2020-10-18 18:15

Zaragoza - Malaga
1 - 2

Real Zaragoza - Málaga CF 1-2

Två ganska jämnbra lag ställdes öga mot öga i det aragonesiska kvällsmörkret. Det ena ägde bollen och hade ett par smäckra aktioner signerade främst Narvaez, det andra gjorde två mål i matchen. Ruben Barajas spartaner agerade under långa stunder som perser och slaget vid Thermopylae slutade därefter.

Ja. Så var vi här igen. Väldigt lite med resultatet förvånar, och däri ligger väl också en hel del av frustrationen. Det förlösande sena avgörandet i förra omgången hade den dumma bieffekten att det gick att hoppas, och med det var det mest att bänka sig därhemma med en ganska varm känsla i kroppen. Att man aldrig lär sig.

Första halvlek: Det började också som det skulle, Real Zaragoza tog tag i spelet och fick till ett par instick, inlägg och skott som alla lovade gott för den goda saken. Luca Zanimacchia sprang och försökte, domarteamet fick att hålla koll på när de mest italienska av konster började tas fram men riktiga saker skapades även de.
Försvaret som sett någorlunda bra ut under säsongsinledningen hade just ingenting att styra med, och den som slog på matchen för att få ta sig en titt på målvakt Christian Alvarez Wolverinska polissonger fick se sig besviken.
Sen fick Málaga bollen ut mot sin vänsterkant, och det gillar den moderne ytterbacken Carlos Nieto inte. Han syns inte till i sekvensen som leder till att mittback Guitian får gå ut i nån pseudopress mot bollhållande Yanis Rahmani medan han måttar ett enkelt inlägg mot Pavlo Chavarria som prompt utnyttjar att en mittback saknas.
Firandet med två fingrar upp i luften kom å andra sidan snabbt av sig då domaren flaggade för offside, något Malagaspelarna protesterade mot gediget. Den första reprisen visade mycket riktigt på domarteamets miss och det hela blev kanske mest en övning i att vända sig mot den moderna fotbollen som låter nåt sånt här ta fyra minuter, innan ett fel förvisso korrigeras till något som blir rätt, men.
Hursomhelst 0-1 i matchminut '14, och ett ganska onödigt sådant.

Real Zaragoza är inte laget som släpper på traditionen, och 0-2 ur nåt som kändes som ännu mindre än 0-1 kom också som ett brev på posten. Det är något visst med mål som hela tiden följer det logiska utan att försvarande lag alls lyckas värja sig mot det uppenbara, ett klapp-klapp och så låg bollen bakom en Christian Alvarez som tyvärr hann flytta sig från sin utmärkta position och på så sätt undvika sin räddning.

Tjugosex ganska bra minuter kunde därför sammanfattas med ett tvåmålsunderläge mot ett lag som nu fick lov att att parkera bussen. Chocken satt på något sätt i och de sista tjugo minuterna rann mest ut i sanden. För pessimisten ett perfekt utgångsläge inför andra halvlek.

På tal om andra halvlek: Inför matchen pratade Ruben Baraja om att han ville ha ett lag av spartaner. Jag brukar ha svårt för den typen av utfästelser då de ofta känns som en produkt av att idéerna tagit slut (det är klart att varje tränare drömmer om ett lag av granitmusklade praktexemplar som helt underkastar sig den utstakade strategin och offrar allt för kollektivet), och just den här ligger också i linje med hur jag minns Ruben Baraja som spelare - stål och inte så mycket tjafs. Något jag gillar, men tanken är att du ska vara tränare nu, Ruben. Spelare som offrar liv och lem är ingen strategi, det är sällan mer än hur behålla ledningen under tilläggstiden-panik ser ut.

Det som var bra i vinsten mot Albacete var främst Sergio Bermejo och Nietos inhopp. Startande Nieto hade en bra offensiv idag men straffades för sitt obefintliga försvarsspel. Bermejo startade inte men kom ut till andra halvlek. Så gjorde även Haris Vuckic - fem mål på tre landskamper innebar inte att Gabi Fernandez eller Zanimacchuas startplats ruckades på. Italienaren makade på sig, och plötsligt var Narvaez och Vuckic på plan med Javi Ros, Eguaras och Sergio Bermejo som understöd. Djupledslöpandet som inte fungerat alls mot Málagas parkerade buss, samma djupledslöpande som det pratats mycket om inom truppen, fick nu ge plats åt några fler Vuckic-kilon och fina fötter längre bak i plan redo för leverans.
Men, kanske har jag missförstått spelaren som är Haris Vuckic? För inte en närkamp, inget stångande, absolut noll pustande och frustande på fyrtiofem minuter. När jag såg startelvan var avsaknaden av den formstarke slovenen något som stack i ögonen (Ruben Baraja är alltså såpass rigid i sitt tänk som man haft anledning att vara rädd för, etc), men prestationerna på plan har gett tänket rätt. Vuckic hittar inte sin plats i laget, vad hans egentliga styrkot är blir alltmer svårt att urskönja och Gabi Fernandez och Zanimacchia är nog att ses som ledande i racet om två startplatser i den där tremansduellen.

Tjugo minuter passerade utan att något minnesvärt hände. Narvaez trixade och ilade omkring, Javi Ros byttes ut för Adrian. Med kvarten kvar tog matchpsykologin vid och hörnorna, inläggen och skotten började dugga allt tätare. Bermejo, som haffade tag i spelet och gjorde en fin match, löpte rätt och inlägget snett inåt bakåt till Giorgi Papunashvili var en assist i '73 som georgiern inte mäktade med att göra rättvisa.
Positivt alltså att se Bermejo växla upp utan Javi Ros på plan, och det var just hans ersättare som i matchminut '83 skulle stöta in ett fint inspel från Narvaez efter ett lika fint anfall till Zaragozas mål i matchen.
Men, där slutade det också. Förlusten kändes trots visst hopp aldrig riktigt hotad mot slutet, inhoppande Pep Chavarrias tomma stirrande ut mot natthimlen härligt på sitt sätt men förmodligen lika poänglöst som Real Zaragoza ikväll.

Nåväl, frustrationen blandat med besvikelsen bör trots allt inte få kritikerna att spy paprikafärgad galla på tillställningen. Försvaret är fortsatt sårbart, så länge nätte Bermejo inte bedöms vara spartansk nog för att hålla för en startplats lär spelet fortsatt fungera i runt halva matchen, och Vuckic behöver hitta rätt.
Utöver det gör Real Zaragoza en okej match.
Men framförallt är det väl mellanläget man befinner sig i behöver åtgärdas om man inte ska börja se ut alltmer som ett mittenlag i år. Laget behöver sin identitet, sitt spel och det som gör Real Zaragoza till just det.
Är det några spartaner man är i år? Mja, den här pärsen sade annat.