Krönika: Projektet
Den nya ledningen inom klubben fortsätter att satsa, vi har de rätta verktygen för att utvecklas och ett ambitiöst projekt ligger framför oss. Så här på transferfönstrets första dag skriver Josef Janerique att de senaste värvningarna markerar en tydligare satsning och att Fenway Sports Group har givit Liverpool FC en klart stabilare grund för Brendan Rodgers att bygga vidare på och för klubben att stå på.
Underprestation
Under den gångna säsongen hade vi alltför många spelare som underpresterade. För att spela för vår klubb krävs det att man försöker sitt allra bästa, och om inte det räcker bör man ersättas av en annan spelare. Det är ingen som känner sympati för oss om vi fortsätter med att ge undermåliga spelare chansen. Att vi ska fortsätta med att ge vissa spelare chansen i brist på alternativ är inte godkänt, vare sig från styrelse- eller tränarhåll. En tränare mår som bäst när han har två, kanske till och med upp till tre alternativ på en viss position, och en tränare mår som allra sämst när han tvingas sätta in spelare för att fylla ut startelvan bara för att.
Man ska alltid försöka att spela de som är bäst lämpade för uppgiften helt enkelt. Detta har givetvis varit lättare sagt än gjort i och med en väldigt tunn trupp, men kanske är det ett mer generellt problem som har funnits under många tränare hittills och därför borde alarmklockan ha ringt för länge sedan och väckt oss från "den djupt sövande sömnen". Roy Hodgsons era i klubben var en smärre patetisk period, där slutprodukten blev av den form att vi alla undrade vad det var för spelare vi hade i startelvorna. Men transferbudgeten som Roy hade att röra sig med var inte den transferbudget som finns idag, och därför bör det finnas större krav på spelare i dagens läge.
Få ut mer av vissa spelare
Glen Johnson är ett typexempel på en spelare som vet om att hans plats i startelvan egentligen inte är hotad, oberoende av prestationer. Att han har tappat väldigt mycket sedan flytten från Portsmouth har vi alla sett, men när det inte finns konkurrens om ens plats blir man bekväm. Samma sak gäller Stewart Downing. Här har klubben mer ansvar, både till att spela spelare på rätt position samt att få alla att svettas när de bär tröjan. Att bara värva en massa nya spelare och sedan hoppas på att alla spelaspekter förbättras automatiskt är lite snedvridet. Så länge som den taktiska biten inte sitter på plats kan man inte heller tro att en ny spelare per automatik betyder bättre resultat. Om man däremot kan få de nya spelarna att sammanstämma med Brendan Rodgers taktiska visioner, då kan vi få ut det vi vill ha av spelarna.
Ledningen
Ända sen Fenway Sports Groups tillträde i klubben har den utvecklats och fler steg har tagits för att göra klubben stark i relation till de övriga som har ett försprång just nu. Det märks allra främst i viljan av att få in nya spelare och de summor vi talar om. Det har funnits snedsteg, så som Andy Carroll, men det finns numera ett visst kapital att förstärka truppen med, och det är en nyckelsten för en tränare ute på ett ambitiöst uppdrag. Vi har dock inte råd med att satsa fel på för stora vilda summor. Det finns ett visst kapital och det ska investeras väl och inte som i Carrolls fall.
Det stod still ett långt tag med de förra ägarna vad gäller utvecklingen i klubben, men som globalt varumärke står sig Liverpool FC väldigt stark i dagsläget. Kenny Dalglish era må inte ha varit en jättelyckad sådan, men det var ett steg framåt och det får tillskrivas ledningens vilja att backa upp sin tränare med finansiella medel. Våra finansiella medel är kanske inte de som sticker ut mest i ligan men det är en bra start på ett projekt som gör att vi kommer att gå långt, förutspår jag. Ser man till var vi stod för tre år sedan är det väldigt mycket som har förändrats, och man förutspår att förändringens vindar bara kommer att fortsätta.
Spelet på Anfield
När vi spelar på Anfield måste man ge ännu mer än om man spelar på bortaplan. You’ll never walk alone-hymnen borde bara den göra så att spelarna får ut än mer av sitt spel än annars. Jag tycker mig inte riktigt ha sett det, och jag tycker mig inte ha riktigt ha sett att vi har gjort Anfield till en plats som ska liknas vid en borg, där spelarna höjer sig flera nivåer. Men kan inte riktigt sätta fingret på vad som saknas, men om så bara en vetskap om att pressen blir större när man spelar inför sin hemmapublik. Anfield och dess publik är en plats med egen vetskap, där supportrar inte lämnar sina stolar, oavsett vad det står på resultattavlan. Man har vant sig vid vändningar och man har även vant sig vid att stödja laget, trots att laget är på väg mot en förlust. Det är till och med välkänt att publiken på Anfield är bland den mest stödjande publiken i världen. Kanske är det också därför som vissa spelare känner sig trygga om att de har publikens uppbackning, oavsett. Att samma tanke ska finnas hos ledarstaben är lite för spekulativt att anta men publikens entusiasm kommer aldrig att försvinna. För bara två säsonger sedan spenderade vi 120 miljoner pund på spelarlöner men valuta för alla dessa pengar har vi knappast fått.
Nyligen slog vi transferrekord vad gäller målvakter i och med värvningen av Simon Mignolet, och denna summa är helt i paritet med en klubb som söker att få in bra spelare till klubben och behålla de man redan har. Men när vi sett på matcher från Anfield och det spelet som stundtals har varit, är det knappast som så att vi alltid har tänkt att här har vi investerat väl. Snarare är det många produkter som inte har blivit slutprodukter och snarare är det fler än bara två spelare som måste utgöra helheten för en klubb. Vi kan inte bara leva på att vara en klubb som var nära, för att vara nära kommer ingen att komma ihåg. När man ser publiken på Anfield tänker man väl samma sak som de, att vi verkligen vill att vårt lag ska vara en stark kraft även tabellmässigt.
Två vägar till framgång i slutändan
Om man inte investerar rätt är vägen till framgång väldigt svår att finna. Att vaska fram fler guldkorn i startelvan är det enda sättet för oss att få till en mer jämn nivå sett till de elva som spelar. Omsättningen i klubben säger oss att det finns ett visst kapital för att göra så, men att vi kanske inte riktigt har hittat rätt de senaste tre säsongerna. Om vi däremot visar ett stort förtroende för Rodgers och hans projekt och ger det tid så kan vi vid ett senare skede avgöra hur det har gått. En viktig nyckelsten i allt detta är tid, och tid går långsamt eller fort, beroende på sammanhang. Det kommer att bli långsamma steg, antar jag.
Oavsett vad man tycker om vår satsning i jämförelse med konkurrerande klubbar, är det vedertaget att man ska spela spelare på den position där de är bäst. De må inte vara bland världens bästa spelare generellt, men de ska för klubben uppfylla ett syfte på plan. Satsningarna som har gjorts för att se oss ta steget närmare toppklubbarna har varit många de senaste åren och de kommer bara att fortsätta framöver, eftersom klubben stiger och stiger i värde. Det finns redan en bra grund att stå på, på grund av den starka traditionen som klubben har och dess aktningsvärde både i ligan och i Europa.
Kan vi ändå inte konkurrera genom att ha några av de allra bästa spelarna, kan vi kanske i stället se till att de elva som spelar ska kunna vara bäst genom ett starkt lagspel. Allt är inte svart och vitt och det finns mycket hopp kvar för oss, det gäller bara att hitta den rätta vägen. Resultat är det enda som vi kommer att titta på i denna utveckling, och det är endast kontinuerliga resultat som räknas. Fotboll är inte heller så lätt uträknat att den som satsar mest vinner mest även om det är en viktig faktor. Vi står på våra egna villkor och förhoppningsvis fortsätter vi att stå starka i konkurrens, både inom det egna laget och sett till var vi vill stå jämfört med övriga lag. Att gå från den gråzonen som vi befann oss i och att nu se framtiden an med tillförsikt är redan det ett godkänt betyg för var vi står.
Framtiden med ledningen
Den riktiga värdemätaren på laget och på dess ledning kommer att komma inom de närmaste åren, när vi på allvar får se vad vi går för under nya förutsättningar. Det går inte heller att jämföra Hodgsons startelvor med Rodgers framtida startelvor. Klubben är på väg upp, trots den pinsamma tabellplaceringen förra säsongen, och om det till slut visar sig att nuvarande tränare och spelare inte uppfyller våra kriterier finns det redan en bättre grund att stå på i och med den nya ledningen. Den tidigare ledningen under Gillett och Hicks drevs ut ur klubben av en enad kraft från fansen. Nu verkar den nya ledningen betraktas av fansen som mer produktiv. Vi ska visserligen sätta ett enormt hopp till Brendan, som ser ut att kunna ge klubben arbetsro under de kommande åren, men om den kritik som har framförts mot Rodgers visar sig stämma står vi inte och faller med honom specifikt.
Projektet
När var det senast vi hade två så pass duktiga målvakter i klubben? Eller när var det senast som vi hade så många alternativ offensivt sett? Allt detta kommer förhoppningsvis att bära frukt.
Att gå från att ställa ut Paul Konchesky på vänsterbacken till José Enrique är ett ytterligare bekräftande på de högre ställda förväntningarna. Att gå från att ha Joe Cole som en ”stjärnvärvning” till att ha spelare som Philippe Coutinho och Joe Allen som nytillkomna stjärnskott tar det hela till en annan nivå. Ju mer vi söker efter kvalitet, och ju mer plånboken är öppnad, i desto större utsträckning kommer vi att hitta det. En viss återspegling av hur vi mår kommer att finnas i relation till konkurrerande klubbar, och en större till hur vi har utvecklats finner vi i oss själva som klubb, när vi jämför. Det kommer inte att bli det mest stjärnfyllda laget till en början men med resultat kommer folk förhoppningsvis få upp ögonen mer och mer. Vi som redan har ögonen öppna för klubben har redan märkt av förändringarna och nu vill vi se en effekt av dem.
