"Äntligen". Özil får sitt favoritnummer. "10"
När jag var liten (jo, jag har varit det trots att många tror att jag hittades bakom en sten som åttaåring), så ville jag alltid ha nummer sex eller sju. Jag ville inte som alla andra- göra en massa mål- utan slita, vrida, gräva och springa. När jag spelat länge nog så fick jag nummer 12.Jag var jätteglad ändå.. Ända tills jag fattade att jag hamnade på bänken.
För Mesut Özil är det något annat. Hans stora idol i uppväxten var Zinedine Zidane. Fransk fotbolls stora mittfältsspelare som ledde dem till VM/EM-guld 98' och 00'. Han hade nummer tio och han i sin tur hade säkerligen plockat det efter brasilianske Pelé eller Maradona. När Özil kom till Gunners, så hade Jack Wilshere lagt beslag på nummer tio och vägrade släppa det, trots enträgna försök.
Nu har Jack lämnat klubben och naturligtvis klev Özil fram och lade sina giriga händer på tröjan. "Äntligen", sade han. Nu har han ärvt nummer tio och på twitter tackar han alla som har förståelse för det.
"Couldn't care less", säger jag. Han kan ha 47 eller 394 på tröjan, så länge han levererar. Årets säsong blir en "crunch-säsong" för honom. Efter en säsong, där fansen ägnade sig mycket åt klagolåt och ett VM, där han hamnat i skottgluggen för mindre bra matcher och därtill hans politiska utspel med Erdogan.. det är ett år som är väldigt viktigt för Özil. Har nummer tio styrkan med sig?
