Frågan är vad som är värst?
Tankar efter premiärmatchen. Av Stefan Elofsson.
Efter att ha beskådat Liverpools första premiärförlust sedan 1992, undrar jag stilla vad som egentligen känns värst. Att ha förlorat en premiär eller att ha gett Chelsea en flygande start?
Kan mycket väl vara det sista. För personligen hade jag inte förväntat mig så mycket mer av vårat lag idag. Visserligen hade jag hoppats på fler kreativa försök av Harry Kewell och mer rörelse på mittfältet, men med de laget vi hade idag är det svårt att begära mer mot Chelsea.
För vi kunde faktiskt lika gärna ha vunnit. Fram till dess att vi kvitterar skapar vi de allra flesta farliga chanserna, även om vi lät bortalaget ha bollen lite väl mycket. Att vi sedan inte räcker enda fram, ett spelmål utan Dietmar Hamann får vi alltså vänta på, beror på en kombination av en del otur och en lite större del fundamentala misstag som vi gör kontinuerligt under matchens gång.
Dels har vi, som jag nyss nämnde, alldeles för dålig rörelse på mittfältet. Dels har vi ett alldeles för stort tomrum mellan anfall och mittfält. Kewell klarade inte riktigt av att ta befälet över den ytan och personligen så kan jag i efterhand tycka att El-Hadji Diouf borde ha spelat från start med tanke på att han försökte åtgärda de problem vi haft tidigare under matchen.
Dessutom ger vi alldeles för lätt över initiativet till Chelsea igen efter att vi tagit oss tillbaka in i matchen med straffen. Vi var inne i bra period då, men drabbades konstigt nog av försiktighet.
Defensivt gör vi en bra match, de två baklängesmålen till trots. Ett par individuella misstag får ödesdigra konsekvenser och det är mycket trist, men alla lag kommer inte att utnyttja sådant lika effektivt som Chelsea gjorde idag.
Jag skulle dock vilja veta varför Stephane Henchoz inte fick vara kvar speltiden ut. Inte för att jag inte tycker Jamie Carragher är spelare nog att klara av det, för det är han, men att röra om i backlinjen under en match är något man strängt bör akta sig för.
Michael Owen är för övrigt en rätt usel straffskytt. (Jag svor redan innan den första straffen över att han och inte Danny Murphy fick ta hand om den.) Men ett järnpsyke har killen i alla fall när han efter att ha visat upp en av de mesta miserabla elvametersförsöken sedan andra världskriget, går fram igen och dunkar upp bollen otagbart i nättaket.
Den som tror att Steve Finnan med lätthet kommer att ta över högerbacksplatsen från Jamie Carragher vet inte vad han/hon talar om.
Chelsea då. Tja deras miljardsatsning har förstås gett dem en trupp i absolut europatoppklass, men än är det för tidigt att döma dem. Idag tyckte jag inte att de skrämde särskilt mycket. Hade vi satt en av de tidiga chanserna är jag rätt övertygad om att segern hade blivit komfortabel.
Trist att vi inte bryter sviten från ifjol. Den som gick ut på att bryta positiva sviter.
Damien Duff faller lätt. Och domaren gick på det.
Eidur Gudhjonsen är kopiöst dålig. Hade jag varit Roman hade jag nog satsat på något nytt på den positionen.
Emile Heskey var bra idag. Det tycker jag faktiskt. Inte konstigt att han inte gjorde fler mål ifjol med tanke på att han så gott som alltid är ensam med Michael Owen i straffområdet. Han är förvisso stark som en björn, men att brottas mot tre försvarare varje gång en boll slås mot en är ingen enkel uppgift.
Nu väntar Aston Villa om en vecka. Jag tror på seger. Steven Gerrard är nog sugen på att gå in och ta hand om dirigentpinnen igen. Det fanns ingen som aspirerade på platsen idag.
Vågar man hoppas på Mellberg vid sidan av och Angel på planen?
