Carolina - NY Islanders1 - 2
Real Zaragoza 1-3 Atlético Madrid
Inga mirakel bevittnades - nedflyttningen är ett faktum.
Det blev inte någon spännande sista omgång. Celta räddar inte sig själva lika spektakulärt som vi vant oss vid av Zaragoza, men man gör det i alla fall, detsamma går dessvärre inte att säga om Zaragoza deta år. Sista matchomgången blev inte så dramatisk som en kunnat hoppas. Celta tog ledningen i den 16:e minuten och behöll den sedan matchen ut, vilket raderade Zaragozas sista hopp.
På La Romareda inledde hemmaspelarna bra, påeldade av Manolo Jiménez, och kanske hetast av alla var Víctor, som med flera skott av varierande kvalitet testade Courtois. Även Apoño försökte överlista belgaren, men han var (till skillnad från Munúa? Höhöhö) omutbar. Gästerna gjorde sitt bästa för att ta för sig, Simeone hade fått spelarna lika motiverade som i vilken annan betydelsefull ligamatch som helst, och Atlético kunde rättvist haft 2-0 redan inom en halvtimme. Till slut gör de mål, när Miranda nickar in en frispark, men linjedomaren hade helt korrekt uppfattat att försvararen stod offside och målet döms därför bort. De rödvita får ytterligare ett läge när Apoño med en a sina galna sidledspassningar spelar fram Diego Costa, men Leo Franco räddar brassens skott.
Jorge Ortí fick överraskande nog starta för Zaragoza.
I halvlek gör Jiménez ett byte: Movilla ersätter Pintér i ett rakt byte på mittfältet. Ett byte som skapar besvikelse, eftersom vissa (typ jag) trodde att Jiménez skulle satsa mer offensivt.
När andra matchhalvan påbörjats är det återigen Víctor som är piggast, och har en bra möjlighet att göra mål, men Courtois står ännu en gång ivägen. Bara minuter därpå knuffar Miranda undan en Zaragozaspelare i Atlético straffområde, men domaren väljer att inte agera, och i ärlighetens namn tycker jag inte att det skulle varit någon heller. Och som någon säger: Det skulle krävas väldigt mycket mod för att dömma straff till Zaragoza i just denna match. Det hindrar dock inte Postiga från att ramla särskilt lätt när han vid ett sällsynt tillfälle befinner sig med bollen i Atléticos straffområde.
Tjugo minuter in i andra halvlek kommer nästa byte: Bienvenu ska ersätta Víctor, och i och med det blir mången Zaragocista förbannad på Jiménez. Víctor är ju en av få som varit BRA och GJORT något under matchen. Antingen är det därför så många busvisslar när fransmannen äntrar planen, eller så var de direkt riktade mot honom. Vilket i så fall vore extremt korkat av publiken (okej, Bienvenu har inte avgjort någon match på tilläggstid, men vad HAR han gjort då, för att förtjäna det föraktet?). En minut senare är samme man nära att göra 1-0 för Zaragoza – och jag önskar plötsligt innerligt att han avgör matchen och tystar busvisslarna – men nicken räddas och leder bara till en resultatlös hörna.
I samma stund som Bienvenu kom in, fick även Óliver Torres kliva ut på La Romaredas gräsmatta till förmån av Raúl García. Ynglingen gjorde sånär ett av säsongens snyggaste mål när han efter en soloräd tog sig förbi tre försvarare och lobbade bollen i ribban. Även Arda Turan byttes in, och han skulle också påverka matchen. Dessvärre, för alla zaragocistas.
Men först skulle Postiga försöka. På passning från Rochina änder portugisen upp och avlossar ett mäktigt skott som Courtois måste utnyttja hela sin längd för att rädda. När jag så som bäst sitter och upprepar för mig själv att endast två mål räddar Zaragoza – ett av dem och ett av Espanyol, Celta ledde alltjämt – så sker det väntade. En långboll klackas tillbaka till Arda Turan, som inte har några som helst problem med att runda Loovens och sätta bollen i nättaket. 0-1 till Atlético.
På bara sju ordinarie minuter måste nu Zaragoza göra två mål och Espanyol ett för att los blanquillos ska klara sig kvar. Och det börjar bra: Efter fem avverkade lyckas Postiga kvittera efter att Álvaro och Courtois krockat och lämnat målet öppet. 1-1! Kanske kan ett mirakel ske, trots allt?
Álvaro ser Postigas petning rulla in i mål.
Nej, inte idag, tycker Gud om hen finns. Zaragoza, som nu flyttat fram pjäserna i hopp om ett ledningsmål, öppnar stora ytor bakåt för Atlético. Och dessa utnyttjar huvudstadslaget, omgående. En lång passning mot vänsterkantens hörnflagga, ett inlägg, och Diego Costa kan göra 1-2, och släcker det lilla hopp som Postiga tänt. Även om Diego Costa inte är en spelare jag tidigare haft mycket till övers för (utan att vara särskilt påläst har jag märkt att han inte alltid agerat helt professionellt), så ökade hans värde i mina ögon lite efter det målet, då han genast bad om ursäkt till Zaragozafansen för vad han åsamkat dem. Fint. Minuten efter det gör han 1-3 av bara farten efter att Zaragozaförsvaret gått bort sig lite, och Leo Franco rusat runt i sina försöka att håll ute bollen.
Domaren blåser av matchen. Ridå ner. Välkomna tillbaka till La Romareda nästa säsong, i Segundan.
Paredes och Rodri tröstar Álvaro. Vilka är kvar nästa säsong?
Mål: 0-1 Arda Turan (83'), 1-1 Postiga (88'), 1-2 DiegoCosta (89'), 1-3 Diego Costa (90')
Varningar:
Real Zargoza: Postiga (58'), Leo Franco (75')
Atlético Madrid: Tiago (35')
