Gästkrönika: ...eller ska vi spela om det?
Ingen har glömt 2005. Alla har glömt Leeds. Mattis Karlsson uppmanar till en mer nykter syn på verkligheten där man som supporter inte fångas upp i hetsen kring transfers och silly season eller jakten på Champions League till varje pris.
Äntligen är den nya säsongen här. Förra årets rutinmässiga ”nästa år” ekar forfarande i huvudet. Men nu står vi med en omgång avverkad och ytterligare 37 framför oss. Men är vi redo? Håller truppen? Borde vi inte ha handlat mer? Vi jämför oss med konkurrenterna, vi räknar pund och klurar på övergångssummor. Vem ska vinna fönstret? Den frågan växer för varje år. Jag kan inte tänka mig att den har varit större än vad den är nu. Vem vinner fönstret? Och jag kan inte låta bli att undra, hur vinner man ett fönster? Jo men man värvar bäst, och den som värvar bäst vinner mest. Simple math, eller hur? Jag tycker vi räknar lite.
Tottenhams Gareth Bale har under en lång tid ryktats till Real Madrid, enligt vissa medier kan en övergång bli officiell när som helst. En övergång som skulle göra honom till en galactico. Summorna som det har talats om är som bekant enorma. Slarvigt avrundat kan vi tala om en miljard kronor. Jackpott för Spurs, värre för konkurrenterna. Lite perspektiv kan vara på sin plats: För en miljard kan man nästan bygga en tunnel genom Hallandsåsen. (om man slarvar lite med bygget vill säga, men det gör man ju). För en miljard kan man avlöna en genomsnittlig svensk vaktmästare i över fyra tusen år. Jag vill inte ens tänka på hur länge man kan avlöna en spansk dito. Eller så kan man, som Tottenham verkar ge sig i kast med: köpa nästan alla andra fotbollsspelare. Inte alla kanske, men rätt många ser det allt ut att bli. Poängen här är inte att kritisera Tottenham. Spurs är en otroligt välskött fotbollsklubb som många andra Premier Leagueklubbar borde snegla på om de vill vara framgångsrika på transfermarknaden. Poängen är att kritisera sporten, och hur vi talar om den.
Ryktena om fotbollens död är vida överdrivna, men de är inte poänglösa. Transferrekorden samlas på hög trots ovissa tider. På engelska Wikipedia finns en lista över de dyraste övergångarna i Europa genom tiderna. Listan rymmer femtiotre namn. Femtioen av dessa namn bytte klubb under 2000-talet. De andra två (Christian Vieri och Nicolas Anelka) flyttade 1999. Av femtiotre transfers på topplistan så har över tjugo genomförts sedan 2011. Med andra ord har det hänt en hel del bara på drygt två år.
År 2000 var Luis Figo världens dyraste spelare genom alla tider. Den här sommaren har Edison Cavani, Radmel Falcao, Neymar och James Rodriguez bytt klubb. Alla kostade var och en ungefär detsamma eller mer än Reals tidigare galactico. Vårt kära Liverpool finns representerat på den galna listan både som köpare och som säljare: Carroll in, Alonso ut, samt Torres (både in och ut) är transfers av rekorddignitet. Luis Suarez i sammanhanget blygsamma övergång tar sig inte ens in på listan trots att han enligt transfermarkt är vår tredje dyraste spelare genom alla tider. För övrigt var Stan Collymore länge Liverpools dyraste spelare genom tiderna, han kostade mindre än Borini. Och Ryan Babel. Och El hadji Diouf.
I år har Monaco gått loss. Innan dess PSG, Malaga, City, Chelsea. Fotbollens egna lilla värld. Shejker, oligarker, och Champions Leaguesatsningar. Framåt gubbar, plånboken först! Och vi, vi supportrar går på det. Vi uppdaterar Silly Season-sidor, youtubar och räknar lönekuvert. - Hmm, Downing borta, det borde räcka till... Vi skriker efter Willian, eller Lamela. - Vad som helst, bara köp! Vi är en omgång in i årets seriespel men slaget är redan förlorat. Trots att skräckexemplet Andy Carroll toppar vår ”most exepensive”-lista ropar man att några miljoner till på Willian är det minsta man kan kräva. - Snälla! Vi ska ju till CL! Fönstret i sig blir till sporten. Vi pratar inte om matchen, inte om kantspelet eller huruvida backlinjen såg rak ut. Fast vi måste ju värva tänker du. Vi ska till CL!
Ingen har glömt 2005. Alla har glömt Leeds. Vi känner oss förrådda, ingen marquee, ingen Mr X. Året är förlorat. 37 omgångar kvar och redan förlorat. Från Emirates hörs det spridda rop på avgångar: ”köp eller kliv av” ekar det sommar efter sommar från vår grannes forum. Lugnast i båten sitter förstås Chelseas och Citys supportrar. De har redan vunnit ligan. Spurs är i Champions League. Stackars Hull har redan åkt ur. Palace också. Kanske Stoke? De borde ha köpt. Simple math....
...eller ska vi spela om det?
Mattis Karlsson
Naiv romantiker, utopist och fotbollssupporter.
