Inför Norwich - Portsmouth (FA-cupen)
Det blir en tuff uppgift för Portsmouth som reser till Norwich för att göra upp med tvåan i andradivisionen för en plats i FA-cupens fjärde omgång.
Tre segrar på fyra senaste, en bra utdelning över jul och nyår trots allt. Det är en lite roligare sammanfattning än de fyra poäng på fyra matcher som laget hade innan de två segrarna mot Fleetwood och Wimbledon. Portsmouth hittade ett sätt att vinna när det var tufft senast, trots att bollen inte ville studsa rätt väg, trots att Wimbledon var hetare i duellerna och trots att koncentrationen inte var på topp. Fysiskt slitna? Jag tror inte det, mentalt däremot. Jack Whatmough och Brandon Haunstrup hamnade i trångmål men löste situationerna med övermod och chansbrytningar. Matt Clarke tog någon tiondel för mycket på sig och såg inte alls så komfortabel ut som vi är vana vid. Många felträffar istället för rejäla rensningar från flera spelare. Det var mängder med felpass från de tre innermittfältarna och frågan är om Tom Naylor hittade rätt med mer än en handfull bollar i andra halvlek. Ben Thompson var mänsklig men flyttade boll effektivt med sin låga tyngdpunkt. Halvskadade Oliver Hawkins gjorde jobbet i en halvlek men led av det dåliga passningsspelet efter paus. Jamal Lowe och Ronan Curtis var dock stundtals lysande och Brett Pitmans inhopp bidrog stort till segern, utan att denne inte var nära en målchans. Portsmouth var tillbakatryckt och Wimbledons kvittering kom väntat och med kvarten kvar tydde inget på tre poäng. Detta efter att laget hade lekt med gästerna kvarten innan paus. Men Portsmouth fann en väg och den egenskapen kan räcka hela vägen till den serien som Norwich försöker ta sig ur.
Morgondagens cupmöte ger mig en känsla av déjà VU. Minns ni Tipslördag för 16 år sedan? Tredje omgången av FA-cupen och Manchester United på Old Trafford. I studion sades det att det var upp till bevis för serieledaren, men i paus var det mer frågetecken än något annat. Portsmouth var utspelat, men hade ändå fått in en reducering till 2-1 på enda chansen. I andra halvlek slog man sig ur bojorna och skapade flera kvitteringschanser innan United kontrade in två sena mål. Nigel Quashie hade bästa läget, ett friläge som han förvaltade dåligt när han skickade bollen högt över (i efterhand förklarade han missen med en tuva, men vi har sett honom skjuta högt och snett många gånger).
Det är med den känsla av upp till bevis som vi tar oss an denna match. Avståndet till the Championship är stort och vi ser hur Wigan kämpar i botten, men Paul Cooks gäng har uppenbarligen problem med skador för både Kal Naismith och Gary Roberts har spelat ganska mycket och ingen av dessa hade tagit plats i Portsmouths trupp. Portsmouth kan också ta inspiration från det faktum att Wigan och Blackburn förlorat knappt mot Norwich samt Wigans cupskrällar förra säsongen. Portsmouth har trots allt lika bra poängsnitt som Wigan för ett år sedan, men frågan är vems taktik som funkar bäst mot bättre lag, Cooks eller Kenny Jacketts.
Norwich ligger i toppen av the Championship, två poäng efter Leeds. Deras fyra senaste hemmamatcher följer ett intressant mönster: 3-1, 3-2, 3-3 och 3-4. Det mönstret bryts såklart imorgon. Trots att Norwich ligger i toppen har de redan hunnit förlora fyra matcher på Carrow Road. Förutom mittenlaget Stoke som vann med matchens enda mål är det tre topplag som bortaslagit Norwich, Leeds med 0-3 och WBA och Derby med 3-4. I gengäld har laget vunnit åtta hemmamatcher och kryssat en gång, så det är ett hemmastarkt lag alla gånger. Norwich har mött ett League 1-lag denna säsong och det var Wycombe som besegrades på Adams Park med 3-4, men vi kan inte dra några växlar på den matchen då den spelades i ligacupen. Noterbart är att Norwich släpper in mycket mål hemma. De 22 insläppta överträffas endast av Aston Villa med 24 i serien. Borta är försvaret starkare, precis som Portsmouths, och de båda lagen har 22-12 i målskillnad på sina resor.
Norwich kommer sannolikt att rotera. Klubben har förstås uppflyttning som högsta prioritet. Moritz Leitner, Emiliano Buendia, Jamal Lewis, Marco Stiepermann, Alexander Tettey och Carlton Morris är liksom Louis Thompson, Nathans bror, borta på grund av skador. Det spelar nog mindre roll vilket lag Norwich ställer upp med, de kommer vara favoriter ändå. Men om de inte tar uppgiften på allvar tar de sig inte vidare.
Portsmouth är ju extremt starkt på bortaplan och har med sina 30 poäng klart bäst bortastatistik i Football League. Räknar vi med cupspel har laget raden 12-3-1 borta och det är klart att den där onödiga förlusten i Gillingham känns en aning förarglig. Kanske är det förmågan att stå emot som gett alla segrarna. Nu har laget förvisso varit bättre i de flesta matcherna och det är inte många poäng som varit orättvisa, men matchen borta mot Barnsley är ett intressant exempel på en av de aspekter som Portsmouth är bra på. Barnsley hade mycket boll och många avslut, men Portsmouth stod emot och försvarade boxen utmärkt trots slitna ben. Det blev 1-1 till slut och jag såg ett Barnsley-fan skriva på Twitter att om laget kan ta den typen av "battering" är det ingen tillfällighet att man ligger i toppen. Det kanske är vad vi har att vänta oss, fast antagligen lite tuffare. Barnsley åkte trots allt ur the Championship och nu är det tvåan från samma serie som väntar. Men med allt att vinna och god Championship-klass på flera positioner går det inte att räkna bort gästerna. De vill såklart visa upp sig och testa vad de går för mot den kalibern av motstånd de hoppas möta mer regelbundet nästa säsong. Visst vore det intressant att se Matt Clarke duellera med Teemo Pukki?
Men det täta matchandet har tagit ut sin rätt på truppen. Nathan Thompson drog ju sönder baklåret mot Gillingham och Lee Brown gjorde samma sak mot Fleetwood. Lägg till att Ben Close är skadad och att hans potentielle ersättare Andy Cannon är cupbunden efter att ha spelat för Rochdale mot Portsmouth. Joe Mason har återvänt till Wolves efter en skadedrabbad låneperiod och Jackett har inte så mycket att laborera med för närvarande. Ben Thompson kommer göra sin sista match innan han återkallas till Millwall för att Neil Harris ska utvärdera läget och det är tur det att han kan vara med. Annars är det tunt då enbart Dion Donohue och Adam May är tillgängliga, förutom Danny Rose då, men han har inte spelat mycket efter benbrottet och sägs vara på väg till Crawley efter Checkatrade-mötet med Southend på tisdag.
Det är förstås länge sedan klubbarna senast. Vi får gå tillbaka till december 2010 för senaste mötet på Carrow Road. Portsmouth vann då med 0-2 och det var inte direkt rättvist, men två långa löpningar med boll av Dave Nugent fixade biffen och jag har inget emot ifall Lowe eller Curtis kan göra något liknande imorgon. Det har varit tidiga uttåg ur FA-cupen de senaste säsongerna och vi får gå tillbaka tre år till senaste deltagandet i tredje omgången. Dåvarande League 2-laget åkte på ett onödigt omspel efter att ha slarvat bort segern borta mot Ipswich, men tog sig vidare till fjärde omgången efter omspel och föll där knappt mot Bournemouth. De två extra cupmatcherna tog mycket kraft och laget kunde inte ta steget upp den säsongen. Med den erfarenheten i bagaget vore kanske en hedersam förlust det bästa.
Assisterande manager Joe Gallen meddelade igår att det blir starkaste möjliga lag, vilket bör innebära följande uppställning: Craig MacGillivray - Anton Walkes, Jack Whatmough, Matt Clarke, Brandon Haunstrup - Ben Thompson, Tom Naylor - Jamal Lowe, Gareth Evans, Ronan Curtis - Oliver Hawkins.
