Krönika: Laga inget som är helt
Brendan Rodgers sägs vara på väg att agera på transfermarknaden genom att lägga ett monsterbud på Roberto Soldado. Spelare av den typen är vad varje klubb behöver, men i Liverpools enskilda fall finns det omständigheter som talar för att det kanske är bäst att låta bli Valencias lagkapten.
Flyttrykten kring Valencias lagkapten Roberto Soldado, 28 år, har börjat florera med ökad kraft de senaste dagarna. Tottenham uppges vara nära, och Liverpool sägs vara beredda att göra allt för att kapa övergången. Detta är något jag definitivt inte hoppas händer.
Inte för att Soldado skulle vara en dålig investering, jag tycker snarare att han går rakt in i de flesta startelvor i Europas finklubbar. 17, 18 och 27 ligamål de senaste säsongerna för ett Valencia som har haft det tungt ekonomiskt, och dessutom haft det svårt att leva upp till de höjder laget nådde i början på 2000-talet, tyder på en spelare som kan leda sitt lag framåt även i de mörkaste stunder. Jag är fullt medveten om att han skulle göra stor nytta iklädd en Liverpool-tröja nästa säsong, kanske vara skillnaden mellan Europa League och Champions League.
Ändå är det med mer skräck än förtjusning som jag tar del av den senaste nyheten om att ett mångmiljonbud är på väg att skickas från Anfield (eller Australien, om vi ska vara mer korrekta) till Mestalla. Minns Brendan Rodgers filosofi som han mer än en gång har berättat om - den om att han inte är rädd att låta ungdomarna bära upp lagets fana. Han har förresten inte bara pratat om den, han har i mångt och mycket levt efter den under sin första säsong som Liverpoolmanager. Raheem Sterling, Suso och Andre Wisdom var spelare vi knappt hade hört namnen på innan de i fjol plötsligt gavs rikligt med speltid, och det visade sig vara välförtjänt sådan.
Anfallslinjen är fullbelastad i nuläget: av spelare vi vet har kvalitet (Sturridge, Suarez), av spelare som ser ut att kunna blomma ut och bli något speciellt (Sterling, Ibe), och av spelare som ännu inte har fått chansen att visa sig från sin bästa sida i en Liverpooltröja (Borini, Aspas). Här finns en uppsjö av hungriga spelare som med förtoende och speltid snart kan uträtta stordåd om det vill sig väl. Så varför blanda in ett sjunde alternativ i denna ekvation?
Nu vet jag att det inte är de mest trovärdiga mediekällorna som än så länge har rapporterat om Liverpool och Soldado, men intresset verkar äkta. Ingen rök utan eld. Frågan är varför? Känner Brendan missnöjet från mängder av fans som hade förväntat sig ett stort namn som Mikhitaryan (klar för Dortmund) eller Bernard (på väg till Arsenal)? Eller ser han Soldado som en ersättare till Suarez som eventuellt flyttar till Spanien? Då hoppas jag på det senare. Det finns gott om bevis på klubbar som inte bara överlevt utan till och med klarat sig bättre utan sina största namn. En insikt som vi borde kunna bättre än många andra supportrar, med tanke på att Michael Owens flytt till Madrid följdes av de fem bästa åren en Liverpoolsupporter har fått uppleva sedan 1980-talet. Det finns bevis i form av Valencia som vann två ligaguld på tre år under tidigt 2000-tal, de första på 31 år, utan sin enda riktiga fixstjärna Gaizka Mendieta. Det finns bevis i form av Manchester United som har fortsatt med att leverera ligaguld utan Cristiano Ronaldo
Det finns inte lika många bevis på klubbar som har fortsatt framåt utan en manager som vågat köra sitt eget race, även om det i bland innebär att balansera på en lina som kan bli otäckt slak. Det svåraste som finns är att inte göra något alls, och just nu tror jag att Brendan Rodgers går en femtonrondersfajt mot sina egna supportrar. Men nu om någon gång är det läge att skynda långsamt.
Jag kan förstå att Brendan Rodgers känner sig lockad att knyta till sig Soldado: pengarna finns där, spanjoren skulle acklimatisera sig snabbt med hjälp av sin rutin och övriga sydeuropéer och sydamerikaner i truppen, och han skulle få ett stort gensvar av majoriteten supportrar. Klubben skulle med Soldado även få lättare att locka nya starka förmågor till klubben; bra spelare vill spela med bra spelare. Men jag hoppas du ser till nackdelarna också, Brendan, och står fast vid din filosofi som har tagit dig innanför grindarna till Anfield. Du klarade det första testet under debutsäsongen på Merseyside, att spela attraktiv och vägvinnande fotboll med små resurser. Nu är det dags för test nummer två.
