Real Zaragoza - Valencia: 0-1

Jaha, nähä. 

 

Första halvlek inleder gästande Valencia med att....maska? Det bär inte emot att medge: målvakten Guaita har sådan omedelbar respekt för Real Zaragoza att han tycker 0-0 är "helt okej" redan från första gång bollen hamnar i hans händer, och hade domaren brytt sig om regelboken hade han inte varit kvar på planen matchen ut (istället nöjde sig Velasco Caballo med att "säga till" honom ett par gånger - nästa gång tar jag fram kortet, nästa gån, nej men okej då nästa i alla fall). Enligt Mats Larsson, Canal Plus kommentator var det "en bra sak"; alltså det att domaren inte följde regelboken " sådär stirkt som många andra", som han sa. Som om regelboken vore Bibeln, något man tolkade lite som man ville? 

 

 

Real Zaragoza skaffar sig i den andra minuten en av mycket få möjligheter då Leo Ponzio bränner av ett av sina signaturskott, från en sådär 30 meter. Bollen skyndar längs med gräset, strax utanför målvaktens vänstra stolpe och sedan tillåts Valencia i den mån de nu gjorde det "ta över" matchen, även om vad de till synes mest verkar vara ute efter i första halvlek är att provocera hemmalaget; de gjorde det med den äran. Real Zaragoza låter sig ledas, irriterar sig på allt och så har Valencia fått matchen dit de vill.

Missförstå mig inte nu. Jag beundrar sånt här. Jag gillar knipsluga lag, särskilt gillar jag Valencia. Vad jag inte gillar är att vi går på något så uppenbart. När ett antal Real Zaragoza-spelare visar hur urbota korkade de verkligen är.

Den här rapporten kommer att tillägnas dem eftersom förlusten till stor del beror på dem, och de berörda är:

1.) Efrain Juarez

2.) Ruben Micael

3.) Barrera

4.) David Mateos

 

Det tar aldrig lång tid att sakna Carlos Diogo på högerkanten. En potent herre, rutinerad, auktoriär - ingen du tar dig omkring som ett annat uttorkat -dött!- ökenträd, men Aguirre var bestämd. Han ville mexikanifiera Real Zaragoza och pratade i stora ordalag om Efrain Juarez. Framtidslöftet, sa han, landslagsspelaren. Han gick personligen i god för honom så jag antar att det är okej att hålla honom ansvarig.

Vi skickade iväg Victor Laguardia, och Raul Goni. Särskilt den tidigare har visat sig vara mycket nyttig på högerkanten, men han spelar på lån i Las Palmas den här säsongen, och där är han, föga förvånande, väldigt omtyckt.

Diogo ville förlänga sitt kontrakt, men nej sa Aguirre och Agapito lyssnade eftersom han lovat göra det. Vi ska ha Juarez, och han är så bra så att vi inte behöver någon annan högerback i truppen - över huvud taget. Inför en sådan lockande möjlighet till insparade pengar tvekade inte Aapito - mirakelbacken Juarez skulle komma till varje pris, allt annat fick kvitta och nu betalar vi priset.

Jag kan inte minnas när jag såg en så bedrövlig försvarare senast. Antingen befinner sig bollen konstant i hans blinda fläck, eller så är han helt enkelt oförmögen att förstå vartåt den är på väg och inkorprera det med den där detaljen om att han förväntas vara där, han också, försvara det där nätet en del kallar mål.

- Han verkar inte vara med på någonting, sa Mats Larsson och erkände med den antydan av förvåning som doldes under hans röst hur sällan han ser Real Zaragoza. Av allt Juarez bedörvlighet är så är förvånande det enda som inte chockar en.

Ikväll agerade han vänlig värd mot Valencia, som trots att de bjöds in faktiskt aldrig skapade mer än själva resultatet. Någon gång kolliderade Juarez med någon, han försökte få det att se ut som om han "gjorde något" men det var bara plumpt. Han kivas med Feghouli som blir varnad och lunkar vidare på "sin kant".

Något samspel med David Mateos står inte att finna. kanske för jobbigt, krävande, det där med kommunikation.

 

På mitten bidrar Ruben Micael med en annan tung nyans att grumla ner hela bilden med. Det är meningen att han ska fungera som den bro som binder samman kontinenterna offensiv och defensiv men han är bara plipan mellan plankorna. 

Han kan inte ta emot en boll.

Han kan inte ta ner en boll.

När något runt som av en händelse råkar landa i närheten av hans föttr blir han så förvånad och panikslagen att han i förvillelsen - denna tingest är av ondo! - bestämmer sig för att ge bort den som en "ironisk present" till fienden.

Ikväll var Ruben Micael, flankerad av Pablo Barrera aka Pennant-light, Valencias spelmotor.

 

Hade Velasco Carballo visat ut de här fyra spelarna hade vi vunnit.

 

- Det här är en match där oavgjort är det enda rättvisa resultatet säger Javir Aguirre på presskonferensen och egentligen kan jag väl hålla med även om jag per defenition bara håller de matcher som orättvisa som avgjorts av domaren, på straffar eller på bortdömda mål.

Real Zaragoza förlamades av sitt ankare (Juarez är stommen, Barrera öglan, Micael och David Mateos var sin udde) och Valencia var bleka och oinspirerade.

 

När Guatia för vilken gång i ordningen dröjer med en utspark varnas han tillslut av Carballo. Kommentatorn och jag är för en gångs skull överens - han borde åkt där men det borde å andra sidan Feghouli också ha gjort då han fick ett raseriutbrott på Juarez som vore han zaragocista.

Det var då Larsson sa det där att ja, enligt regelboken skulle han få se rött där men det är tur att domaren inte håller sig till de föreskrifter som står att finna där.

 

Andra halvlek inleds med att Mateos varnas "lite hårt" för en ofrivillig hands.

- Vart fan är det tänkt att jag ska ha händerna då? skriker han till domaren som sneglar menande på fickan i vilken han just stoppat tillbaka korten.

 

Valencia försöker pressa på men skärpan saknas i deras offensiv såväl som i Real Zaragozas bedrövliga försvar - gästerna kan inte göra mål och vi kan inte rensa. 

Roberto ser uppgiven ut.

För att ge spelarna en fingervisning om varthän de ska försöker spela bollen rusar han ut ur straffområdet och nickar iväg den vid tillfälle. Effekten av detta tydliga demonstrerande uteblir.

 

En period av stiltje uppstår - det Arne Hegerfors kallar "transportsträckor", och som är för svårt för halva jordens befolkning att begripa sig på. Båda lagen gör ett par byten. Aguirre lyssnar på mig -såklart, min lägenhet är buggad - och tar in såväl Angel Lafita som Juan Carlos men inte heller de kan göra något åt Juarez och co som får ta på sig gästernas segermål då han flyttar sig från sin markering och låter Jordi Alba göra som han vill.

 

Dessförinnan hinner Jorge Orti göra bejublad La Romareda-debut, Real Zaragoza ordnar via en klantig valenciansk hemåtpass ordna en indirekt frispark som blir själva definitionen av en bortslösad möjlighet. Paredes av alla är den som skjuter, eller snarare PETAR bollen till Juarez och att allt där med det känns överflödigt att påpeka.

 

Det finns egentligen inte så mycket att säga. Kampen på La Romareda var tuff och ett par tveksamma domslut (bland annat fick Postiga frispark mot sig om han blev dragen i tröjan eller fick ett slag och en armbåge i ansiktet) men framför allt ett pack kraftlösa hemmaspelare avgjorde allt till Valencias fördel.

 

Min saknad efter Diogo börjar bli fysisk. Blotta tanken på att vi måste stå ut med Juarez på HANS kant ger mig andnöd - liksom tanken på vad vi offrade i vår desperata jakt på bara nt (två, Barrera också) förstärkning. Alla ägg i samma korg.

 

Gratulerar Valencia till tre poäng på La Romareda. Det var inte igår.

 

För Real Zaragoza gäller det att komma på att någon - kanske Emery? - vände stegen upp-och-ned, och inse att hur mycket vi än tror oss klättra uppför har vi börjat arbeta oss ner och det är inte okej.

 

Vill se följande ändringar mot Atletico:

Lanzaro som högerback. Mateos och Da Silva får varsin ny chans. Paredes till vänster.

Juan Carlos och Lafita på varsin kant. Meira och Ponzio som pivotes.

TVÅ anfallare på topp: Luis Garcia och Helder Postiga.

Det var bara det.

 

Vill aldrig se något liknande igen.

 

 

Real Zaragoza: Roberto, Juárez, Mateos, Da Silva, Paredes, Ponzio, F. Meira, P. Barrera (Juan Carlos, min. 62), R. Micael (Lafita, min. 56), Luis García och Hélder Postiga (Jorge Ortí, min. 75).

 

Valencia CF: V. Guaita, Bruno, Dealbert, Víctor Ruiz, Jordi Alba, M. Topal, Ever Banega, P. Piatti (Jonas, min. 60), Dani Parejo (Mathieu, min. 45), Feghouli och Soldado (Aduriz, min. 82).

 

Mål: 0-1  Jordi Alba (82')

 

Domare: Velasco Varballo.

Varningar, Real Zaragoza: Meira, Mateos och Paredes

Varningar, Valencia: Victor Ruiz, Feghouli, Guaita och Topal!

 

 

 

Aupa Zaragoza!