RCD Mallorca - Real Zaragoza: 1-0

Händelsefattigt på otursön.

Zaragozas flygplats (Aeropuerto de Zaragoza heter den) är inte särskilt stor. Större än Norrköpings förvisso, men det säger inte mycket. Den är inte särskilt stor, fast NASA använder den som första alternativ vid eventuellt misslyckade raketuppskjutningar och nödlandningar, den är trots allt relativt välrenommerad.
Igår eftermiddag hursomhelst, slarvades det rejält.
Fotbollslaget, Real Zaragoza, kom förvisso fram till Palma, men det gjorde varken ambitionerna, titsen eller kreativiteten.

Det var ingen vidare uppslutning på Iberostar och de som kom kommer knappast längta tillbaka. Säsongen lång har Mallorca haft svårt att locka publik till arenan och trots att det faktiskt var Zaragoza som kom på besök var ikväll inget undantag.
Det var halvfullt.
Några Japanflaggor (Mallorca <3 Japan), en tyst minut och så var eländet ”igång”.

Inget av lagen skapar någonting. Diskuterar matchen med min kollega och vän på Rzfans.net, Magnus, och vi enas snabbt om att dessa fyrtiofem minuter måste vara de tråkigaste – alla lags alla matcher inkluderade – säsongen 2010/11. Vi blir omedelbart motsagda av Petter Veland från norska Canal Plus. Nej, säger han. Racing – Hercules var faktiskt ännu tråkigare. Inte ett skott på mål, på nittio minuter.
Här hade vi åtminstone ett på 45. Minst dubbelt så bra.
Så okej, näst tråkigast i år, låt gå för det.

DEN kommentatorn (ett järtecken så fort ljudet kom igång, man borde anat redan då att det skulle gå åt helvete, HAN, fy fan) pratar om Zaragoza – Valencia förra veckan, en direkt antonym till Mallorca – Zaragoza.

- Jag vet inte om ni såg matchen, säger han, men när Jordi Alba ”ramlade” (det här rör sig om en sekvens i första halvlek) gjorde han det precis vid hörnflaggan, väldigt nära den mikrofon som tar upp ljud från planen. Han skrek och skrek, och tillslut kom Gabi, Zaragozas kapten, fram till honom, lyfte på ena foten och skrek tillbaka att håller du inte käften nu så stampar jag in pannbenet på dig.
Att han pratar om det här och inget annat beror på att det inte finns något att säga om den pågående matchen. Alls.
Ibland blir han tyst någon sekund eller två. Noterar ytterligare ett inkast, sedan ännu ett.
Det är allt första halvlek handlar om.
Inkast och andefattigdom.

Zaragozas första (och halvlekens enda riktiga) möjlighet kommer i den fyrtionde minuten då Ikechukwu Uche spelar fram en fri Nico Bertolo, som är ensam med Aouate i hemmalagets straffområde. Först ser det ut som om Bert-Olov springer rakt in i Mallorcas målvakt, men riktigt så är det faktiskt inte. Det är Aouate som rusar ut, avvärjer situationen.
Domare Alvarez Izquierdo lägger till tio sekunder, han är trött på spektaklet.

Andra halvlek ger från början upp alla eventuella tankar på att överträffa den första i fråga om händelselöshet. Det går inte, det har vi konstaterat. Det är sånt bara Racing och Hercules klarar av.
Både Mallorca och Zaragoza förstår att de måste samla mod till sig och anfalla. Vi som vant oss vid att spela ganska bra försvarsspel brister för kvällen lite i och med Obradovic. Han går upp på tok för högt och Bert-Olov som spelar på samma kant har det inte i sig att täcka upp för honom, gå ner och försvara. Han slås inte av tanken, och det lämnar djupa raviner för Mallorca att leta sig fram i. Det är därför Aguirre hellre spelar Paredes (avstängd kvällen till ära, tro det eller ej) som vänsterback. Det rimmar bättre.

Vad vi slutligen faller på: en minuts jäkla otur.
I den 63' kommer Webo fri i full fart sedan Da Silva slarvat. Doblas som såg hur Aouate tog hand om Bert-Olovsituationen strax innan paus beslutar sig för att göra en egen utrusning, men eftersom han är lite djärvare chansar han på att springa längre ut i det egna straffområdet innan han ger sig på bollen.
Han fångar den förvisso i sin famn på rätt sida strecket, men lyckas inte tvärnita och kan inte slänga fram benen först eftersom Webo står precis framför honom och det hade blivit frilägesutvisning. Sakta, sakta (det ser ut så, sådana här ögonblick spelas alltid i slow-motion) glider han över linjen med någon centimeter och Izquierido är snabb med det röda kortet.
Ut med Doblas, jajjamen.
Han svär över domaren på Twitter. Gå och knulla dig själv, skriver han som den välartikulerade gentleman han ändå är, och lovar att han kommer stå nästa vecka mot Sevilla, han insisterar på att överklaga. Nåväl.

Leo Franco kommer in istället (vi har inget annat val, har vi?). Han har inte värmt upp, det får vi ge honom. Men hur vedervärdig får en spelare vara på den här nivån och liksom komma undan med det, egentligen? Snart toppar Manco (manco= person utan armar) Carrizo.
Det är här som Mallorca vinner matchen och det är allra mest Leo Mancos fel.
De Guzman slår visserligen en skaplig frispark, men den är långt ifrån otagbar och den går in i Mancos hörn. Hade han haft en arm hade han bara behövt sträcka ut den. Så lätt hade det varit att få undan bollen.
Var det måhända ett felbeslut av Aguirre att ta in Leo Manco här? Han hade nämligen kunnat låta honom värma upp en stund medan Bert-Olov som spelat mycket målvakt på träningarna den här ”våren” tog hand om frisparken. Han hade med största sannolikhet gjort det bättre.

Aguirre byter ut Jorge Lopez och tar in Marco Perez. Oklart varför. Igår skrev PdA att Marco inte skulle med till Palma, men han kanske packades fel; vårt bagage med ambition och kreativitet hamnade i Colombia och Marco hamnade på Mallorca.
Flygplatsslarv.
Inte en enda nickduell vinner Perez, men han springer offside några gånger.
När man säger det här är det illa: Singol hade varit att föredra.

I slutminuten har Braulio ett skott i ribban.
Det blir inte farligare än så.

- Jag tycker att resultatet är väldigt orättvist eftersom vi hade olika förutsättningar, säger Aguirre efter match. Vi vet alla att hade Doblas hetat Victor Valdes eller Iker Casillas hade han inte åkt ut utan klarat sig undan med ett gult, domarna går inte att referera till som upprätthållare av systemet eller försvarare av rättvisan. Vi förtjänade minst en poäng här. När Gabi dessutom knuffas omkull i straffområdet (detta i samband med en hörna med fem minuter kvar av ordinarie speltid) väljer han att titta bort. Jag känner mig bestulen på poängen. Naturligtvis är det skönt för Mallorca att komma lite längre bort från nedflyttningsträsket, men jag tänker inte på dem utan på oss, och för oss är det tufft. Känslan förstärks bara av tveksamma domslut.

Apropå Gabi.
Han har gjort det förr i år, men jag tycker alltid att det är så befriande (läs skönt) att se honom vägra ta folk i hand och leka god förlorare efter ett nederlag som kanske inte var helt rättvist. Han knuffar undan dem som försöker komma i närheten, och går raka vägen ner i omklädningsrummet.

Mer finns egentligen inte att säga.
Mallorca är inte vår ö, helt enkelt.

Ander efter match: Nu vill vi bara till flygplatsen. Vill komma härifrån så fort som möjligt. Allt känns fel just nu, orättvist och fel.
Det blir en nödlandning på Aeropuerto de Zaragoza, det förstår vem som helst.

Nästa vecka: Sevilla borta.

10 kommentarer

Nina Ljung Fredman2011-03-19 23:08:00