Europafiasko

På Stade Louis II behövde gästande Tottenham gå för tre poäng för att kunna hålla drömmen om slutspel i Champions League vid liv. Slutsiffrorna skrevs till 2-1 (0-0) till hemmastarka Monaco och det kunde ha blivit betydligt fler mål om inte målvakten Hugo Lloris storspelat för gästerna.

Detta var en match Spurs behövde vinna, en match där man behövde få igång målskyttet, och en match där man skulle visa sig intresserade av Champions League-äventyret. Istället återkom samma ängslan, samma sidledsrullande som tidigare, stillastående spelare och en målvakt som deltog i fler speluppbyggnader än någon annan spelare på planen i Spurströja. Matchen skulle komma att summera Mauricio Pochettinos första Champions League-kampanj - fiasko.


Konsten att inte göra mål
Matchen var inte många minuter gammal när Dele Alli läckert frispelade Heung-Min Son, men som med mycket av Tottenhams anfallsspel den senaste månaden (möjligtvis längre än så), resulterade det i varken mål eller avslut. Son dribblande förbi en liggande Subasic i hemmamålet, men hamnade till sist utanför straffområdet.

I den tionde matchminuten orsakade Eric Dier en straffspark. Gästernas bäste spelare för dagen, kanske den ende, räddade straffen och nog var det många supportrar som hoppades på att Spurs- spelarna skulle knyta näven och börja visa karaktär. Men något sådant skedde inte. Inte ens de återstående 80 minuterna skulle uppvisa denna förväntade inställning.

Sedan Manchester City-matchen i ligan, tidigt i oktober, har Tottenham haft oerhört svårt för att göra mål. Anfallsspelet är så förutsägbart och så långsamt (som att handla i en matbutik en vardag vid lunchtid). Alla anfallsförsök synas och avväpnas innan de ens tagit fart. Detta kan inte enbart bero på att enskilda spelare saknas, eller formstarka sådana. Det kollektiva anfallsspelet håller för låg klass, i synnerhet i Champions League.


Monaco visade klass, Spurs gjorde det inte
I andra halvleken fick Monaco visa upp sin bollskicklighet och finurliga anfallsspel. Lloris räddade gång på gång, och när ytterbackarna tappade markering och innerbacksduon - nykomponerad för dagen - blev bolltittande och missbedömde det ena inlägget efter det andra, var det bara Lloris som stod i vägen. Det hindrade inte hemmalaget från att redan tre minuter in i andra halvleken ta ledningen när flera spelare fick stå omarkerade och ostörda inne i Spurs målgård, 1-0, bakom en chanslös Lloris.

Spurs tilldelades en något billig straffspark, kanske som kompensation för något domarna missat strax före halvtidsvilan. Harry Kane förvaltade den och Spurs hade oförtjänt utjämnat, 1-1. Men glädjen skulle bli kortlivad, så även koncentrationen hos spelarna. Det kan omöjligt ha tagit mer än 15-20 sekunder för Monaco att återta ledningen direkt efter avspark och återigen genom slarvigt försvarsspel, inte värdigt Champions League, 2-1.

Lloris fortsatte att storspela medan Harry Winks (blott sin andra start för säsongen om inte ligacupen inberäknas) försökte styra anfallsspelet, men något sådant är bara möjligt om medspelarna är rörliga, spelbara och hungriga på att attackera. Och den kanske ende som stod emot ute på planen när Monaco hade bollen var Victor Wanyama, men ack så ensam.


Pochettino övergav sig själv
Under lång tid i ligaspelet (betydligt tydligare förra säsongen) har Pochettinos mannar spelat aggressivt försvarsspel med tillhörande hög press. Det har resulterat i få målchanser för motståndarna samtidigt som laget kunnat erövra bollen högt upp i planen när de flesta spelarna redan innehaft en offensiv position.

Inför årets kampanj i Champions League har Pochettino helt eller delvis övergett detta. Laget har haft betydligt lägre utgångspunkt, presspelet har inte längre varit kollektivt, vilket inte minst märktes i kvällens match mot Monaco där spelarna enskilt försökte avstyra en attack utan understöd. Många gånger renderade detta i onödiga frisparkar.

Det ska nämnas att Pochettino debuterar denna säsong som manager i Champions League, men hans kampanj i Europa har denna säsong varit ett enda långt utdraget fiasko. Varför göra avkall på sin filosofi? Vad är det med detta spel i fotbollens finrum som gör att en tränare tillåter sina mannar att frångå det som de skämt bort sina supportrar med - att springa och jaga motståndarna som kollektiv i vetskap om att sådant skitjobb oftast resulterar i något gott. Hör inte sådant skitjobb hemma i fotbollens finrum?


Mål: 1-0 Sidibe (48), 1-1 Kane (52), 2-1 Lemar (53)

Bäst i Spurs:
+++ Lloris
++ Wanyama
+ Winks

Spurs lag:
Lloris Trippier Dier Wimmer Rose
Wanyama Dembele (Eriksen)
Son (Jansen) Winks (Sissoko) Dele
Kane

5 kommentarer