Real Zaragoza - Mirandés 1-0
Det är väl poängen som är poängen.
Räknar man in halvtidsvilan och tilläggstiden går det 112 mellan det att domaren blåser igång matchen och blåser av den och ett dåligt (eller var det verkligen det?) Real Zaragoza går av La Romareda med sina tre poäng.
Då har man lyckats bevaka 1-0 i 91 minuter (pausen borträknad).
Alltså på sätt och vis i mer än en hel match egentligen.
Känner man sitt Zaragoza vet man att det här är det något som bara inte ska gå (se tex det karakteristiska tappet mot Rayo Vallecano föregående omgång), men det gjorde det. Det gick. Och det gjorde det trots en straffmiss, 182 lyckade passningar mot Mirandés 521 och ett bollinnehav på ödmjuka 31%.
Vi lyssnade på Mathieu Peybernes, matchens målskytt, som gratulerades till dubbeltriumfen det är att starta sin första match och göra sitt första mål och som fick lite beröm för hur bra spanska han minsann talar, stängde av teven och sa något i stil med vilket jävla skit och ja men vi vann, och så gick vi och la oss.
Jag somnade inte, såklart. Det gör jag nästan aldrig efter vinster.
Låg och tänkte på det där vilket jävla skit - och var det verkligen så illa?
Kanske var det bara planen som fungerade, låt gå för att den inte var sprakande att beskåda i sin framställning eftersom den tvingade ner de kreativa spelarna (Narvaez, Bermejo, i viss mån Alex Alegria) i banan och fick dem att hålla undan istället för att bjuda upp. Kanske är det vad man (JIM) känner är nödvändigt nu när man ger bort ledning efter ledning så enkelt som Zaragoza oftast gör. Inget showande, bara slit, för Zaragoza ska klara kontraktet, det är ett jobb som ska göras, det behöver inte se snyggt ut - DU behöver inte skina - det ska bara göras. Resten får komma sen, då om det i alla fall finns ett sen.
På sex minuter hade Real Zaragoza avfyrat allt man hade i lager.
Det var, det måste sägas, en fantastiskt rasande inledning i ett tempo som inte går att hålla särskilt länge. Bara någon minut in hade Alberto Zapater nästan gjort mål, och Mirandés hade bara kontakt med bollen vid två tillfällen som båda ledde till hörnor. Det var den senare (fint placerad av Bermejo) som resulterade i att Peybernes liksom magade in1-0 i den sjätte minuten. Och sen höll hemmalaget mest bara undan både sig själva och gästerna.
Jag försöker komma fram till varför det fungerade när det aldrig gör det annars.
Jag tror det var försvaret.
Tittar vi på individuella prestationer är det de defensiva spelarna som utmärker sig till det bättre. El Des Marque ger Peybernes, Jair och Cristian Alvarez -!- högst betyg (9, respektive 8 och 8), följt av Carlos Vigaray (7) och Alberto Zapater (7) som förvisso inte är en del av backlinjen men står för det tunga defensiva arbetet på mitten. Den enda som tappade lite igår var Carlos Nieto, det farliga Mirandés väl lyckades skapa kom alltid på Nietos kant.
I sin intervju efter matchen sa Mathieu Peybernes att han längtat efter att få en chans att spela ordentligt sedan han anlände till klubben i januari. Hittills har det nämligen bara blivit ett par inhopp som varit intetsägande som bäst. Och på grund av de här halvdana insatserna var det en och annan djup suck (sånt hörs ju tydligt också i skrift) som letade sig fram hela vägen till Norrkölping då det stod klart att det blir fransmannen som skulle ersätta gunstlingen Frances, som missade matchen på grund av avstägning.
Och utan att försöka säga för mycket om något som hänt en gång och lika gärna kan vara en ren tillfällighet tror jag att Zaragoza vann igår främst för att samspelet mellan Alvarez, Peybernes och Jair fungerade så bra.
De två mittbackarna bildade ett dynamiskt lås som ingjöt tveksamhet i de Mirandésspelare som då och då lyckades lura bort Nieto, kanske för att båda är storväxta och kliver fram och möter rakt på istället för att som den betydligt spensligare Frances mer försöka dansa omkring anfallaren och på en vallhunds vis fasa ut den ur straffområdet (något som när det fungerar förstås är fint att titta på, men som hos mer rutinerade anfallare - och Segundan har antingen rutinerade eller purunga anfallare- mer verkar ängsligt, och som man lätt bara springer förbi; rutinerade anfallare är inte får utan getter på så sätt och de låter sig inte vallas).
Peybernes-Jair bildade ett mittbackspar av den äldre skolan, och det här i sin tur verkar göra Cristian Alvarez lugnare och mindre misstagsbenägen. Han gjorde till och med en riktigt fin räddning då Ivan Martin tog sig runt Nieto och kom relativt fri och även om Cristian Alvarez aldrig inte ser djupt melankolisk ut var det säkert skönt för honom att få hålla nollan.
Zaragoza hade tre riktigt bra chanser till (det kunde gå en kvart utan att man fick tag i bollen men när man väl fick tag i den så!). Den första kom i slutet av första halvlek, då den alltid lika löpvillige Vigaray tog sig fram på högerkanten, förbi två försvarare och frispelade Zapater - som sköt rakt på Mirandés målvakt Raul Lizoain.
När kaptenen gick av i andra och Francho kom in i stället i den sjuttionde minuten blev det lite bättre fart framåt på hemmalaget igen, även om man adrig lyckades skapa något som liknade de första sex minuterna.
Pep Chavarria - som inledde svagt men hämtade upp sig efter att ha fått en armbåge i näsan och en fin bomullstuss att stoppa blodet med - fyrade av ett skott som Victor Gomez försökte slå bort med handen och så blåste domare Trujillo Suarez straff.
Alex Alegria gick fram och drog den rakt i ribban, och alla var så oförberedda på den utgången att ingen lyckades göra något av bollen som kom farande rakt tillbaka mot dem medan Lizoain fortfarande var nere, och så hann Mirandés avvärja situationen.
Atlético-lånet Juan Sanabria fick hoppa in ett par minuter på slutet, och kom även han till ett utmärkt läge, men tvekade lite för länge och målvakten hann gå ut. Det lilla vi hann se av honom ger alltjämt mersmak. Från att Sanabria kom in på planen var han delaktig i mer än vad Eguaras - som han ersatte - varit under hela matchen.
Så ja.
Jag vet inte om det var bra, om det var planenligt eller om det bara ... var, men vi vann med vårt 31%-iga bollinnehav och våra sex skott på mål.
Har man bollen 69% och bara lyckas skapa tre halvlägen ska man nog vara bra mycket mer mer missnöjd (nej det äääär inte faaaantaaaaaastiskt impoooneeeeerande, det är trist och ineffektivt).
Det här var JIMs femte vinst av sex hemma på La Romareda sedan han tog över.
Efter avslutad omgång ligger Real Zaragoza på sextonde plats i tabellen, med tre poäng ner till Castellon under strecket, och två poäng ner till Logroñes som vi möter på lördag klockan 21.
