Klippet - Arsenal vs Chelsea
Dagens klipp är ett, för mig, definierande klipp. En fantastisk säsong skulle krönas med en cuptitel. Det var soligt och skolan var på väg att ta slut. Mot Chelsea i en Fa-cupfinal med alla storheter fortfarande spelade i klubben. Seamans hästsvans gungade längst bak, kaptensbindeln fylldes ut av Adams arm, fyrtornet Vieira älgade runt på mitten och längst fram härskade geniet Bergkamp och frälsaren Henry. Trots detta stal en svensk från Vittsjö all uppmärksamhet. Har Gustav Fridolin spelat i Arsenal tänker ni? Nej, Fredrik Ljungberg var dagens man och efter att Parlour gett Arsenal en mer än välförtjänt ledning på ett långskott där Cudicini tyvärr förstörde magin genom att peta på Romford Peles sköna skott, så trädde svensken in i handlingen:
Ljungberg får bollen på egen planhalva och driver den in mellan en trio av Chelsea spelare. Mittfältaren går inte på Ljungberg och Henry ställer frågan till ytterbacken (Melchiot?) med en löpning ut mot kanten. Kvar är John Terry. Publiken undrar, ska han ramla? Ljungberg, tar sats och petar bollen förbi britten som, sin vana trogen, fäller ut bommen men Ljungberg segar sig förbi och pang, Terry sitter i gräset. Freddie når straffområdesgränsen och curlar in skottet i bortre burgaveln. Funktionären (eller är det en spelare som värmer upp?) bakom målet får tokfnatt och tar en lyckolöpning med utsträckta armar.
