Anelka måste ta avstånd från hatgest
En hyllning till sin gode vän, Dieudonné. Så förklarar Nicolas Anelka sin målgest mot West Ham. Men med sin hälsning tog han med sig politisk och rasistisk gyttja in på planen. Det framgår tydligt när vi tittar på vem denne Dieudonné är. Till sitt försvar använder Anelka omedvetenhet om hälsningens egentliga innebörd. Det låter inte särskilt övertygande.
I lördags utkämpade West Bromwich och West Ham en underhållande 3-3-match på Upton Park. I bortalaget återfanns Nicolas Anelka i målprotokollet två gånger. Hans namn återfinns dessvärre i helt andra sammanhang efter ett val av målgest som har en mycket beklaglig bakgrund.
Anelkas hälsning, en så kallad "quenelle" har figurerat flitigt i franska debattforum den senaste tiden. Nu figurerar den i hela Europa. Den fick först uppmärksamhet när en stand-up-komiker kallad Dieudonné utförde hälsningen under en av sina shower. Hälsningen beskrivs av forskare och franska journalister som en inverterad nazisthälsning (Heil-hälsning) och syftet är att blanda en nazihälsning med en "bras d'honneur" - en äldre obscen fransk hälsning som går att jämföra med engelskans "up yours". Dieudonné hävdade till en början att han bara ville markera mot "etablissemanget". Problemet är att Dieudonnés föreställningar om "etablissemanget" är oavkortat antisemitiska.
Vem är Dieudonné?
Han sågs länge som en talangfull komiker och utmärkte sig genom att häckla extremhögern, men har på senare år förvandlats till en antisemitisk propagandist. På hans föreställningar - som fortsatt är populära i vissa opinioner - varvas hetsande mot judar med konspirationsteorier om en "judisk världsmakt" och hyllningar av förintelseförnekare. Hans politiska propaganda har förorsakat en laddad och numera även våldsam situation i Frankrike. Quenelle-hälsningen har blivit symbolen för hans sympatisörer och är nära förknippad med de rasistiska idéer som präglat Dieudonnés framträdanden.
Quenelle-hälsningen har följaktligen blivit föremål för debatt. Medan vissa hävdar att den bara används i syfte att visa motstånd mot "etablissemanget", råder ingen tvekan om de starka antisemitiska budskap den bär med sig. I The Independent kunde vi igår läsa hur Jean Yven-Camus - en fransk forskare som studerar högerextrema rörelser - förklarade att hälsningen fungerar som en identitetsmarkör för många. Dieudonné har enligt Camus blivit hjälten i en rörelse som sprider sig över de traditionella gränserna mellan höger och vänster. De gemensamma idéerna handar om att systemet är korrupt, en hunger för konspirationsteorier och en övertygelse om att Washington och Tel Aviv överallt styr i kulisserna. Ryggraden i rörelsen är idén om att "judarna styr världen".
Efter en rad antisemitiska utspel har nu franska politiker börjat förespråka förbud mot offentliga framträdanden för komikern. Dieudonné har även mött mycket skepsis från franska medier. Radiojournalisten Patrick Cohen är en av de som riktat skarp kritik mot Dieudonné. Den senare svarade på kritiken under en av sina föreställningar.
“When I hear Patrick Cohen talking, you see, I think of gas ovens.”
Dieudonné har vid flera tillfällen även fällts för hets mot folkgrupp, och nu verkar tålamodet med honom ha runnit ut. Det franska inrikesministeriet lät igår meddela att man nu undersöker alla möjligheter att stänga av Dieudonné. Men hos Nicolas Anelka verkar inte tankegångarna vara desamma. Inte heller hans tränare - tillförordnade managern Keith Downing - verkar inse den verkliga innebörden av hälsningen eller Dieudonnés politiska allianser.
“I’m aware of it but it has got nothing to do what is being said. It is dedicated to a French comedian [Anelka] knows very, very well. He uses it in his act and I think speculation can be stopped now, it is absolute rubbish really. He is totally unaware of what the problems were or the speculation that has been thrown around, he is totally surprised by it."
Downing kan möjligtvis ursäktas för sin brist på kunskap i ämnet, men inte Anelka. Mot bakgrund av den långa historia av ogenerat rasistiska aktiviteter som Dieudonné har bakom sig, borde anfallaren ha hyfsad koll på sin polare. Dessvärre tyder dagens förklaring på en svårare situation än så.
"The meaning of the gesture: anti-establishment. I don't know how religion has become a part of this story. This quenelle is dedicated to Dieudonne. I would ask people not to be fooled by the media. And of course, I am neither anti-Semitic nor racist and I totally back my gesture."
Anelka har även tidigare porträtterats utföra hälsningen tillsammans med Dieudonné.
Vilka politiska sammanhang Anelka ingår i när han väljer en "quenelle" som målgest?
Vi kan titta på andra sammanhang när gesten används.
Hälsningen har alltså de senaste åren utförts framför synagogor runt om i världen, framför förintelseläger i Polen, vid Anne Frank-muséet i Holland, vid sidan av ortodoxa judar och på andra platser. Med tanke på Anelkas samröre med Dieudonné och det faktum att innebörden av en "quenelle" är nästintill omöjlig att förringa eller missförstå, är dagens "förklaring" inte trovärdig.
Att Anelka dessutom saknar omdöme nog att utföra den framför TV-kameror, innebär att han nu ger den engelska fotbollen till uppgift att förklara vad som var fel. För att Keith Downing, West Bromwichs supportrar och alla andra som tittar på Premier League ska förstå varför Anelka blir utsatt för hård kritik och sanktioner, behöver hälsningen sättas i ett sammanhang och förklaras. Främst för att markera mot Anelka och hans historielösa handling, men även för att visa hur alla former av rasism, antisemitism, islamofobi och dylika världsåskådningar inte ska spridas med hjälp av fotbollen.
Inte bara Anelka
Allt tydligare rasistiska tendenser i europeiska samhällen gör sig återigen påminda på fotbollsarenan, inte minst när det gäller hur mörkhyade spelare drabbas finns mängder av exempel på en eskalerande rasism. Det är heller inte första gången som arenan utnyttjas som plattform för idéer som Dieudonnés, varken i England eller någon annanstans. De senaste säsongernas mest påtagliga fall av rasistiska påhopp har lämnat UEFA förhållandevis handlingsförlamade. Det är samtidigt en tydlig tendens som måste stoppas. I England har frågan lämnat förbundet i någon typ av brygga med tanke på att incidenterna fortsätter och behandlingen inte är konsekvent.
När det gäller antisemitiska incidenter är Anelkas hälsning ej något som kan avfärdas som en enskild händelse. Förra säsongens gasljud på White Hart Lane, ramsorna på Ferenc Puskas-stadion, Giorgios Katidis Hitlerhälsning och attackerna på Tottenhamfansen i Lyon är exempel bara från det senaste året. Antalet händelser av liknande karaktär är fler runt om i Europa.
Problemen i supporterkretsar är problem nog. Vi kan inte ha tränare som jämför sina lags insatser med Förintelsen (Brian Laws som Scunthorpetränare ifjol) eller spelare som använder antisemitiska hälsningar som målgester. Vad som nu krävs är ett tydligt ställningstagande mot alla former av rasism, inklusive antisemitism, och en förklaring från Nicolas Anelka.
För fotbollens skull. Hans vän Dieudonné får ursäkta.
Källor
The Independent
Philippe Auclair
Hope not Hate