Burnley - Manchester U
1 - 1

Burnley 1 - 1 Manchester United

Alla dåliga skräckfilmer har en uppföljare. Oftast med identisk handling, fast i olika miljöer. Regisserade av VAR-domare Attwell och den egna ineffektiviteten tappade Manchester United på nytt ett järngrepp om en match. Den andra halvleken utvecklades till en obehaglig slutscen med odjuret Wout Weghorst i huvudrollen.

Sammanfattning:
Precis som mot Middlesborough rivstartade United matchen med ett fyndigt och rappt passningsspel som rev upp stora hål i hemmaförsvaret. Efter 22 minuter kunde bortalaget haft en 3–0-ledning. Men skräck-regissören, VAR-domare Stuart Attwell, lyckades på nytt fördärva för United med tveksam beslutsfattning - denna gång fördubblades VAR-skörden till två "disallows". Först vinkades Maguire av för offside då han ansågs påverka spelet med en liten knuff på Rodriguez. Vid den andra situationen blåstes Pogba av för en förseelse som sker i stort sett på varenda fast situation.
Däremellan stack United igenom med två fina anfall, varav ett resulterade när Shaw snyggt hittade Pogba med en cut back och fransmannen gjorde ingen besviken med en behärskad bredsida. En stund senare hittade Shaw fram med ännu en läcker framspelning, denna gång en misstänkt offsidestående Cavani som oavsett fick se sin nick räddas av Pope.
Sammantaget totaldominerade United den första halvleken och det kändes som ett rån att det bara stod 0–1 på stentavlorna på Turf Moor.
I den andra halvleken bytte matchen skepnad helt. Burnley kom ut som ett helt nytt lag och satte omgående press på bortalaget. Ganska omgående kom också kvitteringen efter att nye Weghorst lekande lätt vänt bort en hopplös Harry Maguire och serverat anfallskompisen Rodriguez som iskallt placerade in 1-1 vid en första stolpen.
Efter målet tappade United koncepten helt och det blev en halvlek helt i Sean Dyche smak. Ösregn, andrabollar, armbågar och leriga shorts. Kort och gott: rugby. Frånsett några halvchanser kom Rangnicks mannar aldrig riktigt nära och ett nytt fiasko för Manchester United fullbordades.

Manchester United (4-3-3): De Gea - Dalot, Varane, Maguire, Shaw - Pogba, Mctominay (Lingard 80´), Fernandes - Rashford (Elanga 85’), Cavani (Ronaldo 68´), Sancho

Burnley (4-4-2): Pope – Roberts, Tarkowski, Mee, Pieters – McNeil, Westwood, Brownhill, Cornet (Lennon 69’) – Weghorst, Rodriguez (Barnes 88’)

Statistik:
Resultat: 1-1
Målskyttar med assist: Pogba (Shaw), Rodriguez (Weghorst)
Bollinnehav(%): 36% - 64%
Avslut: 9 - 22
Avslut på mål: 3 - 5
Gula/röda kort: 2/0 - 1/0

Bäst i United: Jadon Sancho

Fem tankar om matchen:

1. Ineffektiviteten straffade United – igen. Anfallskris?
Det blev alltså en bisarr repris på fredagens debacle. Ett fullständigt överlägset United lyckades inte förvalta ett massivt spelövertag toppat med flera kvalificerade målchanser i den första halvleken. Frustrationen var uppe på maxnivå och vände flera gånger om i takt med VAR-beslut och brända jättelägen. Det blev på nytt tydligt hur bräckliga United är när de inte får dit ett 2–0-mål som stänger matchen. 43 avslut på två matcher men bara två i mål mot på pappret betydligt sämre motstånd är naturligtvis inget annat än ett haveri. Det underlättar knappast att båda niorna i laget är helt under isen för tillfället. Cavani, 34 år - 2 mål på 11 matcher (6 från start) och Ronaldo, 37 år – 8 mål på 19 matcher (16 från start). Striker-duon har alltså åstadkommit 10 mål totalt efter 23 omgångar. Lägg därtill bortfallen av Martial (1 mål) och Greenwood (5 mål) samt fram tills nu en formsvag Rashford (4 mål). Det räcker inte särskilt långt i konkurrensen i ligatoppen. Ska United ha någon som helst chans att nå topp 4 krävs det att någon kliver fram och sätter dit chanserna.

2. VAR-kaos - igen
Undertecknad brukar inte lägga energi på VAR eller domslut - det hjälper sällan att lägga skulden på rättskiparna. Men efter två farsartade matcher med Stuart Attwell vid spakarna så kan man inte låta bli att undra vart fotbollen är på väg? Visst, det går att invända med att man som supporter i motsatt situation hade tyckt att besluten var ”glasklara”. Men efter den ”ofrivilliga” handsen senast mot Boro och gårdagens innebandy-tolkningar på situationer som förekommer i var och varannan match så börjar man tappa hoppet om att någonsin kunna jubla över ett mål utan att känna ångest eller att känna sig säker att ett regelbrott som handboll renderar i ett bortdömt mål. Som det känns nu är det en utopi.

3. ”Av-binda” Maguire – NU!
Miljardkaptenen Harry Maguire har kommit att bli en av världens mest utskällda spelare i historien. Inledningsvis i Unitedkarriären var kritiken mest riktad mot klubben för att de betalat ett gigantiskt överpris för en förhållandevis alldaglig Premier League-mittback. I stället kastades mittbackskollegan Victor Lindelöf under bussen av pressen i sann favorisera-engelsmän-anda. Under fjolårssäsongen började kritiken komma smygande från alla håll trots att engelsmannen spelade upp sig rejält och på det hela taget gjorde en stark säsong i både klubb- och landslag. Under årets säsong har det mesta gått snett och numer är det direkt kontroversiellt att berömma Maguire egentligen oavsett vad han gör. Lägger man till skadeproblemen så var det ingen direkt sensation att kaptenen fick vila någon enstaka match. Men frågan är om han hade fått spela om alla hade varit friska?
Att vara kapten i en klubb som Manchester United ställer skyhöga krav på att leverera på en hög nivå över lång tid. Det råder inget tvivel om att Maguire har styrkor, framför allt när han får fokusera på att kliva uppåt i banan och använda huvudspelet. Men det håller liksom inte att bara vara bra ibland, när matchbilden passar egenskaperna. Alldeles för ofta avslöjas kaptenens svagheter brutalt när han som igår går bort sig likt en överviktig division sex-back.
I situationen som United befinner sig i nu krävs en tydlig och stark ledare som kan föra sitt lag genom detta stålbad. Uppenbarligen fungerar varken mittbacken eller ledaren Harry Maguire. Det är dags att omedelbart ”av-binda” engelsmannen och ge Bruno Fernandes ansvaret.

4. Bruno Fernandes djupt ner i källaren
Kanske orent att lansera portugisen som ny kapten för att i nästa stycke kritisera honom. Men som jag var inne på inför matchen är det tydligt att Bruno är inne i en djup formsvacka. Under året har vi fått bevittna en stegrande frustration hos en spelare som ett tag utmanade Kevin De Bruyne om vem som var hela ligans bästa spelare. Kanske har motståndarlagen lärt sig hur de ska skära av Uniteds viktigaste offensiva spelare. Kanske spelade Bruno på en fantasinivå under sina första 18 månader i Unitedtröjan? En nivå som han aldrig någonsin uppnår igen. Vem vet. Men igår blev det nästan övertydligt att portugisen, i sitt famlande efter formen, medvetet försökte lägga band på sig för att inte lägga energi på domslut och felpass från lagkamraterna. Resultatet blev inte direkt bättre. Men var så säkra, Bruno kommer igen med eller utan bindeln på armen.

5. Jadon Sancho har växlat upp
Efter att ovan ha skrivit av mig alla frustration från gårdagen är det på sin plats att leta ljusglimtar. En tydlig sådan är utväxlingen Jadon Sancho har haft på sin formkurva de senaste matcherna. En helt annan fart och flyt har kunnat skönjas hos den unge engelsmannen. Huruvida spekulationerna om hans tuffa inledning haft bäring på prislappen, anpassningen till ligan eller påstådda privata utmaningar låter vi vara osagt. Men det var i alla fall väldigt kul att se Jadon spela fotboll igår när han stundtals hade lekstuga på sin kant. Vi minns alla när James Tarkowski var uppe hos korvgubben för fylla på med lite extra rostad lök. Det väljer jag att ta med mig.

GGMU