Krönika: En låga av hopp
Magister Grafström ser bara mörker inför kvällens match mot Chelsea. Bara mörker? Nej, en liten, ynklig låga av hopp kan skymtas. Vad är den lågan värd?
I kväll skall Liverpool försöka göra det omöjliga. Det räcker inte att vinna mot Chelsea, på Stamford Bridge. Det räcker inte ens att göra det med 2-0. Liverpool måste vinna med tre måls marginal, något som inte har hänt på 20 år. Detta på en arena som i princip är ett mausoleum för Liverpoolsupportrars drömmar. Liverpools usla facit på Stamford Bridge kan inte matchas av någon annan arena i fotbollsvärlden.
Varför sitter jag då och har en gnutta hopp i bröstet?
Onsdagens match var en genomklappning jag inte hade förväntat mig. Jag höll Chelsea som favoriter, just för att matchens andra del spelas på Stamford Bridge, men jag hade nog räknat med att Liverpool skulle få med sig ett resultat som var åtminstone gångbart inför drabbningen i London. Nu blev det inte så, och till slut stannade siffrorna på en nivå som knappast var den väntade. I år har Liverpool 0,5 insläppta mål per match i ligaspelet, men Chelsea lyckades göra tre.
Helt hysteriskt, hur kunde Liverpool falla igenom så fullständigt och släppa in tre mål? Det var ju inte direkt så att Chelsea som lag spelade på en nivå som motsvarar en seger med 3-1 på Anfield. Snarare var det hela Champions Leaguesäsongens samlade misstagsförbrukning som gick åt vid några fasta situationer. Vilket borde vara ett gott tecken, men Chelsea är, tillsammans med Manchester United, Liverpool och Barcelona, de starkaste lagen i den här turneringen och det finns verkligen ingenting som talar för att något lag skulle kunna vända det här mot Chelsea på Stamford Bridge.
Trots detta, varför har jag en gnutta hopp?
Kanske är det för att det skulle vara en saga. Sagor har ofta lyckliga slut, och ett bättre utgångsläge för en slutgiltig seger trots otroligt dåliga förutsättningar får vi leta efter.
Kanske är det för att Steven Gerrard var så blek i förra matchen. Bot och bättring krävs, och är det ett ess någon vill spela i det här läget är det kortet med Gerrards nuna på. Liverpool behöver en fullständigt sinnessjukt bra match av Gerrard för att det här skall gå vägen. Gerrard har gjort det förut. Olympiakos 2004. AC Milan 2005. West Ham 2006. Chelsea 2007. Inter 2008. Chelsea 2009?
Kanske är det för att det i morgon är 20 år sedan 96 Liverpoolsupportrar miste livet. Är det en börda eller en tillgång att ha 96 andar hängande över sig när det vankas avspark? Fernando Torres dedicerade sina två mål mot Blackburn till minnet av de 96. Torres vet inte vad han pratar om, andarna lyssnar inte på hyllningar i småmatcher som Blackburn, i princip en nedflyttningskandidat i år, hemma på Anfield. De behöver någonting större. Mycket större. De behöver Chelsea.
Mindre än två timmar till avspark. Det ser mörkt ut. Så mörkt att mörkret hyser den största skräck gentemot sig självt. Liverpool har ingenting att förlora. Utgångsläget kan inte vara sämre, men matchen skall spelas. Hoppet finns där. En liten, vek låga av ljus mitt i det fullständiga mörkret. Men det finns där.
Björn Grafström2009-04-14 19:00:00
