Inför: Liverpool FC - Fulham FC
Två lag som åkte på en rättvis smocka förra helgen jagar vinnarspåret igen. Fulham har bedrövlig bortastatistik som talar emot dem eller vad sägs om att de bara har vunnit en av fyrtiofyra matcher på Merseyside eller att de är Premier Leagues näst sämsta bortalag genom tiderna. Men vaknar en spelare som Dimitar Berbatov på rätt sida får Simon Mignolet & Co se upp.
FULHAM FC
Säsongen 2012-13 i sammanfattning
5-0 mot Norwich i premiären skickade upp Fulham i serieledning, men det var långtifrån de regioner av tabellen där de skulle tillbringa resten av säsongen. Två förluster senare var de nere på åttonde plats, men endast en förlust på de kommande åtta matcherna gjorde att de klamrade sig kvar på den övre halvan. En rad kryss räddade prestationeran, men det går inte att undgå det faktum att laget mellan omgång 9 och 20 bara vann en match. Fulham låg när nyåret passerades på en fjortondeplats.
2013 inleddes blandat med två vinster, två oavgjorda och två förluster på de första sex matcherna innan mungiporna vände uppåt på Craven Cottage efter att laget tagit 10 av 12 poäng i februari-mars. Med åtta omgångar kvar låg laget på en tiondeplats och även om Europaplatserna såg ut att ligga utom räckhåll fanns det goda möjligheter att återta den där åttondeplatsen.
Tyvärr för Fulham stannade inte smällarna vid påsk utan laget radade upp förluster under april och maj och tog bara 1 poäng på sju matcher under vilka de endast gjorde 4 mål. Laget stod på 40 poäng med en match kvar av säsongen, men behövde i alla fall inte bekymra sig över nedflyttning trots fem raka nederlag i ligan eftersom Wigan i sin hängmatch misslyckades med att vinna och därmed gick Fulham in till finalmatchen utan press. Kanske hjälpte det för Fulham vann överraskande sin blott fjärde bortamatch för säsongen och det med hela 3-0 mot Swansea som bara hade förlorat tre hemmamatcher på hela säsongen, något som lyfte Fulham tre platser i tabellen till position tolv.
Sommarövergångar
IN
Sascha Riether, högerback, FC Köln, £1,3M
Fernando Amorebieta, mittback, Athletic Bilbao, fri transfer
Derek Boateng, defensiv mittfältare, Dnipro Dnnipopetrovsk, fri transfer
Maarten Stekelenburg, målvakt, Roma, £4M
Ange-Freddy Plumain, mittfältare, Lens, fri transfer
Scott Parker, defensiv mittfältare, Tottenham, £3,5M
Lån IN
Adel Taarabt, offensiv mittfältare, QPR, säsongslån
Darren Bent, anfallare, Aston Villa, säsongslån
Det är uppenbart att Martin Jol har velat stärka den defensiva aspekten av spelet med sina värvningar då samtliga hör hemma i de bakre leden eller som balansspelare alternativt defensiva mittfältare. Den offensiva kryddningen kommer i stället i form av inlånade spelare.
Adel Taarabt stänkte in 19 mål vid sidan av 23 assist för QPR i Championship 2010-11, en säsong han blev belönad som Championship Player of the Year, men har vare sig före eller efter varit i närheten av de siffrorna. Livet i Premier League blev tuffare med förlorad lagkaptensbindel, utbytt i halvtid vid ett par tillfällen, småbråk med manager Neil Warnock som meddelade att han ”gladeligen accepterade bud på Taarabt” och en skada på landslagssamling som höll honom borta ur laget ännu längre. 7 mål på 54 matcher under två säsonger för QPR i Premier League blev det innan han lånades ut till Fulham i somras.
Darren Bent hade sin stora säsong 2009-10 då han gjorde 24 mål på 38 matcher, men därefter har han inte brutit 10-strecket och nått upp i högst 22 matcher säsongen 2011-12.
UT
Simon Davies, mittfältare, kontrakt avslutat
Chris Baird, försvarare, kontrakt avslutat
Mahamadou Diarra, defensiv mittfältare, kontrakt avslutat
Mladen Petric, forward, West Ham, fri transfer
Mark Schwarzer, målvakt, Chelsea, fri transfer
Csaba Somogyi, målvakt, kontrakt avslutat
Tom Donegan, mittfältare, Sydney, fri transfer
Corey Gameiro, forward, kontrakt avslutat
James Musa, forward, kontrakt avslutat
Richard Peniket, forward, Tamworth, fri transfer
Alex Smith, försvarare, Swindon Town, fri transfer
Karim Frei, yttermittfältare, Besiktas, fri transfer
Inte en spänn, annat än genom besparingar på lönepostsidan, fick Fulham som synes in under sommaren.
Ägarbyte
Den största förändringen i klubben i somras hittar vi inte bland spelaraffärerna utan på ägarsidan där Mohamed Al-Fayed efter 16 år sålde Fulham FC vidare till den 61-årige amerikanske affärsmannen Shahid Khan för en icke offentliggjord summa som tros ligga mellan 150 och 200 miljoner pund. Likt John W Henry har Khan många strängar på sin lyra och äger vid sidan av Fulham också NFL-laget Jacksonville Jaguars samt firman Flex-N-Gate som är ett tillverkningsföretag inom fordonsindustrin.
Säsongen 2013-14
Fulhams säsong sparkade igång med 1-0 borta mot Sunderland, men därefter gick det sämre med bara 1 poäng och 3-9 i målskillnad på fyra matcher. Den negativa trenden bröts med segrar hemma mot Stoke och borta mot Crystal Palace på var sin sida om landslagsuppehållet, men det stannade vid två raka och därefter har det blivit 0-2 borta mot Southampton och 1-3 hemma mot Manchester United.
10 poäng efter tio matcher är nog inget Marin Jol är överdrivet nöjd med, men Fulham har haft svåra bortamatcher mot Newcastle, Chelsea och Southampton samt har ställts mot Arsenal och United hemma. Dessa matcher mot lag på den övre halvan har resulterat i exakt 0 poäng medan de övriga fem har genererat 2 poäng i snitt. Låt gå att Fulham kanske inte förväntas ta så många poäng i den förstnämnda kvintetten matcher, men samtidigt kommer 2 poäng/match mot lag på den undre halvan bara ge sammanlagt 38-40 poäng och riskera nedflyttningsfrossa den här säsongen också. Dessutom är resultat som 1-1 hemma mot WBA och 1-2 hemma mot Cardiff inte tillräckligt bra och där går det inte att skylla på motståndet.
Nej, sammantaget får inte Fulhams säsongsinledning godkänt och med Liverpool, Tottenham, Everton och Manchester City på gång de kommande sju matcherna måste de börja knipa ”oväntade” poäng men även öka utdelningen på hemmaplan mot lagen i botten av tabellen.
Fulhams rutin jämfört med ”yngre” lag och det faktum att det helt enkelt kommer att finnas lag som är för dåliga för att hålla sig kvar gör att jag är rätt säker på att Londonlaget återfinns i Premier League även nästa höst, men ska det bli mer än bara att hänga kvar krävs det att en så viktig kreatör som Dimitar Berbatov växlar upp från ettan och att laget lämnar nedflyttningsstrecket en bit bakom sig. Lovande eller nyvärvade tekniska lirare som kan bidra med de mål som hittills har lyst med sin frånvaro har av tradition svårare att slå igenom eller prestera i lag med krisstämpel som måste vinna.
Fulham har undantaget 4-1-matchen mot Crystal Palace gjort 0 eller 1 mål i varenda match. De har inräknat cupspel bara hållit nollan i en av tolv matcher efter premiären.
Bent, Kasami och Sidwell är med 2 mål vardera i delad skyttetopp.
Efter seger på straffar borta mot Burton och 2-1 hemma mot Everton åkte Fulham ur Ligacupen borta mot Leicester förra veckan.
Av alla lag i Premier Leagues historia som har spelat minst 100 matcher är Derby det svagaste bortalaget med endast 15,0 % vinster. Näst sämst är Fulham med 15,5 %, vilket motsvarar i snitt tre bortasegrar per säsong.
Skador
Sascha Riether påbörjar en tre matcher lång avstängning för att i den förra ligamatchen ha stämplat Adnan Januzaj, ett tilltag som gick omärkt förbi domarteamet.
Lagkaptenen Brede Hangeland har återupptagit träning efter nervproblem i benet. Han och Bryan Ruiz (rygg) kommer ta testas sent inpå match för att se om de kan medverka.
Hugo Rodallega och Matthew Briggs blir borta till mitten av december.
Tidigare möten (i Liverpools favör)
Totalt i ligan: 29 vinster, 13 oavgjorda och 10 förluster
Totalt Premier League: 14 vinster, 4 oavgjorda och 6 förluster
På Anfield: 18 vinster, 7 oavgjorda och 1 förlust
Premier League på Anfield: 7 vinster, 4 oavgjorda och 1 förlust
Säsongen 2011-12 var första gången i historien som Fulham vann båda matcherna mot Liverpool under en och samma säsong.
Fulhams seger på Anfield våren 2012 är också historisk eftersom det var deras första bortavinst mot Liverpool någonsin. Över lag har Merseyside inte varit bra mark för Fulham som kan ståta med obegripligt usla 20 raka nederlag på Goodison Park och bara en ynka vinst på 44 bortamatcher mot Merseysidelagen!
Liverpools målskillnad hemma mot Fulham i Premier League är 21-3 och i fjol slutade det med totalt 7-1 i röd favör räknat över de två mötena i ligan.
4-0-segern på Anfield bröt en målsnål trend där de fyra föregående matcherna hade slutat 0-0, 0-0, 1-0 och 0-1.
I elva av de fjorton senaste matcherna mellan Liverpool och Fulham har minst ett av lagen gått mållösa av planen.
LIVERPOOL
Så, vi förlorade mot formstarka ligaledarna på bortaplan. Ingen större grej eller? Jag skulle säga att det likt 2-2 mot Newcastle inte var resultatet i sig som var en besvikelse utan prestationen sett till förutsättningarna. Det går att peka på målchanser för Liverpool att kvittera och i slutändan möjligen få med sig en poäng, men det mest oroväckande var att laget sett till matchen som helhet aldrig riktigt kunde oroa Arsenal eller sätta dem under press. Det var helt enkelt för stor skillnad i grundspelet, rörligheten och antalet spelare som var involverade i offensiven. Uppfattningen var också att Arsenal hade kontroll och att ett mål av Liverpool bara hade fått den att lägga i en högre växel.
Jag vidhåller att 3-5-2 är starkt beroende av att de två kantspringarna är utpräglat passande till den rollen och tyvärr saknar Liverpool detta även med fullt tillgänglig trupp. José Enrique är stark bakåt och godkänd framåt, Glen Johnson precis tvärtom. Det är acceptabelt med dessa tillgängliga, men utan dem? Nej. Var John Flanagan och Aly Cissokho hamnar på sikt är en sak, men att borta mot Arsenal matcha en spelare som håller på att ta sig in i Premier League och en annan som spelar sin tolfte seniormatch är för oprövat. Nu förväntas både Johnson och Enrique vara tillbaka på lördag samtidigt som matchen är klart enklare än förra helgen, och jag räknar således med en bättre prestation rakt över laget, men jag är fortfarande inte övertygad om att 3-5-2 ska utgöra grundstenen, tryggheten och framgångsreceptet den här säsongen. Att plocka fram det i någon enstaka match till följd av skador eller på grund av motståndet är en annan sak.
Lägg till det att Brendan Rodgers inte hade Philippe Coutinho tillgänglig från start och att Steven Gerrard ligger nära Lucas på det centrala mittfältet och vi får ett hemskt baktungt lag där sju utespelare grötar ihop sig på egen planhalva. När bollen återvinns centralt utanför eget straffområde finns ofta inte mindre än fem spelare hopträngda på liten yta att spela vidare bollen till och utan en mer bolltrygg mittback som Daniel Agger blir det bekvämt att snabbt släppa kort utan att vinna särskilt mycket mark.
Att Gerrard inte kliver fram som en härförare i en promenadseger hemma mot Crystal Palace eller West Bromwich köper jag, men det är precis i den typen av matcher som utvecklade sig på Emirates som jag förväntar mig att han som lagkapten och med sin erfarenhet stiger fram och markerar sin närvaro eller driver på. Jag är också förvånad att spelare som Luis Alberto och Joe Allen (till viss del förklarat av hans skada) inte har givits mer speltid i Coutinhos frånvaro för att kunna erbjuda en mer offensiv bollsäker länk mellan Daniel Sturridge och Luis Suarez på topp och övriga lagdelar.
Rodgers har i stället för Alberto och Allen valt att satsa på Jordan Henderson och mittfältarens markanta stigning i graderna blir högst tydligt om vi betänker att han har spelat varenda ligaminut säsongen 2013-14, men vid det här laget i fjol inte hade skrapat ihop mer än 77 minuter som avbytare.
Suarez och Sturridges hysteriska form har under den första fjärdedelen av säsongen spacklat över sprickorna i andra lagdelar och även om Liverpool är under trupp- och spelmässig uppbyggnad med flera nya spelare, där laget ligger i placerings- och poängmässig fas med målsättningen (kritiken ska därefter hållas på en rimlig nivå), måste Rodgers adressera de här utmaningarna innan Liverpool reser till White Hart Lane, City of Manchester Stadium och Stamford Bridge i slutet av december. Då kommer det inte att räcka att skicka upp bollen till S&S medan övriga spelare kamperar på egen planhalva och hålla tummarna.
Källor: BBC Sport, stats.football365.com, en.wikipedia.org
