Det blir inte alltid som man tänkt sig

I samband med några dagars jobb i Wolverhampton hade jag tänkt ta mig till en Portsmouth-match. Men det som blev en mycket lyckad jobbresa blev ett antiklimax fotbollsturistmässigt.

Jag är doktorand med webbometri och datavisualisering som mitt fokus och huvudmålet för resan var två dagars doktorandforum lett av den i mitt tycke främste webbometrikern i världen just nu. Detta skulle ske i Wolverhampton och därefter skulle jag ta mig till London för att enkelt kunna ta mig till en Portsmouth-match. Jag var hela tiden inställd på att se Portsmouth-Derby. Jag ville så gärna se en match på Fratton Park igen och dessutom visa staden och arenan för min sambo, men när det var dags att boka biljetter till den matchen såg jag att den minsann spelades helgen efter. Hur kan man göra en sådan miss? Jag var säker på att jag hade dubbelkollat och dubbelkollat igen. Någon har det lite för stressigt på jobbet.

Två veckor och två dagar innan avresan till England hade jag beställt biljetterna. De skickades redan samma dag fick jag veta efter kontakt med biljettkontoret i Portsmouth. Jag hade inte kunnat vara snabbare, jag hängde i princip på låset när webbdörrarna öppnades. Därefter kom den långa väntan.

Jag hade kollat upp tågpriser och resetider mellan London och Doncaster. Under £40 kändes väldigt överkomligt för en tur och retur för två personer, men matchbiljetterna kom aldrig.

När avresedatumet närmade sig kontaktade jag biljettkontoret och frågade ifall det gick att fixa biljetterna på annat sätt, men de svarade att de hade postats samma dag som jag hade beställt dem och att de skulle dyka upp vilken dag som helst. I bekräftelsen som jag fick stod det också att det var möjligt att åka till arenan och hämta upp dem där innan avspark.

Man kan alltid snacka fotboll med folk. Den främste webbometrikern i världen frågade mig om jag brukade åka till England i jobbsyfte eller semestersyfte och jag svarade att det nog snarare var i fotbollssyfte. Min fråga tillbaka var "do you like football?" och hans svar var att ja, det gjorde han ju. Hans son hade säsongsbiljett på Molineux, men själv stöttade han sitt lokala lag, Northampton. Jag berättade om när jag för 20 år sedan bilade med familjen genom England och bland annat passerade dessa områden. Jag kom särskilt ihåg en by som hette Stamford och detta visade sig vara hans uppväxtby.

För 20 år sedan spelade Sverige, England och Frankrike i samma grupp i EM. Det gick bra för Sverige, men inte för de två andra. Därmed ser jag framför mig ett bra EM för Sverige i år också efter detta sammanträffande. Och inte nog med det. I samma grupp som England och Frankrike spelade ju en värdnation (Sverige), precis som i år i form av Ukraina. Det lag som inte var England, Frankrike eller värdnation vann EM. Visserligen mycket tack vare att målvakten fortfarande fick plocka upp bakåtpassningar (det är i varje fall så jag minns det, Danmark kanske även spelade bra fotboll men om de gjorde det har jag glömt det), men Sverige kan säkert vinna i år ändå. Det finns helt enkelt för mycket sammanträffanden.

Efter jobbinsatsen i Wolverhampton (staden där första trafikljuset uppfördes, detta är viktigt) tog vi oss till London. Två biljetter kostade £92 och där började vi ana oråd. Skulle även Doncaster-biljetterna gå på samma summa? Det var liknande sträcka att resa, men kanske fanns det billigare resor att hitta. Sist jag åkte tåg liknande sträckor i England var priserna inte i närheten av £92.

Tidigt på lördagsmorgonen kopplade jag upp mig och kollade nationalrail.co.uk. Det var inga £40 det handlade om nu, den billigaste resan gick på £150. Jag kände mig orutinerad och världsovan trots att jag ändå rest en del i mitt 31-åriga liv. Inte en chans att vi skulle betala så mycket för att kanske kunna plocka upp biljetter på Keepmoat. Tänk om de bara hade kunnat skickat biljetterna som PDF via e-post...

Jag ville ändå väldigt gärna se en live-match när vi ändå var i London och visste att Brentford skulle spela på sin legendariska en pub i varje hörn-arena. När jag och Mange var i Portsmouth för tre år sedan passade vi på att se Bournemouth-Brentford och på hemresan snackade vi med några Brentford-fans som hade hopplöst svårt att skilja på Island och Sverige. Dessutom hade vi dagarna innan på Newcome Arms lyckats lura en engelsk Portsmouth-supporter att vi hette Sonny och Ericsson, vilket han tyckte var roligt medans vi agerade oförstående.

Och kopplingen här är förstås takreklamen på Griffin Park, men det förstod ni ju alla.

Tågtider kollades upp och resan till Brentford planerades in. Först lite shopping och lite spatsering kring Oxford Circus, därefter tunnelbanan till Vauxhall och tåget till Brentford. Men någonstans där tappade vi kollen på klockan och fastnade på en långsam och inte alls imponerande Bella Italia. När vi väl hade betalat hade sista tåget gått och vi var långt från Vauxhall.

Frågan är också om vi hade orkat med en fotbollsmatch. Själv var jag helt slut efter en intensiv jobbvecka och hälsenan som gick av två gånger förra året värkte. Vi tog oss tillbaka till hotellet där jag snabbt noterade ett 2-0-underläge och yttrade någon bitter kommentar om att det nog ändå var skönt att missa eländet.

Knappt två timmar senare hade 2-0 blivit 3-4 och när läget var som mörkast, när Bristol City hade 0-2 i Birmingham, hade Blue Army ett relegation party. Ju sämre läget var, desto roligare hade man på läktarna. Stämningen var såpass god att Doncasters ordförande skrev ett brev till admin-Trevor för att framföra sitt beröm till de gästande supportrarna. Kanske blir det ett ännu bättre relegation party på Fratton Park imorgon?

Visst är det lite surt att ha missat detta. En inte så välspelad match, och en match med mycket givmilda domare från vår synvinkel (famimig på tiden), men en dramatisk seger och mycket glädje. Denna antireserapport, om man kan använda prefixet anti här, handlar inte så mycket om bitterhet som om vad man bör tänka på när man ska försöka få till en live-match samtidigt som man ändå är på besök i England. Om det är en lång resa, se till att få biljetterna elektroniskt och boka eventuell tågresa tidigt. Och om det är en match i London, undvik ett besök på en fullbesatt restaurang med mindre än timmen tills det är dags att åka (håll koll på klockan!).

Men trots alla missade live-matcher var jag fotbollsmässigt nöjd när vi landade på Kastrup. Sedan blev jag lite smått tjurig. Vi fick sitta i två timmar i ett stillastående tåg på grund av ett signalfel. Inom loppet av några dagar hann vi besöka staden där första trafikljuset uppfördes och sitta fast i två timmar i en stad där man försökte använda det.

Det kändes lite som att titta på en fyrbackslinje som turades om att slå bakåtpassningar till en målvakt som hela tiden plockade upp dem. Det som räddade situationen var att kommentatorn, eller rättare sagt den medlem i tågpersonalen som rapporterade det som (inte) hände, på något sätt lyckades hålla humöret uppe hos oss och många andra tågresenärer, tack vare sitt sätt att hantera situationen.

Wolverhampton 1 - 0 Köpenhamn. Efterklokhet utmärkte sig med sin irriterande dryghet och ett par (för tillfället okända eftersom biljetterna inte kommit fram) institutioner som har med post att göra utmärkte sig negativt.

David Gunnarsson2012-04-16 22:02:39
Author

Fler artiklar om Portsmouth