Kommentar till beslutet att inte överklaga - varumärket Liverpool FC viktigast
Klubben skulle även vid en lyckosam överklagan med säkerhet ändå sammanräknat stå som förlorare av anseendet efter att ha stött en i media redan dömd rasist och ställd inför den risken att svärta ner varumärket Liverpool FC var det naturligt att inte driva processen vidare. Det officiella uttalandet innehåller också klara indikationer på detta.
Min omedelbara reaktion på Liverpools beslut att inte överklaga var stor förvåning, inte minst med tanke på hur kraftigt man markerade var man stod när domen på 8 dagar plus 40 000 pund meddelades, men efter att ha läst det nya uttalandet från klubben, begrundat all input från självpåtagna experter och hobbyjurister samt lingvistikprofessorer och de som faktiskt hade grund för vad de sa samt funderat ytterligare har jag kommit fram till följande.
Liverpool FC satt inte på några motbevis i stil med ljudupptagningar där Luis Suarez utsaga stöds, i så fall hade vi inte haft någon diskussion över huvud taget, och då återstod bara att ogiltigförklara processen så här långt och att misskreditera Patrice Evra som vittne. Man var alltså i en position där man inte kunde föra fram något till direkt stöd för sin egen ståndpunkt utan endast kunde arbeta med att rasera motståndarens argument, indicier och karaktär. Det är givetvis inte ett okänt begrepp inom rättsväsendet med tanke på att en persons trovärdighet utgör huvudnyckeln till många domar allt sedan den första rättegången hölls, men det är inte den vägen man oftast önskar gå ("hon var lättklädd och inbjöd till att bli våldtagen"). I en process som haft sin beskärda del av negro var det dessutom lika bra att man undvek ytterligare nedsvärtning…
Fanns det då någon öppning för vad man tillspetsat skulle kunna kalla ”operation smutskastning tillbaka”. Ja, genomförandet av Suarez och Evras respektive förhör och det faktum att en del uttalanden Suarez tillskrivs inte är grammatiskt korrekta på ”hans” spanska skulle kunna slå in en kil och ifrågasätta ifall Evra verkligen kan ha kommit ihåg rätt ord om han fabricerade ihop grammatiken. Det fanns en möjlighet.
Men vad hade man kunnat vinna? När jag läser kommissionens resonerande kring straff kan jag omöjligt se Suarez få lägre än 4 matchers straff. Detta som en kombination av FA:s prestige och att Suarez faktiskt har erkänt sig skyldig till ett ”negro” för att peka på två saker. Man kan diskutera det senare ordets sammanhang, begreppsinnehåll och värdeladdning till döddagar, men det lämnar en öppning och det är ofta allt som behövs. Möjligtvis skulle även Liverpool i ett framgångsrikt tänkt utfall kunna få 2 matcher på Evra. När jag läser FA:s värdering av de två munhuggarna har jag mycket svårt att se kommissionen ålägga en högre eller lika hög straffsats till Evra. Det bör påpekas att en överklagan av Liverpool också skulle kunna ge ett längre straff för Suarez.
Utifrån ståndpunkten att 4 matcher på Suarez och 2 matcher på Evra var en vinst i det här sammanhanget – det bör poängteras att det är vad jag som utomstående lekman har resonerat mig fram till – ska vi väga vad klubben måste offra och riskerar att förlora. Tid och advokatkostnader anser jag försumbara i sammanhanget utan i stället talar vi om de kärnvärden som associeras till klubben sedan Bill Shanklys dagar samt vad varumärket Liverpool FC står för och är värt.
Luis Suarez är som person redan uthängd och arkebuserad i pressen och om så Liverpool FC drev en överklagan och fick Suarez frikänd och Evra dömd till 2 matcher (detta måste dock anses lika troligt som att Stewart Downing nätar ett äkta hattrick i tre raka matcher) så skulle det för media och andra som följt det hela med ett halvt öra ändå handla om ”att stödja en rasist” och ”att köra över FA”. Inte ens om man nådde framgång med överklagan skulle klubben alltså egentligen vinna och här kommer vi återigen fram till det viktiga – beslutet togs utifrån vad som var bäst för Liverpool FC som klubb. För att vinna kriget offrade man ett slag och om man så vill, lät Suarez ta en för laget.
I Suarez uttalande, garanterat översatt från hans modersmål och säkerligen något mediadisponerat av en klubbrepresentant, tar han upp sitt ursprung och sin bakgrund, att han aldrig haft problem med mörkhyade lagkamrater i vare sig Liverpool, Ajax eller Uruguay. Luis understryker att han är helt oskyldig, att det smärtar att känna sig så maktlös och att behöva ta vad han anser vara ett felaktigt straff.
”Jag är mycket upprörd över allt som har sagts om mig under de senaste veckorna och allt har legat väldigt långt från sanningen. Men framför allt är jag mycket upprörd över att känna mig så maktlös medan jag är anklagad för något som jag inte gjorde och aldrig skulle kunna göra.”
Liverpool FC:s uttalande understryker återigen att man anser kommitténs rapport vara snedvriden och utelämna viktiga fakta som talar till Suarez fördel samt frågar sig varför Evra har undvikit åtal över huvud taget. Man tar också upp att det här utgör en grund för hur klubbar kan sätta motståndares toppspelare ur spel med inte annat än anklagelser. Klubben skriver att man har valt att stötta Suarez av det enkla skälet att man inte anser honom ha gjort sig skyldig till en rastisk handling och skriver vidare att det här fallet nu ändå måste läggas till handlingarna så att arbetet mot rasism som drivs av Liverpool FC, Premier League och FA kan gå vidare.
I uttalandet står också att läsa ett par rader som stöder det jag skrev ovanför om att man riskerade att förlora anseendet även vid en seger:
”Att fortsatt efter i dag driva en kamp för rättvisa i det här specifika fallet skulle endast överskugga det faktum att klubben helhjärtat stöder insatserna av FA, Fotbollsligan och Premier League när det gäller att sätta stopp för alla form av rasism inom engelsk fotboll.”
De två raderna som jag dock instinktivt främst reagerade på är de följande som dyker upp likt en oväntad glidtackling och sedan aldrig riktigt bärs vidare i texten:
”I Amerika, där Liverpools ägande är hemmahörande, förekom en skamlig trångsynthet som under årtionden förhindrade färgade idrottsmän från att tävla på den högsta nivån.”
Kopplingen till ägarskapet ställs bortom allt tvivel genom den inskjutna bisatsen och även om John W Henry inte har haft veto i frågan har jag mycket svårt att se att den här frasen inte indikerar att han har haft ett ord med i saken eller åtminstone att man inom klubbens ledning har varit medveten om vad ytterligare processande av det här skulle kunna innebära på andra sidan Atlanten och leda till ”skyldig genom samröre” för Henrys övriga idrottsliga inblandning på en kontinent med ett historiskt tvivelaktigt förflutet i det här avseendet.
Att man just väljer att ta upp Amerika och inte England, Storbritannien, Skandinavien med alla sina hängivna fans eller Sydostasien med en enorm supporterskara och kommersiell bas kan förvisso ha att köra med att rasoroligheter inte främst sammankopplas med dessa områden av världen, men ovanstående två rader i uttalandet visar åtminstone för mig tydligt att det är mycket politik inblandat.
