Saint-Etienne - Nantes
1 - 1

Tottenham bjöd Everton på repris

Förra säsongen vann Everton med två mål på White Hart Lane och även i gårdagens match blev det en ny tvåmålsvinst för Everton på Tottenhams hemmaplan.

Inför matchen talades det mycket om att revanschera sig för den sena uddamålsförlusten borta mot nykomlingen Sunderland. Spelmässigt för Tottenhams del påminde dagens bästa sekvenser om premiärmatchens bästa sekvenser på gott och ont. Intentionen om att hålla i bollen fanns hos spelarna även idag, men för övrigt saknades det ambitioner och framförallt tempo.

Fjolårssäsongen präglades för Tottenhams del till stor del av insläppta mål på fasta situationer och efter att Everton gjort två sådana mål idag undrar man från tv-soffan vad som egentligen är så svårt för just Tottenham. Efter att ha konstaterat hur dessa två mål gick till, och hur Evertons farsartade spelmål gick till, samt hur Tottenham gång på gång förlorade närkamper så drar jag slutsatsen att spelarna är för snälla. Förvisso drar Tottenham på sig frisparkar då och då, men då är det ofta efter någon form av utbrott i affektion som utlöst regelbrottet, aldrig efter några toksatsningar som gått lite fel. Det dras i tröjor och delas ut efterslängar, men väldigt få spelare verkar kapabla att tackla.

När det gäller Tottenhams spel så var det alldeles för lättläst. När Wayne Routledge kom in så gjorde han en inte mer än godkänd insats (vilket var över genomsnittsbetyget), men för en gångs skull levererades det lite inlägg från kanterna. Dessvärre verkade inte anfallarna speciellt intresserade av att kriga om inläggen som gång på gång bröts av Evertons försvar. När det gäller Tottenhams anfallsspel i övrigt så gick det alldeles för långsamt med alldeles för många tillslag. Av någon anledning verkar det fattas tempo, och det var många gånger som Tottenhamspelare gav vika i löpdueller, redan i första halvlek vilket gav intrycket av spelare som helt enkelt inte orkade hänga med.

Evertons mål gjordes av Joleon Lescott, Leon Osman och Alan Stubbs (med lite hjälp av en touch på Didier Zokora) och Tottenhams mål gjordes av Antony Gardner som fick revanschera sig för sitt katastrofalt nonchalanta agerande vid Evertons mål.

Det känns som att spelare och ledare i Tottenham emellanåt ställer sig med armarna i kors och förväntar sig att pappersarket som laget är nedskrivet på ska göra jobbet åt dem. Lösningen kanske är att värva två-tre superanfallare till för 15 miljoner pund vardera, men jag vidhåller efter denna insats att vårt problem i första hand inte är personalrelaterat, utan relaterat till utförandet av uppgifterna.

Det ska bli fantastiskt intressant att se vad Jol och hans stab hittar på för att laget ska ta första vinsten snart. Helt säkert är att det inte är läge att ställa sig med armarna i kors och säga "fortsätt som ni gjort så kommer det lossna" - detta läge kräver helt klart en arbetsinsats av ledarstaben.

Till sist får jag trösta mig med att inte allt är elände. Paul Robinson, Steed Malbranque och Jermain Defoe kvitterar i mina ögon ut de minst dåliga betygen. Samtliga tre bidrog med lite initiativ och handlingskraft. Routledge nämnde jag tidigare och även om han inte nådde den nämnda trions standard så finns det visst hopp om att han på sikt kan tillföra något till Spurs.