Real Zaragoza - SD Huesca 0-1
Med Aragonderbyts allra sista spark föll Zaragoza, och nu finns det inget utrymme alls i toppen av Segunda divsion längre.
Den 23 juni vann Real Zaragoza borta mot Extremadura. Först gjorde de ett mål. Sedan gjorde vi två och så var det slut. Vi ledde serien hela dygnet och det var sex dagar till nästa match; Aragón-derbyt mot SD Huesca som hänger i hasorna på Zaragoza som något jävligt störigt man råkar dra med sig in utifrån, för mycket regn på en jacka eller grus i skon.
Sex dagar mellan match och match låter som något som brukade vara vanligt innan. Nu kändes det först skönt; ett nödvändigt andrum - och tre dagar senare kändes det jobbigt för är det inte match snart? Alla andra spelar ju? Cadiz hade kryssat mot Huesca och återtagit förstaplatsen, och de hade förlorat mot Tenerife vilket innebar att vann vi bara över SD Huesca som vi skulle hade vi gått upp på 64 poäng, och alltså kört om dem med två. Det skulle inte räcka för Cadiz att kryssa för att gå om en gång till, de skulle behöva vinna.
Vi skulle dessutom ha ruskat av oss Huesca och lämnat det på mattan i hallen, för någon annan att irritera sig på och städa upp.
Så blev det -såklart- inte.
Från Zaragozas sida försökte man i brist på en verklighet att göra det i piska upp derbykänsla på sociala medier under de sex dagarna. Man bad folk skicka in bilder från där de var i världen, bilder på barn och djur och sånt som är sött när det stoppas in i Zaragozakläder. Jag skickade ett foto på min favoritfabrik i Timrå. Det var två svanar som simmade framför den i världens allra djupblåaste vatten. Från Real Zaragozas kontor fattade man förstås budskapet och svarade: azul y blanco es el color de campeon och blått hjärta och allt. Jovars.
Och så blev det måndag och nästan hela måndagen gick utan att Derbyt började. Det spelades ett annat i Madrid, mellan Alcorcon och Rayo Vallecano, som Alcorcon vann med 3-2 som uppladdning. I och med den vinsten gick Alcorcon om Rayo i tabellmitten, och ligger plötsligt på sjundeplats, med en poäng upp till kvalplats om kvalplats till Primera. I mina helt neutrala ögon finns det ingenting som är lika spännande i fotbollsväg som spanska Segunda division är just nu: av 22 lag finns det bara ett som verkligen inte har något att spela för - stackars Racing Santander som med sina 30 poäng känns ganska avhängda. Malaga (15, 44p), Deportivo La Coruña (16, 44p), Albacete (17, 43p), Numancia (18, 41p), Oviedo (19, 41p), Lugo (20, 38p) och Extremadura (21, 34p) kämpar alla för att undvia nedflyttning. Helt säkra ska inte Las Palmas, Fuenlabrada och Ponferradina vara heller, även om det för dem skiljer lika många poäng ner till degradering som upp till kval om kvalplats-platsen. ( Låtom mig mansplaina. De som slutar på första- och andraplats är garanterade spel i Primera nästa säsong, och de som slutar 3,4 och 5 gör upp sinsemellan om möjligheten att få göra upp med det lag som slutar tredje sist i tabellen i förstadivisionen.)
Med sex omgångar kvar att spela har förutom tidigare nämnda Las Palmas, Fuenlabrada och Ponferradina även Sporting Gijon, Mirandes, Rayo Vallecano, Tenerife, Alcorcon och Elche fullt rimliga möjligheter att hamna här, där Girona, Almeria och Huesca ligger strax bakom Zaragoza och Cadiz i topp.
Alla utom stackars Racing har alltså allt att vinna än, och allt att förlora, vilket får mig att tänka på en sak Jon Kalman Stefansson skrev: att från kärleken är det exakt samma avstånd till lyckan som till olyckan. Vad anspänning beträffar får ni gärna tala om för mig vad som slår det här.
Hur som helst, matchen.
Dagen släpade sig mot 21:45 och det verkade lovande eftersom Zaragoza var rätt dåliga i matchinledningen. Vi var tillräckligt goda värdar för att låta Huesca "föra" matchen och sticka iväg rent bollinnehavsmässigt men inte mer. Det var hela tiden hit - till straffområdet - men inte längre, och så började det om. Den första varningen kom redan i den femte minuten, då Rico testade på en eftersläng på Suarez och tre minuter senare ropade Huescaspelarna på straff eftersom de tyckte Nieto tagit bollen med handen i staffområdet. Domare Diaz de Mera konsulterade VAR (det var enda gången han gjorde det den här kvällen, och det är det efterspelet kommit att handla om men mer därom om en stund) och skakade på hvudet. Nieto höll armarna intill kroppen och händerna bakom ryggen.
Gästande Huesca hade haft matchens två första målchanser, båda två halvdana skott från Shinji Okazaki, och stod stabilt på ett 65%-igt bollinnehav när Zaragoza tyckte det var dags att i alla fall försöka visa någon sorts spets. Alberto Soro spelade fram Luis Suarez - som sköt i ribban. Rafa Mir ville inte vara bättre, han tog först så lång tid på sig att bestämma sig för vilken fot han skulle skjuta med då han hamnade ensam med Cristian Alvarez att El Yampiq hann brösta ut honom ur straffområdet, och inlägget på hörnan det här ledde till nickade han i ribban.
Sedan varnades det och det dracks och sedan vilade lagen och så fortsatte allt nästan precis som det slutat innan domaren blåste av, förutom att Zaragoza var lite ettrigare och började knuffa upp bollinnehavsprocenten lite (42-58 slutade det på). El Yamiq frispelade Shinji Kagawa som verkligen bekände färg här då han tog emot bollen med fel fot (vänster, i hans fall) och "försökte sig på" ett skott. Det var fint att se Shinji så zaragozansk. Hade det här annars nästan givna målet blivit mer än just ett försök hade man - Shinjis fina spanska till trots- börjat undra var hans känslor egentligen befinner sig. Men efter den här praktfullt bortslarvade möjligheten kunde han lika gärna klättrat upp genom ungdomsleden som vilken Alberto Soro som helst.
Och så var det tilläggstid. Domaren la på fem minuter och inget hände förrän det var en minut kvar. Då kom Puado helt fri på vänsterkanten. Han jagades ikapp av Huescas Javi Pulio och blev ett par meter utanför straffområdet sparkad på vristen, tappade fart och balans och föll tre steg senare när bollen var lite för långt ifrån honom för att det skulle vara värt att strunta i hedern och medelst frenetiskt flaxande behålla balansen. Det här är en given frispark såklart, några meter till och det hade varit en frilägesutvisning. Men domare Diaz de Mera lät spelet fortgå; Huesca med bollen.
- Nu gör de mål, jag VET det, sa jag till min pojkvän mest för att försöka ta kontroll över händelseförloppet; hoppades att världen skulle bevisa för mig att jag inte vet ett skit om hur den fungerar genom att avstyra något - men så lite vet jag om hur det inte fungerar att det inte fungerade heller. För det blev mål såklart och så blåste domaren av.
Zaragozaspelarna var så upprörda på situationen innan, på att Diaz de Mera "släppte" den, att de i samlad trupp skällde ut domaren efter att han blåst av derbyt, som om det skulle få honom att plötsligt komma på bättre tankar, ändra sig, stryka de sista minuterna och säga nej hörrni vi kör om från 90+. Kapten Eguaras bråkade till sig en varning efter slutsignal och missar matchen mot Girona på fredag. El Yamiq följde sin härförare och fick gult i 95+ han med.
Vad man främst upprördes övervar att domaren alls inte lyssnade då på protesterna som uppstod i samband med Puados kapning, i kontrast till hur omedelbart han svarade på när HUescaspelarna i inledningen av matchen bad honom se över Nietos eventuella hands - och det här, menar man som de dåliga förlorare alla riktigt stolta personer alltid är - är inkonsekvent användning av VAR.
Det var inte orättvist att Huesca vann. Det hade inte varit mindre orättvist om ingen gjorde det, det hade inte ens varit orättvist om Zaragoza stod som segrare. Det var den sortens match; den femte för oss sedan coronauppehållet tog slut, den tredje på hemmaplanen och den tredje förlusten.
Nu är det sex omgångar kvar och nu ligger SD Huesca två poäng bakom Real Zaragoza och tre poäng bakom Cadiz. Vi möter Girona borta på fredag, sedan har vi Rayo hemma, Tenerife borta, Oviedo hemma och Albacete borta innan allt (kanske?) tar slut mot Ponferradina hemma den 19 juli.
- Vi har allt helt i våra egna händer, sa Victor Fernandez efteråt.
Mmm precis, så det finns all anledning att oroa sig.
Matchfakta:
Real Zaragoza: Cristian Alvarez, Delmás, Atienza, El Yamiq, Nieto, Eguaras, Torres (James. 88´), Guti, Kagawa (Puado, 71´), Soro (Burgui, 53´) och Suárez (Linares, 88´).
Varningar: Guti, Daniel Torres, Eguaras och El Yampiq
SD Huesca: Álvaro, P. López, Insúa (Tankovic, 86´), Pulido, Luisinho, Mosquera, Rico (Gómez, 57´), Juan Carlos (Eugeni, 57´), Ferreiro (Galán, 86´), Okazaki (Cristo, 71´) och Mir.
Varningar: Rico, Juan Carlos och Pulido
Mål: 0-1; Galán (min. 94).
