Krönika: Reinas dilemma
Magister Grafström gräver sig in i huvudet på några väldigt speciella typer av individer, målvakterna. Fokus ligger på Liverpools José Reina.
Det krävs något speciellt för att bli målvakt. Detta gäller egentligen i alla idrotter, men bandy och handboll brukar vara de bästa exemplen för att visa att det krävs en slags galenskap för att bli burväktare. Andra sporter, som basket, har rationaliserat bort uppgiften helt och hållet, och det är kanske lika bra det.
När en börjar spela fotboll har jag svårt att se hur det blir köbildning för uppdraget att vakta målet. Förutsättningarna är egentligen väldigt annorlunda, men ansvaret så mycket större. Det må vara orättvist, men en anfallare kan bli hjälte trots ett flertal missade jättechanser. En målvakt har alltid allting att förlora. Utom möjligen i en straffsparksläggning.
Så varför lockas ändå vissa till att ha den sista utposten, med fullständigt annorlunda förutsättningar (bör inte röra sig från ett specifikt område, får ta bollen med händerna, har annan utrustning, fel färg på tröjan, har allting att förlora, får ofta axla rollen som syndabock, nästintill aldrig chansen att bli hjälte)? Jag har faktiskt inget bra svar på den frågan, men tillräckligt många ställer upp för att vi skall kunna både se och spela fotboll större delen av året. Det finns tillräckligt många galna personer helt enkelt.
Galen är kanske att ta i, men nog krävs det ett helt annat mentalt inslag än hos många andra spelare. Detta gäller framför allt målvakter på den högsta nivån, de som ofta har möjligheten att stå och överblicka spelet långa perioder utan att behöva ingripa. Att bibehålla koncentrationen på en toppnivå till minut 78 då motståndarnas chans dyker upp, där och då är det målvakten som kanske utgör skillnaden på en eller tre poäng.
José Reina är en målvakt som tillhör den högsta nivån. Hade han inte haft oturen att råka sammanfalla i samma generation som Iker Casillas och till viss del Victor Valdes hade han varit förstemålvakt i ett landslag som vunnit tre raka mästerskap. Formkurvan i Liverpool har pekat nedåt, och förklaringarna (eller gissningarna) har varit många. Personligen lutar jag åt att det handlar om bristen på utmaning. Lösningen är enligt mig att engagera Reina i fler stora matcher av betydelse. Det kräver ett Liverpool som återvänder till Champions League och som regelbundet är med i toppen av ligan.
Brendan Rodgers har dragit samma slutsats, men har en helt annan lösning. Rodgers gick ut och värvade Simon Mignolet för nio miljoner pund och började uttala sig om att det är bra med konkurrens på varje position. Jag tror det är helt korrekt, för tio av de elva platserna i en startelva. Vi får inte glömma att målvakter är ett speciellt släkte, som lyder under andra lagar. Hotet om att bli ersatt vid ett misstag eller en dålig insats tror jag fungerar ytterst destruktivt på en målvakt, är det någon position som skall vara uttalad så är det vilken målvakt som är nummer ett. Reina har haft detta förtroende i Liverpool sedan augusti 2005. Han kommer inte bli en bättre målvakt (eller hitta tillbaka till fornstora dagar) med en extra dos osäkerhet om positionen.
Samtidigt kan Rodgers säga vad han vill, det behöver inte betyda att det är sanningen eller vad han egentligen tänker. En klubb som inte hade råd att plocka in Clint Dempsey i augusti 2012 för att prislappen blev någon miljon högre än tänkt kan knappast ha en reservmålvakt för nio miljoner pund, särskilt inte när (nuvarande) tredjealternativet Brad Jones precis fått ett nytt kontrakt.
Ett tydligt tecken på att Rodgers egentligen inte alls har kvar Reina i planerna är uttalandet om vem som tar över rollen som vicekapten efter Jamie Carragher: ”Jag har inte fattat det beslutet ännu, jag tittar på ett flertal alternativ.” konstaterade Rodgers i dag. Om det inte handlat om speciella förutsättningar har Reina varit kapten om varken Steven Gerrard eller Carragher spelat för Liverpool de senaste åren. Reina har också många av de egenskaper en typisk kapten skall ha, och om inte annat är han (före värvningen av Mignolet) praktiskt nog alltid tänkt i startelvan. Att Rodgers måste se på flera olika alternativ när lösningen egentligen är självklar är ett tydligt tecken på att Reinas status i Liverpool har förändrats drastiskt.
Här hamnar plötsligt Reina i en jobbig situation. Han har inte ens försökt dölja drömmarna om Barcelona, och det verkade onekligen vara ett högst naturligt steg för alla parter fram till det kom fram att Valdes inte alls var sugen på att lämna före kontraktet går ut nästa sommar. Barcelona hade återförenat Reina med familj med Spanien (nåja, Katalonien), hade gett Reina den utmaning han behöver för att finna sitt bästa jag och hade tagit bort en tung lönepost från Liverpools utgiftskonto. Liverpool föregick dock Reinas försäljning genom att värva Mignolet och befinner sig nu i ett liknande dilemma som Reina, vad skall klubben göra med två målvakter som har lön motsvarande en startspelare, som har en ambition om att spela så gott som alla matcher och som knappast kommer att vara nöjda att vara alternativ nummer två?
Liverpool har givetvis gjort helt rätt som föregått problemet ”stå utan förstemålvakt”. Reinas dilemma blir dock vad han skall göra nu? Bita i det sura äpplet och stanna kvar som uttalad nummer två (för det är verkligen vad jag tror kommer ske)? Välja en annan klubb och se chansen att få spela i Barcelona gå upp i rök? Tyvärr tror jag vi får se ett sorgligt avslutande kapitel i Reinas Liverpoolkarriär, och frågan är om Reina någonsin får chansen att hitta tillbaka till målvakten som briljerade i Liverpool 2005-2010.
