var när Paredes täckte ett inlägg med armen, som dock hölls intill kroppen, och ingen straff utdelades.
Bortalaget arbetade sig in i matchen, och gjorde sitt bästa för att skapa något. Tyvärr är det långt ifrån bra nog, och det märktes ofta att det är ett ”nytt” lag vi har att göra med - väldigt många passningar missar sin destination och slås t.ex. bakom ryggen på en löpande lagkamrat, medspelare kan inte besluta om vem som ska ta och vem som ska släppa bollen, och så vidare. Och hur gärna man än vill, så är det inget som går att skylla på en dålig gräsmatta (Zaragozas officiella hemsida håller inte med mig om detta). Ska det skyllas på en plan, så är det i så fall Aguirres plan, men till hans försvar tar det ett tag att spela ihop ett lag.
I den andra halvleken ville Rayo ha straff efter bara en minut, men den misstänkta boven i drama, Meira, frias. Den efterföljande hörnan rensas.
Aguirre inser då att förändringar måste göras, och tar in sin landsman, högeryttern Pablo Barrera, mot Ruben Micael, som inte gjort särskilt många nöjda. Bytet får inte någon omgående nämnvärd effekt, utan Rayo fortsätter att ha övertaget i matchen.
Hélder Postiga, vars insats hittills mest bestått i att jaga boll mellan motståndarbackar och målvakt, visar plötsligt upp den talang han besitter då han tar sig förbi både en och två spelare innan han spelar fram bollen till Barrera. ”Avslutet” uteblir till största delen, då Rayos målvakt är på bollen, och även om mexikanaren hinner upp densamma innan den rullar över kortlinjen, så slår han genast bort den från straffområdet, åt ett håll där jag bara kan anta att han trodde Lafita befann sig. Återigen, miss i kommunikationen. Eller snarare utebliven sådan.
Vad det däremot fanns gott om på Vallecas, var engagerade fans. Publiken var högljudd hela matchen, föranledda av en entusiastisk man med megafon. Efter dryga timmens spel brast hela arenan så ut i (en något spansk-klingande version av) You’ll Never Walk Alone, och det varr väldigt härligt att höra. Sedan fortsätter man med Pippi Långstrump-melodin.
Rayospelarna och fansens tålamod lönade sig - efter ett lite längre anfall stöter man in bollen i straffområdet, och Zaragozabacken Da Silva, som inte riktigt är med på noterna, föser undan åbäket med handen. Dumt, och straff dömt av domaren, helt korrekt.
Bortamålvakten Roberto - återigen bäst i Zaragoza - kastar sig och RÄDDAR med ena handen Javi Fuegos skott! Fortfarande mållöst!
Det är ("som vanligt" kan man nästan säga) mot slutet av matchen som det börjar hända grejer. Zaragoza får sitt kanske bästa läge när man Luis García leder en kontring men skottet, som till slut kommer från inbytte Juan Carlos, går i burgaveln. Delibasic nickar sedan en Rayo-frispark mot mål, men Roberto gör en jätteräddning och håller bollen ute. På tilläggstiden gör så först Rayo ett mål, men döms bort av domaren efter en foul i straffområdet (och om han nu blåste för offside, så gjorde han FEL). Då tar Zaragoza vara på chansen och kontrar, och Braulio gör mål. Dessvärre för gästerna befann sig Barrera offside innan han spelade fram till 'Gordaco', som Braulio kallas av sin gode vän Toni Doblas (och även oss).
Därefter blåser domaren av matchen, och det hela slutar alltså 0-0. Domaren var riktigt dålig, säger man nu i Spanien, och jag kan bara hålla med. Detta var en poäng vi fick till skänks.
Matchfakta:
(Rayo-Zaragoza)
Bollinnehav:
60%-40%
Skott(på mål):
18(5)-4(1)
Hörnor:
3-1
Gula Kort:
4-4
Varningar:
Zaragoza - Juárez (18’), Mateos (54’), Postiga (58’), Da Silva (73’)
Rayo - Botelho (34’), Casado (45’), Michu (64’), Delibasic (84’)
Nästa match spelas mot Espanyol, den artonde september klockan 16:00. Ett 'kärt' återseende väntar då Luis García. Det bli spennante!
