Inför: Hearts - Liverpool FC
Hearts började med en dans, men går numera mest på knäna skuldtyngda och ordentligt toppstyrda av en rysk oljemiljardär som lovade runt och höll tunt samt byter manager minst en gång per säsong. Möt också klubben som har målrekordet i den skotska högstadivisionen och i samband med första världskriget valde en väldigt speciell väg för att möta klagomålen på att unga män spelade fotboll samtidigt som deras kamrater dog vid fronten.
HEART OF MIDLOTHIAN FC
Det finns två fotbollsklubbar i Skottlands huvudstad Edinburgh och Hearts är den ena, Hibernian den andra. Klubbens fullständiga namn är det Tolkien- och ”nu slåss vi med bredsvärd nära stupet”-klingande Heart of Midlothian FC. Ta bort ”FC” och du får titeln på en roman av Walter Scott från 1818, 56 år innan Hearts bildades ur en dansförening med samma namn. Scott så väl som dansföreningen tog namnet från ett fängelse.
Dansarna började spela fotboll med lokala regler på ängar i närheten tills de i december 1873 fick se en match mellan Queens Park och Clydesdale där ”de riktiga” fotbollsreglerna tillämpades. 1874 beslutade de sig för att anamma dessa regler och senare samma år grundades Hearts.
Eftersom matcherna i England hade professionell status drog det många spelare och Hearts blev dessutom avstängda 2 år efter att ha ställt upp med två professionella spelare i en 11-1-seger över Dunfermline i cupen säsongen 1884-85. Efter att ha bytt ut personal i klubbstyrelsen släpptes de dock tillbaka.
Det gick bra för Hearts i början med ligatitlar 1895 och 1896 samt 4 inhemska cuptitlar 1891-1906.
Fotboll eller krig – varför välja?
Hearts kunde luta sig mot åtta raka segrar i ligan när första världskriget drog igång och många vände sig mot det omoraliska i att man fortsatte att spela fotboll medan unga män dog vid fronten. Hearts löste detta på ett mycket kreativt sätt genom att spelarna tog värvning i ett lokalt förband och fick sällskap av 500 supportrar samt 150 Hibernianfans och professionella spelare från ett par andra lokala klubbar. Laget spelade 20 matcher utan förlust oktober till februari, men till slut tog den parallella militärträningen med bland annat midnattsmarscher på 10 timmar före matchdag ut sin rätt och på slutrakan kunde Celtic ta sig förbi och vinna ligan med 4 poäng. Men ett behjärtansvärt initiativ var det oavsett.
Gulderan
Nästa framgångsperiod skulle dröja fyra decennier till Tommy Walker-arean 1954-1963. Då vann Hearts ligan 1958 och 1960 samt den skotska cupen 1956 och Ligacupen 1954, 1958, 1959 och 1962. Hearts prestation säsongen 1957-58 med 62 poäng (91 poäng med 3 poäng för seger) och 132-29 i målskillnad står sig fortfarande som rekord i den skotska högsta divisionen vad gäller antalet gjorda mål samt målskillnad. Säsongen 1964-65 förlorade de i sista ligamatchen mot Kilmarnock med 0-2 något som innebar att Kilmarnock tog hem titeln på bättre målgenomsnitt. Inte konstigt att Hearts var en av de drivande klubbarna för att få igenom ett byte till målskillnad som separerande faktor för lag på samma poäng. 21 år senare skulle de själva hamna i en situation där målsnitt hade givit dem titeln, men nu var målskillnad sedan länge infört och det blev i stället ytterligare en andraplats.
Fall och uppgång
Från mitten av 60-talet förföll Hearts framgångar och 1975 minskades den skotska högstadivisionen från 18 till 10 lag, något som drabbade Hearts säsongen 1976-77 när de blev nedflyttade för första gången någonsin. De var tillbaka året efter, men kom att jojoa upp och ner mellan ettan och tvåan under de följande åren. En föråldrad struktur i klubben avskräckte investerare, men när styrelsen slutligen avgick efter ett misslyckande att gå upp i högstadivisionen började vägen tillbaka.
Hearts var 7 minuter från att vinna ligan 1986, men sena mål av motståndarna och Celtic i en annan match ledde som jag redan nämnt till att de förlorade titeln på målskillnad. 1988 och 1992 slutade de också på plats två i tabellen.
90-talet såg klubben testa en rad managers, men man höll i en svit på 22 matcher utan förlust mot lokalrivalen Hibernian. Efter lång väntan kom en ny cuptitel när Hearts besegrade Rangers med 2-1 1998.
Som alla vet har skotsk fotboll på senare tid varit ett tvåhästarsrace mellan Celtic och Rangers, där Hearts med flera har fått kämpa om att bli trea, något som de lyckades med 2003 och 2004.
Till följd av klubbens ökade skulder tog vdn Chris Robinson beslut att sälja hemmaarenan Tynecastle, som han inte ansåg var ändamålsenlig, vilket föga oväntat inte möttes av bifall från supportrar som i stället startade kampanjen Save Our Hearts. En preliminär affär slöts med egendomsutvecklarföretaget Cala för 20 miljoner pund.
Rysk roulette och diktatoriskt styre
Mitt i den ekonomiska krisen klubben befann sig i 2004, PWC bedömde dem som konkursmässiga, klev den rysklitauiske miljardären Vladimir Romano in i händelserna och köpte 19,6 % av klubben från Robinson. Efter att ha givit ekonomiska löften som bland annat innefattade att behålla och restaurera Tynecastle för £51M och öka kapaciteten från 17 420 till 23 000 kunde han öka sin andel till 29,9 % och så småningom upp till 82 %.
Men allt var inte olja och grön tajga. I samband med övertagandet lovade Romanov att få bukt med klubbens skulder – var har jag hört det här förut… – men i stället flyttades skulderna bara över från skotska banker och mediebolag till finansinstitut som kontrollerades av Romanov.
I juli 2007 drogs klubben med skulder på £36M och förklarade i ett uttalande att de skulle genomgå en företagsrekonstruktion för att minska den med £12M och de tvingades till ytterligare en åtgärd hösten 2010. Efter Romanovs övertagande har klubben vid flera tillfällen misslyckats med att kunna betala ut lön till spelarna och hotats med att hamna under tvångsförvaltning två gånger. 2010 kunde Hearts uppvisa en vinst för första gången sedan 1999 även om de fortfarande drogs med stora skulder.
Säsongen 2005-06 inledde Hearts med att vinna åtta raka ligamatcher, ett klubbrekord från förstavärldskrigssäsongen ni läste om här ovan, och Romanov tog då det oväntade beslutet att sparka managern George Burley som inte haft posten längre än från slutet av den föregående säsongen. Klubbens klarade ändå av att sluta tvåa, men efter att Burley sparkades förväntade sig fansen en manager i Europas toppskick och det spekulerades om Kevin Keegan, Bobby Robson, Claudio Ranieri och Ottmar Hitzfeld. Vd Phil Anderton som fört samtal med dessa fyra herrar sparkades av Romanov och i protest avgick Foulkes som hjälpt till att ta dit Romanov. Som ersättare tog Romanov in sin son Roman. Fansen var inte längre lika nöjda.
Managerruljans är Romanovs motto och hela 9 personer har lett laget på bara 7 år! I augusti 2011 tvingads Jim Jefferies packa väskan och ersattes då av Paulo Sérgio, närmast från Sporting Clube de Portugal. Romanov har sagt att hans slutgiltiga mål för klubben är att vinna Champions League. Säsongen 2005-06 deltog Hearts för första gången i Champions League, men tog sig inte längre än till den andra kvalrundan. Förra året rök de ut mot Tottenham med 0-5 i samma skede av Europa League som nu.
De ekonomiska problemen dök upp till ytan i november förra året och spelarna fick novemberlönen bara 1 dag innan de borde få den för december. Klubben lades samtidigt ut till försäljning och periferispelarna fick höra att de vara fria att lämna klubben. Skotska Premier League uppmanade Hearts att spelarna måte få alla utestående löner samt den för januari 2012 i tid och genom försäljningen av Eggert Jónsson till Wolves under januarifönstret fixade klubben det.
Hearts kunde för första gången på 7 år lyfta cuppokalen efter 5-1 mot Hibernian i finalen i våras, men Sérgio var inte intresserad av en kontraktsförlängning utan i stället tog John McGlynn över.
Nuläget
Hearts vann tre av fyra matcher på försäsongen och inledde ligaspelet med en 2-0-seger mot St Johnstone innan det blev 1-1 i derbyt mot Hibernian. I helgen nådde Hearts bara 2-2 trots ledning med 2-0 och en man mer. Inverness reducerade på straff en kvart in på andra och satte 2-2 i den 93:e matchminuten.
Målvakten Mark Ridgers är långtidsskadad och lagkapten Marius Zaliukas är ett frågetecken inför matchen mot Liverpool. Den långe mittbacken åkte på en lårkaka i matchen mot Inverness och går en kamp mot klockan för att bli spelklar i tid.
LIVERPOOL FC
En hel del saker styr Brendan Rodgers formation av startelvan mot Hearts på torsdagskvällen. José Enrique (knä) och Joe Cole (hamstring) är skadade medan Luis Suarez, Steven Gerrard, Martin Skrtel och Glen Johnson vilas. I tillägg får Oussama Assaidi inte spela eftersom han representerade Heerenveen mot Rapid Bukarest i den tredje kvalomgången.
Daniel Agger är avstängd mot Manchester City på söndag, något som gör att vi kan räkna in hans medverkan mot Hearts. Men med både Skrtel och Johnson borta kan det bli aktuellt med en ytterbacksposition för Agger om Rodgers inte tänker matcha Jack Robinson som vänsterback, något som Rodgers öppnade för under presskonferensen i Skottland i dag.
På mittfältet kan det bli tal om flera förändringar med Charlie Adam, Jay Spearing och Jordan Henderson som säkert är spelsugna efter bänkplatser, men det är trots allt en viktig match för att säkra vidare spel i Europa och jag är inte säker på att Rodgers mixtrar runt alltför mycket. Jag tänker mig att han vilar Lucas och låter Jay Spearing starta, men behåller Joe Allen för passningsspelets skull och väljer Jonjo Shelvey i den mer offensivt framskjutna länkrollen.
Andy Carroll bör starta i Suarez frånvaro och utan Cole och Assaidi samt med Dirk Kuyt och Maxi Rodriguez sålda är alternativen som ytterforwards begränsade. Ska vi gissa att Fabio Borini behåller sin plats, men växlar position något mer mot kanten och att Raheem Sterling startar i stället för Stewart Downing?
Reina
Kelly Carragher Agger Robinson
Spearing Shelvey Allen
Borini Carroll Sterling
Källa: wikipedia.org
