Arsenal Weekly
Det är sällan det varit så mycket känslor i ett lag som just denna vecka. Nervtrådarna var sammanvävda som en fårskinnspäls och naglarna var så nedbitna att man åt på axelpartiet.
Tottenham och Manchester United på en vecka. Fyra poäng bärgade och sex mål gjorda. Våra forwards fortsätter att leverera godsaker. Aubameyangs 2-2 mål är en smörklick som läggs i en stekpanna och bara smälter bort. Att sedan se Lucas Torreira göra 4-2 och kröna en höstsäsong av guld var så skönt att även om jag hade fått två rådjur att titta på House of Cards med mig, så hade det varit hälften så skönt. Just Lucas Torreira verkar göra de flesta bra. Helt plötsligt funkar Xhaka. Man gnäller inte på försvaret och anfallarna gör mål. Var det 120cm hög uruguayan som var nyckeln till frihet?
Men veckan avslutades i moll, då vi fick redan på att Rob Holding tyvärr skadat knäet så illa att han är borta resten av säsongen och helt plötsligt står vi och väntar på att Koscielny skall bli frisk igen. Mavropanos är på väg framåt också, men en orutinrad övertänd grek lär vi inte se på denna sidan jul. Det räcker med Skratis, som dock går från klarhet till klarhet. Hans matcher mot Spurs och United har varit enorma. 4-2 och 2-2. Gunners hakar på topplagen och nu väntar tysk-coachade Huddersfield.
Jag läser att Aubameyang och Iwobi är nominerade för African Player of the year. Måste kännas väldigt stort för Iwobi. Aubameyang är van naturligtvis. Han har staplat nomineringar på hög.
Gunners fans väntar på helgen. Huddersfield nästa.
