Zaragoza - Sporting Gijon
0 - 0

Real Zarag0za - Sporting de Gij0n

Zaragoza spelade match igår kväll, tror vi.

"Jaha, en match vi inte bryr oss om."
Startelvan var roterad även den här veckan, ytterbackarna saknades och anfallaren Alex Alegria fick starta.
Redan där skrevs den här texten.
Efter sina två något oanade vinster för två omgångar sen klättrade Zaragoza rejält och lämnade den omedelbara nedflyttningsstriden, och med det kunde vi andras ut och rotera bort poäng. Huruvida vi är ligans absolut sämsta offensiv låter jag vara osagt, och med det är väl mer eller mindre allting sagt, men faktum är samtidigt att vi har två bra anfallare i laget - Narvaez och Ivan Azon - och utan att dessa startar (som de aldrig gör) har vårt anfallsspel aldrig varit annat än undermåligt.
Det gick inte att titta på den elva JIM valde för kvällen och inte veta vilken match vi skulle få se. Fotbollen är alldeles för kaotisk och inget är någonsin satt i sten - förutom varje Zaragoza - Sporting Gijon som är satt i sten.

Här brukar vi vanligtvis lista Första halvlek och Andra halvlek på redaktionen, men jag sitter och känner att det gör matchen orättvisa att bli behandlad som något med struktur. I första halvlek var vår 1,70-lirare Sanabria totalt osynlig (jag bliev genuint förvånad över att han bytts ut till andra, eftersom jag inte noterat att han var på plan) och i andra halvlek blev vår nästa, inbytte 1,70-lirare Sergio Bermejo inbytt till samma betyg.
Matchens enda milstolpar. De båda enda intryck matchen gav. 2/10 vardera, enligt Eldesmarques, och det kändes nästan högt.
Sämst på plan var i mina ögon, och uppenbarligen även i andras, ändå Alex Alegria. Det inlånade fiaskot, den aristokratiska högfärdighet denna "anfallare" visar varje gång han tappar ut en boll, läser en djupledsboll fel eller inte får ett domslut med sig gör mig så anti att jag vill sätta arrogansen på två ben nere i B-laget. 1/10 tyckte EDM om Alex, och just ingen säger emot medan lika många förstår varför den åter inhoppande Ivan Azon inte startar bredvid Narvaez.

I matchminut 71 fick Zaragoza sin första hörna. Då hade vi haft ett avslut på mål - en tam nick rätt i gästande målvakts famn tillika Alex Alegrias enda positiva avtryck i matchen. Dessförinnan hade Zaragoza ägt bollen en del, passat runt, försökt anfalla, försvarat sig mot allt utom ett par få, tama avslut från Sporting de Gijon och varit ett enda stort, tomt ark vars vithet inte ens framstod som särskilt vit.

"Vi brast i detaljerna" menade vår högerback för dagen, Alvero Tejero, i sin intervju efter matchen då han med fokuserad blick sökte efter svar och analys. Någonstans uppskattade jag noggrannheten som så tydligt infunnit sig i laget sen Juan Ignacio Martinez inträde och att det för Alvaro bara finns att följa tränarens matchplan till punkt och pricka, att det enda mått på framgång som finns är i vilken utsträckning man levt upp till manualens föreskrifter.
Att spela en tråkig fotbollsmatch, jag är lite av skolan att det är omöjligt att göra.
Detta hade hursomhelst varit en sådan eftersom matchen inte saknade den sista passningen eller undvikandet av markeringsmissen för att ge poäng, den bara spelades inte och på fredagen den 30:e april möter vi Lugo - en match som än så länge bjudit på lika många mål och lika mycket fotboll som Real Zaragoza - Sporting de Gijon 23/4.