Krönika: Att ta i hand…
…är ju inte så svårt, men i går fick vi se att det kan vara väldigt svårt. Fokus hamnade bevisligen inte på fotbollen i går, vilket innebär att alla förlorade. Magister Grafström tänker högt.
Det spelades visst en match i går, en match som Manchester United vann efter två snabba mål av Wayne Rooney efter pausvilan. Luis Suarez fick in en reducering med sisådär tolv minuter kvar, men på det stora hela får segern betraktas som rättvis. Manchester United skapade inte mycket, men Liverpool skapade ännu mindre. Högerkanterna var vassast i respektive lag, där Glen Johnson och Antonio Valencia var spelarna som stack ut mest i matchen.
Matchen är dock inte det som hamnat i fokus i massmedias rapportering, så det är väl bäst att jag ställer mig i ledet och diskuterar allt det där andra.
Att döma av Viasats bevakning av matchen var själva ceremonin före matchen, att spelarna skall ta varandra i hand, det överlägset viktigaste som hände i den första halvleken (och då skall det tilläggas att den delen inte ens ingår i själva matchen utan är en händelse som sker FÖRE avspark). Jag tappade räkningen på hur många gånger vi fick se Patrice Evra och Suarez först inte skaka hand, sedan skaka arm. I realtid och i slowmotion. Den intresserade kan dessutom se denna händelse om och om igen på Youtube, där det också dykt upp spekulationer vem det är som nekar vem.
Alex Ferguson kunde inte låta bli att lyfta fram denna ickematchincident i kommentarerna efteråt, och gick så långt att han menade att Suarez var en skam för Liverpool, att han inte borde få spela mer i klubben och att manövern att inte ta Evra i hand kunde skapat ett upplopp på Old Trafford.
Till detta måste jag ställa några frågor. Sen när har Ferguson någon som helst inflytande på vad Liverpool väljer att göra med sin spelarpersonal? Ledare bör fokusera på det egna materialet, och istället fråga sig vilken inverkan Evras manöver har i upploppsfrågan när Suarez inte tar honom i handen. Hade Evra ignorerat det hela hade förmodligen en promille av åskådarna på Old Trafford ens registrerat händelsen. Frågan är också om inte Uniteds egna supportrar laddade för upplopp via fanzinet Red Issue, där det aktuella numret inkluderade en Ku Klux Klanmask med texten ”LFC Suarez is innocent”. Ordningsmakten skall här hedras som agerade och såg till att spridningen av denna utgåva förblev minimal, och enligt brittiska källor skall också en person ha omhändertagits i samband med försäljningen.
Andra saker som kommit att dominera rapporteringen från matchen är Suarez beslut att vid halvtidsavblåsningen sparka bollen med kraft mot Unitedbåset, tumult i spelargången där matchvärdar och polis behövt gå emellan spelarna och Evras (enligt många) överdrivna firande när matchen var över. Störst fokus har dock ceremonin före matchen fått, vilket övergår mitt förstånd.
Nog måste det vara värre att spelarna bråkar i spelartunneln? Nog är Suarez beslut att med kraft sparka bollen mot Uniteds avbytarbänk betraktas som klart värre än att inte ta Evra i hand? Nog är Evras vilda firande, sett till den kontext vi trots allt jobbar utifrån, värre än att inte ta i hand?
Ja, det går att diskutera huruvida incidenten före matchen påverkade bråket i spelartunneln, men även om Suarez och Evra hade hälsat på varandra före matchen hade Suarez skott mot avbytarbänken varit skäl nog för spelarna att börja bråka i tunneln. Precis som Evras glädjeyttranden efter matchen är skäl nog för att skapa dålig stämning och tumult i samband med att spelarna lämnar planen. Är det något positivt att lyfta fram kring Suarez, utöver att han faktiskt gjorde mål då (men det berör ju själva fotbollen och det pratas det inte så mycket om), är det att han faktiskt höll sig lugn under Evras överdrivna jublande. Ett jublande han såg från första parkett – garanterat ett medvetet val av Evra.
Vad vi har att göra med här är två små och patetiska människor. Suarez OCH Evra, för totalt sett är de långt ifrån oskyldiga. Exakt vad som har sagts vet endast herrarna själva, och de har båda erkänt kommentarer som kan betraktas som förolämpningar. Suarez dömdes till åtta matchers avstängning, vilket kan och har diskuterats i spaltmeter efter spaltmeter, men saken hade kunnat få ett stopp i går. Spelarna ville annorlunda.
Suarez hade kunnat ta Evra i handen. Evra hade kunnat tänka ”äh, skit i honom” och skakat tass med näste spelare på tur. Redan här hade båda två möjligheten att vara ”den stora människan”, men eftersom de är små var det ingen av dem som tog chansen. De hade båda två möjligheten att fokusera på fotbollen, ingen valde att göra så.
Suarez hade verkligen kunnat hejda sig från att sparka bollen med kraft mot Uniteds avbytarbänk. Samtliga involverade spelare i tunnelbråket hade kunnat låta bli att bråka. Ingen valde att göra så, även om heder skall ges till de spelare som gick emellan de som bråkade. Många fysiskt stora men moraliskt små människor i en tunnel. Alla hade chansen, få, om ens några, tog möjligheten att växa.
Evra hade kunnat välja att fira segern mer modest. Jag tycker personligen att spelare skall få fira rejält när de vinner matcher, kanske framför allt när det är mot rivaler eller vid viktiga skeden i säsongen (och på sätt och vis får väl båda dessa aktiveras i gårdagens match, United klarade av en svår match mot en rival och tog därmed över serieledningen). Givetvis med undantag som Emanuel Adebayors hundrameterslöpning mot Arsenalsektionen för några år sedan eller Gary Nevilles vilda firande mitt framför Liverpoolsektionen, sådant är bara onödigt provocerande, fast Neville och Adebayor ingår också i en växande skara moraliskt ynkliga spelare. Till denna skara har vi redan inkluderat Suarez och Evra sedan länge, men ingen av dem förbättrade sig i går. Evra måste vara kapabel till att förstå i vilken kontext han väljer att agera som han gör, och i det ingår i detta sammanhang att fira segern på ett mer anspråkslöst sätt. Han hade chansen att vara den större människan, men han tog den inte.
I går spelades en fotbollsmatch, ”the fixture of the year” som många kallar den i engelsk fotboll. Det hade kunnat vara en händelse där fotbollen fick vara i fokus, där vi efteråt hade kunnat prata om Rooneys målproduktion (över tjugo gjorda den här säsongen, och vi är bara i början av februari), Valencias fantastiska kantspel, Johnsons dito från sin högerbacksposition, Jay Spearings tillkortakommanden på Liverpools mittfält (direkt ansvarig för Rooneys andra mål), Paul Scholes fantastiska comeback (mycket bra även i går) och andra saker. Som att Manchester United har en offensivt mycket skicklig vänsterback vid namn Patrice Evra, eller att Liverpool har en tekniskt begåvad anfallare och målskytt som heter Luis Suarez.
Vad talas det om efter matchen? Allt annat än fotbollen. Manchester United vann en fotbollsmatch i går, men ur alla viktiga perspektiv var det bara förlorare på planen. De största förlorarna var Evra och Suarez. Om en så enkel manöver som att ta varandra i handen, eller låta saken bero när nu spelare ett valde att strunta i den detaljen, hade kunnat få fokus att handla om fotboll så bör de skämmas. Båda två. Men vi kanske inte kan räkna med bättre från två små och moraliskt patetiska människor?
