Säsongskrönika del II
Här kommer andra delen av säsongskrönikan för 2002/03.
I nöden prövas vänner
Ett annat fenomen som inträffar under en svår säsong som denna är ju att fansens tålamod sätts rejält på prov. Under julveckorna och någon månad därefter var det rejält deprimerande att vara Liverpoolsupporter och med tanke på att det i stort sett var samma dystra historia från den tidigare säsongen som bara upprepade sig i en ”extended version” så är ju risken överhängande att jag aldrig kommer att kunna slå på text-teven i nyårstider hädanefter. Posttraumatisk stress är ju inget man önskar sig själv.
Om vårt forum här på sidan var mest välbesökt under samma tid låter jag vara osagt, men nog var debatten riktigt hetsig emellanåt. Spelarna fick all kritik de förtjänat, och kanske lite extra där utöver, och Gerard Houllier var inte mycket värd, skriftlig lynchning ägde rum flera gånger om dagen.
Min kollega Mattias använde sig av sarkasmen som verktyg för att belysa på vilken nivå debatten hade hamnat, när han svarade på ett inlägg i forumet, där avsändaren ville sälja Michael Owen ”medan någon fortfarande vill ha honom”, men kanske passade den gode Herners replik ganska bra in i det rådande klimatet:
”Ja, det tycker jag också. Och Steven Gerrard har i år tydligt bevisat att han inte räcker till på den här nivån och kan vi få någon klubb att erbjuda £15M för båda, så tycker jag inte att vi ska tveka. Sedan ser vi till att köpa riktiga kvalitetsspelare som bevisat att de hör hemma i den absoluta världstoppen. Marinho Rahmberg verkar ju inte få så mycket speltid i IFK Göteborg, så han skulle vi nog kunna få loss för en billig peng. Ett annat bra alternativ vore Patrik Carnbäck. Han har ju visserligen mest spelat hockey, men hur svårt kan det vara?”
…och det säger ju en del om hur nyanserad debatten var vid vissa tillfällen.
Nu menar inte jag att all kritik var oberättigad, absolut inte, till och med var det nog så att den största delen vad befogad, förtjänad. Och allt var säkert inte så allvarligt menat.
Men kanske ska man ibland tänka sig för som supporter. För enligt min mening finns det faktiskt vissa saker som anstår ett riktigt fans.
När ilskan och besvikelsen är som allra störst bör man kanske stanna upp en stund, ta några minuter i anspråk och begrunda vad som hänt, betrakta sig själv en aning och kanske skänka en tanke till de tusentals supportrar som på självaste nyårsdagen valde att åka från Liverpool till Newcastle bara för att se ett uselt Liverpool, blint famlandes efter form och självförtroende, ta stryk av hemmalaget på ett snålblåsigt och svinkallt St James Park.
Det medföljer inga föreskrifter över några skyldigheter när du köper en matchtröja med Michael Owen på ryggen, men ska du kalla dig ett äkta ”Liverpoolfan” så tycker jag faktiskt att du, innan du häver ur dig vilka skällsord som helst, först kan skänka de människorna en tanke.
Veckan efter gav dessa, samma människor, Emile Heskey stående ovationer när han i en match mot Aston Villa byttes in i mitten på den andra halvleken. Då hade han inte nått upp till sin normala standard på ett halvår och han hade dessutom passerats av Mats Lilienberg på världsrankingen i liverpoolswedens forum för länge, länge sedan…
Detta var några av mina tankar från den gångna säsongen. Det var ett urval kan man säga. Det finns hundra och åter hundra ytterligare orsaker till att vi åkte ur Champions League och det finns massor att säga om våra nyförvärv och Houlliers laguttagningar. Men allt får inte plats och jag ber att få återkomma med en del i kommande krönikor.
Närmast väntar den årliga Elof-galan inom de närmaste veckorna.
Till sist. Här där jag bor, på Västkusten, finns vissa säkra tecken på att sommaren är i antågande. Man vet att det är vår när ortsbefolkningen börjar skrapa rent botten på sina båtar, masterna från segelbåtar syns i gästhamnen, lokalkrogen öppnar igen och Houllier talar om hur bra Liverpool kommer att bli nästa säsong.
